I lördags var det en av få dagar då jag tappar energi på riktigt.
Det började med att dottern kommer springande när jag skall gå och simma. Hon berättar att någon har slitit ner flera skyltar till Pannkaksträdet och förstört dessa.

När jag 45 min senare kontrollerar är det fyra skyltar nedrivna varav tre är stulna och en är sönderbruten, men går att laga. Det är inte småbarn som har gjort detta och det är inga myndigheter som jobbat en fredag kväll, utan någon med både längd och styrka som vill förstöra!!

Några av grannarna klagade tidigt på ökad biltrafik och för att minska risken för att gäster irrar omkring har vi tydligt skyltat till lekplatsen. Utan skyltning blir det just extra biltrafik, så för att minska eventuell irritation ville jag ha upp nya skyltar omgående

Efter ca en timma så var nya skyltar uppe och ytterligare en timma senare var två återigen förstörda. Här gick luften ur mig och jag tappade energi, då det känns så meningslöst och ingen vinner på det.

Utan skyltar blir alla bara förlorare. Våra besökare irrar omkring och det tar länge tid att hitta vilket ofta blir med GPS, Grannar får ökad biltrafik när besökarna irrar omkring. Vår service till gäster får sig en knäck och naturen förlorar då det blir extra onödig biltrafik som ger mer utsläpp. Skyltvandalen är eventuellt nöjd men antagligen inte speciellt stolt innerst inne.

Förra veckan fick vi även vår fjärde eller eventuellt femte anonyma anmälan och denna gällde staketet runt vårt hus. Enligt anmälaren står staketet inte exakt på tomtgränsen. Historien med staketet är ca 20 år gammal från tiden då jag och min avlidne fru köpte hund, hon ville ha staket för att hunden skulle vara kvar på tomten. Ulrika som var en handlingens kvinna kontaktade en man som byggde vackra Gotlandstun. Det nya staketet byggdes delvis efter det gamla staketet och längs vägarna. En del av staketet vet jag om att det hamnade fel då det står ca 3-5 m innanför tomtgränsen. Så där har vi lite tomt på grannens sida av staketet. Om fler staket står fel får vi väl se när denna anmälan behandlas för några stycken tiotusenlappar hos Region Gotland.
Om de där uppe har någon koll på oss här nere så har Ulrika antagligen en hel del åsikter om denna anmälan mot hennes tilltag i slutet på 90 talet.

Jag har inte förstått vad det är som gör att människor gör så här. Är det ett sätt att skrämma oss? Att försöka få oss att flytta? Eller är det bara ett irrationellt sätt att handla för att man vill jävlas? Bygger dessa handlingar på något sakligt eller är det bara rädslor och en stark gruppress som gör att man tillhör en grupp som är emot och därför uppstår hat, vilket gör att vissa skall förstöra utan att tänka på vad detta leder till!

För ca 40 år sedan köpte vår familj Kneippbyn och gjorde stora förändringar genom att öppna upp en ungdomscamping, byggde sommar o vattenland, startade diskotek, började med konserter m.m. Detta retade upp en grupp som bodde i närområdet så mycket att olika typer av förstörelse satte igång.

För några år sedan mötte jag en av dessa killar på krogen. Han är idag är en innerstadsprofil + 50. Han raljerade fortfarande som om han tillhörde de som var emot, med skadeglädje, om vad de gjorde under denna tid. Han skämdes inte för att berätta att de bland annat skar sönder hoppborgen och vid minst ett tillfälle ställde sig och kissade på taket till diskoteket som jag drev. Han skrattade extra när han berättade att han hade riktat strålen mot fläkten som sög in luft och urin måste då ha kommit ut över gästerna. Det fanns ingen som helst ånger utan det var med stolthet han berättade detta.

