En spännande lekplats gjord på återvinning

Jag håller på med ett projekt som pågått i flera år: jag bygger en lekpark av saker som skall få en andra chans. Recycling-lekplats skulle säkert någon vilja kalla detta och kanske hänvisa till en grön våg? Jag gillar idén med att återanvända saker så att de får en andra chans. Det gör att man kan bygga en lekplats som är spännande och utvecklande för barn på ett naturligt sätt, så som vi en gång byggde lekplatser. Många av dagens lekplatser är så tråkiga och säkra att de oftast inte finns någon där. Säkerhetstänkande och certifieringar gör att konkurrensen på lekplatsutrustning är väldigt liten och produkterna blir orimligt dyra.

Min lekplats är en privat lekplats där du är välkommen på egen risk och leken får ta sig de former den tar. Jag har fått det mesta av materialet eller fått köpa det för en billig penning och har sedan bekostat detta för att mina barn och andra skall ha en spännande och utvecklande mötesplats i Brissund. Lekplatsen har ingen EU-sand och är inte heller kontrollerad av någon institution. Den är byggd som ett minne av mina killar som dog allt för tidigt under tsunamin 2004. Mina killar var nyfikna och väldigt generösa, de delade gärna med sig av det mesta. På samma sätt har jag byggt en spännande lekplats som du och alla andra är välkomna till. Det är lek på egen risk och tar du med saker för att grilla eller fika så vill vi att du tar med det hem också.

Anmälan om svartbygge

Projektet har varit väldigt uppskattat och en av de som lekt mest här är en granne med barn i våra barns ålder. Helt plötsligt vill mannen i familjen stoppa detta och skäller samtidigt ut två av mina inhyrda maskinförare i stället för att ta det med mig. Förutom detta så dokumenterar han hur vi bygger och rensar en yta från skräp och jämnar till marken för att parkeringen inte skall skymma en annan grannes utsikt. Dokumentationen blir till en anmälan för svartbygge och hur den anmälan ser ut vet jag inte. Jag sökte upp honom för att fråga vad som är fel och varför han bråkar med mina inhyrda gubbar i stället för att ta det med mig.

En förväxling som leder till ilska

Jag fick ganska snabbt klart för mig att han är sur och förbannad för fler saker och att han har väldigt kort stubin. För det första var han arg för att gubbarna kört fram och tillbaka utanför hans tomt i 50–60 km i timman med en stor hjullastare på en 50-väg. Efter kontroll med min markentreprenör så har vår maskin inte kört på den vägen, utan han har förväxlat detta med någon annan. Nummer två var att han inte vill ha någon stugby som granne på det område som vi håller på att planlägga. Blev det däremot permanenthus som hans egna så var det okej om det inte blev för många. Jag frågade vad det var för skillnad på turister och fastboende, då svarade han att jag inte har samma smak som honom, att han bott i Stockholm under en längre tid, nu flyttat hit för att få lugn och ro och vill därför absolut inte ha några turister boende som grannar. Till saken hör att vi är väldigt många som har uthyrningsstugor på tomten i det här området, så han bor mer eller mindre redan i en stugby.

Konkurrenter eller kollegor?

Jag känner inte den här mannen och hur han kan vara så säker på att vi inte har samma smak förstår jag inte. Jag tycker att han har en trevlig familj och att de har byggt ett smakfullt