Det tog många, många år innan hatet mot oss som drev Kneippbyn upphörde. Varför det uppstod vet nog ingen men antagligen handlade det om rädslor för förändringar. Om vi inte gjort några förändringar så hade detta obehag aldrig uppstått och kneippbyn hade haft samma utvecklingstakt som Nordkorea. Tyvärr är detta inget speciellt för varken Brissund eller Kneippbyn utan rädslan för förändring verkar tyvärr väldigt utbredd på ön vilket hämmar utvecklingen av Gotland. Antagligen är det samma rädslor som gäller i Brissund idag. Eventuellt finns det en del jante i detta också och den mixen är inte bra ihop med grupptryck!

Vi vet fortfarande inte varför man går omkring och ber människor skriva på listor mot lekplatsen, vilket borde vara naturligt att man berättade för oss. Idag fick vi veta att vägföreningen ringt flera gånger och vill att vägverket tar bort skyltar som hjälper trafikanter att komma rätt. Varför vägföreningen vill ta bort skyltar som kommer öka på bilåkandet har jag ingen aning om. Ev är det någon som har otur när den tänker och tror att en barnfamilj som är på väg till en barnaktivitet inte skulle leta sig fram med GPS.

Anledningen till att Pannkaksträdet finns, är att vi gick med på att lämna tillbaka en camping i Brissund som Region Gotland ville ha tillbaka, för att hembygdsföreningen ville ha marken för att utveckla den. Det var en av grannarna som drev detta med en helt annan dold agenda. (Han ville ha bort campingen för att slippa att vi utvecklade den, vilket troligen byggde på rädslor). Av den utvecklingen som var utlovad har det inte blivit något och ingen är förvånad eller bryr sig. Överenskommelsen var att vi i stället skulle få annan lämplig mark i utbyte mot campingen, att utveckla verksamhet på. Det tog löjligt lång tid att få till och flera inom kommunen duckade för det. När vi ville bygga en stugby i stället för camping var man till slut med på detta från kommunen. Men på grund av grannarnas överklagande så har projektet blivit försenat några år och under tiden ville vi bygga en lekplats på marken.

Idén är att på landsbygden, genom återbruk, skapa en lekplats som gör barn mer analoga och kreativa.
Där hjärna ihop med muskler aktiverar barn som idag ofta blir mer och mer stillasittande med telefoner och datorer. Som bonus skulle detta även ge en del ungdomar sommarjobb.

Denna ide ligger så rätt i tiden där stat och kommun borde stötta istället för att stjälpa. Att Region Gotland driver frågan om att Pannkaksträdet skulle vara en nöjespark blir nästan löjligt med alla visioner som finns för Gotland och som vi uppfyller.

Någon har gått omkring och lyckats samla ihop 50 namnunderskrifter emot lekplatsen och varför vet vi inte tyvärr. Vi ett tillfälle blev en av våra anställda som bor i området tillfrågad om hen kunde skriva på då föräldrarna inte var hemma. Svaret på den frågan kan du som läsare gissa.

Vi har många grannar som gillar oss också, vi har bett dessa och de som rör sig i området att skriva på för lekplatsen. Vi har idag mer än 500 personer som skrivit på för att Pannkaksträdet skall finnas kvar och det kommer antagligen att landa på närmare 1000 innan vi är klara.
Nu finns det röster som höjs för att göra lekplatsen permanent och utveckla den ännu mer då idén absolut kan bli en exportprodukt. Ofta är det så här i livet, när man inte lyckas med det ena så blir det  anågot annat i stället.

Idag tog jag kontakt med ett par som bor längs riksvägen (Lummelundsväg) då jag ville ställa upp en sop sulo på hjul med skylt för att hjälpa våra gäster att hitta. Det visade sig vara en FB kompis som var skolkamrat med min pappa på 40- 50 talet. Han och frun håller på oss och störs inte det minsta av trafiken, tvärt om. Vi fick en go pratstund och kommer absolut att träffas igen!

Så här med facit i hand så borde jag tacka grannen eller grannarna som driver på och vill stoppa stugbyggandet, utan dem hade vi aldrig kommit på tanken att bygga denna unika lekplats. Utan skyltvandalerna hade jag inte träffat pappas skolkompisar och fått en oväntad historielektion

Det som börjar med elände utvecklas ofta till glädje o kärlek. Vi har väl aldrig fått så mycket beröm för något som vi får för idén med Pannkaksträdet. Det känns som om detta kan bli ett koncept att exportera framöver, trots energitjuvar.

Ett helt nytt rederi med ett helt nytt fartyg och ett helt nytt tänk som gav ett helt nytt resultat för Gotland.

För fyra år sedan startade vi Gotlandsbåten som är det galnaste och antagligen det roligaste projektet jag varit inblandad i. Samtidigt upplevde jag några av mina tyngsta stunder i detta osannolika projekt som gjorde större skillnad än de flesta verkar ha förstått. Att öns enda rederi inte gillade detta visste vi, men att de som skulle bli vinnare på satsningen motarbetade eller ställde sig på sidan och bara såg på blev en överraskning som var svår att förstå.

Den senaste tiden har vi kunnat läsa om protestgruppen Stoppa Färjan på Facebook. En grupp som kommit till på grund av den Corona-pandemi vi nu går igenom, men som sprider mycket negativitet och upprör folk framförallt inom besöksnäringen på Gotland. Men det har alltid funnits protestgrupper, mer eller mindre synliga. Redan 2016 fanns den tidigare, inofficiella, protestgruppen ”Stoppa färjan (Gotlandsbåten)”, även om den kanske inte hade ett namn. Från de mest oväntade håll kom det utmaningar från sådana som vi nog snarare förväntat oss hjälp ifrån, vilket upplevdes som mycket konstigt av vårt team.

Vi hade så bra energi i gänget bakom Gotlandsbåten att vi gjorde som humlan: vi flög trots att nästan alla påstod att detta inte skulle gå. Antagligen var det just detta vi fick energi ifrån så att vi kunde lösa uppgift efter uppgift som i många fall var näst intill omöjliga.

Vi valde att agera!

Vi var flera som under lång tid försökt påverka öns enda rederi till att öka kapaciteten och anpassa priserna så att besöksnäringen kunde utvecklas som i övriga landet, men utan framgång. Vi såg hur Gotland tappade gästnätter och lönsamhet år efter år jämfört med övriga riket. Jag insåg att enda chansen att påverka denna negativa trend var att starta ett konkurrerande rederi vilket skulle göra stor skillnad för hela ön. Min teori var att konkurrens skulle sätta press på det statsstödda rederiet så att Gotland fick den utveckling ön har kapacitet och potential till.

Istället för att sitta och se på var vi ca 150 personer som valde att agera trots att vi hade tufft motstånd. Vi lyckades bevisa teorin och fick dessutom se priserna på Destination Gotlands båtbiljetter sjunka till så låga nivåer som vi aldrig sett vare sig innan eller efter. Servicen hos konkurrenten var plötsligt på topp och de satsade betydligt mer resurser på marknadsföring och priskampanjer än de gjort tidigare. Inom mindre än ett halvår såg vi ett Destination Gotland på tå – så som vill alltid vill se dem.

Delar av Dreamteamet kring detta fantastiska projekt som ledde till bästa sommaren någonsin på Gotland.

Till projektet Gotlandsbåten lyckades vi samla ett helt fantastiskt team som gjorde underverk varje dag. Det var individer som varje minut gav varandra energi och tog ansvar långt mer än vad man kunde begära. Teamet kom från andra branscher, brann verkligen för utmaningen och vågade se på rederibranschen från nya vinklar. Vi lyckades under ett år att bjuda Destination Gotland konkurrens där vi ofta lyckades bättre än dem trots att kolegan hade över 100 års erfarenhet och tradition i ryggen.

Motvind och belackare

Det fanns många belackare som menade att vi inte hade någon branscherfarenhet och att vi inte skulle lyckas. Detta triggade oss i teamet varje dag. Vi ville bevisa att vi kunde göra skillnad och tänka nytt för öns bästa.

Tyvärr var det väldigt mycket motvind till och med där vi inte borde mött motstånd utan tvärtom. Det var som om belackarna verkligen ville att vi skulle misslyckas trots att vår lycka skulle bli deras lycka.

Det kändes nästan som om det fanns ett osynligt väsen som på olika sätt försökte sätta krokben för projektet. Ungefär som om nutida gruppen ”Stoppa Färjan”, fanns redan då!  Det kändes ibland som att ha både domaren och publiken emot sig i ett derby på hemmaplan.

Det formligen ramlade utmaningar över oss som till stor del beror på att vi befinner oss på en liten ort som dessutom är en ö. Här löper familjeband och företagskopplingar kors och tvärs som t.ex. när den lokala chefredaktören stoltserar sina familjeband med det statligt stödda rederiets starke man så var det lättare att förstå hans inställning till projektet. Alla är beroende av alla och särskilt av det stora rederiet som sköter vår landsväg till fastlandet och är det mest betydelsefulla företaget på ön. Vilka vågar eller kan ta strid mot de bolag som har fingrarna i de flesta syltburkar?

I början var det tungt men till slut kom det energi ur dessa brandfacklor som slängdes in på vår planhalva. Ofta kunde vi likt kampsportare använda den energin och skicka tillbaka den med samma kraft.

I förarsätet med vår kapten Ralph Axelsson som blev VD. Helt osannolikt gick Ralph och köpte ett fartyg för egna pengar när vi inte hittade något att hyra.

Prisdumpning blev vapnet

Vi dansade bara en sommar på grund av tuffa utspel från konkurrenten som helt plötsligt presenterade priser som vi före eller efter aldrig sett maken till, vilket visar på vikten av konkurrens. På grund av dessa prisutspel var vi tvungna att gå lägre än planerat i vår prissättning för att klara passagerarvolymerna. Därmed förbrukade Gotlandsbåten de planerade förlusterna för 2016 och 2017 redan år 1.

Vi ville ha låga priser och trodde på lite mer solidaritet från passagerna eftersom vi skapat priser som var som tagna från 80-90 talet. Vi försökte förklara att passagerare måste välja oss även om vi till slut inte hade de absolut lägsta priset. Tyvärr var det för många som inte såg den möjliga konkurrensen långsiktigt och valde att resa till det för stunden lägsta priset.

Det ledde till att bolaget dränerades på kapital då prisutspelen var tuffare än vi räknat med. Smart av Destination Gotland och svårt att parera för oss.

Vi var en fara för Gotlandsbolagets aktieägare!

Rederi Gotland AB riskerade att vi skulle kosta dem ca 50 miljoner per år eller 1/2 miljard på 10 år om vi kunde hålla oss kvar. När vi blev ett så stort ekonomiskt hot sattes många klutar till för att få bort oss, vilket blev väldigt tydligt på många håll. Jag beklagar mig inte då det är den ekonomiska verkligheten som gäller i en kommersiell värld och ingen skugga skall falla på Destination Gotland eller på Gotlandsbolagets ledning som gjorde vad de kunde för att rädda ägarnas framtida vinster.

Deras uppgift är inte att utveckla Gotland utan den är att tjäna maximalt med pengar och om vi riskerar att kosta bolagets ägare 1/2 miljard så skall vi bort till varje pris. Så fungerar det i den kommersiella världen vi lever i. Detta var vi medvetna om och vi visste att rederibranschen är extra tuff, men vi insåg inte att verkligen precis alla medel ansågs tillåtna för att få bort en konkurrent. Med facit i hand kan jag konstatera att i krig, kärlek och rederibranschen är tydligen det mesta tillåtet?

Priskriget var ironiskt nog inte betungande för konkurrenten då de fick ca 25–30 miljoner extra från statens kassa som kompensation. Helt enligt de smarta avtal med Trafikverket som innebar att de fick extra betalt ur statskassan för varje passagerare vi transporterade. Hade vi kört dubbelt så många skulle rederiet fått dubbelt så mycket pengar. (Detta är ett exempel på hur Erik D Nilsson lyckas förhandla med staten, vilket han är mästare på)

Gotlandsbåten ökade antalet tillresande med 14,3 procent år 2016

Fartyget som slog världsrekord för bilfärjor mellan Gotland och fastlandet genom att slå drömgränsen under två timmar med några minuter.

Då Gotlandsbåten ökade antalet resande till Gotland med 14,3 procent (Tillväxtverkets siffror) måste vi betrakta vår satsning som en stor succé för Gotland. Vår konkurrent hade inte lyckats att komma i närheten av en sådan ökning på en sammanlagd tid av 10 år som vi skapade på ett.

Ska vi omsätta detta i pengar motsvarade detta antagligen mer än vad Almedalsveckan och Medeltidsveckan tillsammans betyder för näringen på ön. Dessa veckor är nästan bara till för Visbyföretagen men Gotlandsbåtens vinnare fanns över hela ön och de största vinnarna var företagen på landsbygden.

Att på ett år skapa mer tillväxt än båda dessa arrangemang ihop är nästan osannolikt! Det är kanske därför som så många på ön missade betydelsen av denna ökning av gästnätter, den var kanske så osannolik att man tänker att det nog inte har hänt på riktigt? Men för alla som hyr ut stugor eller campingplatser, eller driver butiker, caféer eller restauranger m.m. på landsbygden så skapades tydligt mätbara rekordsiffror vilket var att göra skillnad på riktigt.

När man under Företagardagen hösten 2016 helt nonchalerade det vi gjort för Gotland förstod jag att den inofficiella gruppen ”Stoppa färjan (Gotlandsbåten) fanns på riktigt. Ingen har någonsin gjort så mycket på så kort tid för hela Gotlands besöksnäring i modern tid som Gotlandsbåten gjorde! Detta uppmärksammades inte ens som en nominering på denna gala vilket är unikt i sig. Hur kunde alla organisationer och profiler inom besöksnäringen missat vad vi åstadkommit. Förstod de inte eller vågade de inte?

Det var ett stenrätt projekt som ev kunde fått lite mer uppskattning.

Vår insats borde ha förtjänat att uppmärksammas lite mer positivt än vad som gjordes både under tiden den pågick och efteråt när man såg vad den betytt för besöksnäringen. Satsningen skapade ca 15 procent mer i kassan för de flesta bolagen på ön vilket är rekord som ännu inte slagits på många anläggningar. En känd engelsman skulle antagligen ha sagt: ”Sällan har så få gjort så mycket på så kort tid för så många gotlänningar med så lite kredd…”

Siffrorna från 2016 står sig som rekord

När man lutar sig emot varandra blir det ofta balans. Teamet kring Gotlandsbåten med sina olika kunskaper gav projektet balans och detta skapade framgången under rekordsommaren 2016 då hela ön slog rekord.

Vi kan även konstatera att Destination Gotland ännu inte lyckats matcha dessa resandesiffror på tre somrar som borde gått upp ca 15 procent till 2019 med fortsatt konkurrens. Med fortsatt konkurrens skulle vi haft en prisbild som varit i snitt 20–30 procent lägre. Att detta inte skett beror så klart på att priserna sedan 2016 stigit snabbare än grodorna hoppar ur munnen på Donald Trump.

Vi var många som satsade pengar, tid och prestige i detta projekt för vi var säkra på att detta var vägen att utveckla besöksnäringen på ön lite snabbare. Tyvärr blev prissänkningen för tuff så vårt kapital räckte inte till att köra år 2. Hade vi kunnat fortsätta ett år till hade vi antagligen ökat resandet med ytterligare 5–7 procent per år vilket är siffror som Gotlands dragningskraft har potential till med rätt färjekapacitet och rätt biljettpris.

Om vi kunnat fortsätta hade vi tillfört en omsättning på ytterligare ca 400 miljoner till 2017 på Gotland om vi fått fram ca 20 miljoner i riskkapital. Antagligen ytterligare närmare 500 miljoner 2018 jämfört med 2015. Vid det laget skulle vi inte behövt något extra kapital för vi beräknades då vara i ekonomisk balans.

Stoltheten

Jag är stolt över vad vi lyckades med! Stolt över vårt team som lyckades flyga trots att många ville påskina att det var omöjligt. Nöjd med det vi bevisat trots att vi förbrukat alla aktieägares kapital – själv brände jag 7 miljoner på något jag trodde på: att genom konkurrens uppnå en bättre utveckling än övriga Sverige och inte tvärtom som nu är fallet när det gäller det viktiga nyckeltalet gästnätter.

Misslyckades med att få in mer kapital

Att vi inte lyckades få in extra kapital för år 2 var ett misslyckande. Vi klarade inte att få marknadens fortsatta förtroende. Detta misslyckande grämer mig än idag. Vi lyckades helt enkelt inte berätta vilken skillnad vi gjorde för hela ön i den motvind som blåste. Vi hade behövt hjälp i stället för tvärtom. Detta är något vi borde kunnat gjort bättre. Men vi hade kört hårt! Allt var ansträngt och oftast till mer än 100 procent. Vi var rätt dränerade på energi när sommarsäsongen var över vilket gjorde att vi inte riktigt klarade av att visa vårt rätta jag.

Detta hade inte med konkurrenten att göra utan mer på att de som var vinnare inte trodde på oss! Eller: av någon anledning ville de inte tro på oss, vilket än idag är svårt att förstå.

Två ännu obesvarade frågor:

1. Hur kunde så många duktiga människor och organisationer samtidigt missa att hela ön hade sin bästa sommar någonsin?
2. Hur kunde de missa anledningen till varför det blev så?

Det finns fortfarande ingen som gjort en analys av vad konkurrerande färjetrafik betyder för Gotland trots att det nu finns ett fullskaleprojekt att studera. Det vore antagligen bra att skapa större förståelse om detta inför nästa färjeupphandling. Det är för mig en gåta att ingen gjort en utredning om varför Gotlands rekordsommar 2016 ökade med nästan 15 procent på ett år och hur utvecklingen skulle se ut på 10 år med konkurrens.

Vad skedde då 2016? Varför är vi fortfarande bland de sämsta i riket när det gäller utveckling av antal gästnätter 2010–2019 ?

Vår usla tillväxt går som en röd tråd genom Tillväxtverkets statistik de senaste tio åren. Med 2016 som undantag, allt enligt deras övernattningsstatistik.

Detta säger antagligen en hel del om styrkan i den inofficiella gruppen ”Stoppa Gotlandsbåten” och det sitter absolut kvar som en tagg att delar av  näringslivet som blev vinnare på vår satsning, sen knappt ville ta i oss med tång vilket visade sig väldigt tydligt på Företagardagen.

Vi som har ett hjärta som klappar för Gotland

Jag har länge hävdat att öns utveckling styrs av rederiets goda vilja och hur den passar deras affärsidé. Idag är jag ännu mer säker på just detta!

En gammal bild som blev lika aktuell med projektet Gotlandsbåten.

Man kan konstatera att både när vi enat oss kring Gotlandsbåten eller kring Gotlandsflyg så har vi skapat tillväxt. Dessa satsningar visar på vikten av goda kommunikationer till rätt priser vilket uppstår genom konkurrens.

De visar också att vi på ön kan påverka vår egen utveckling bara vi håller ihop och jobbar ihop. Det har varit ett framgångskoncept historiskt och kommer så att vara även med de utmaningar vi står inför idag.

När vi som har ett hjärta som klappar för Gotland kan luta oss mot varandra och hjälpas leder det till bevisad framgång.

Pigge Werkelin 1 maj 2020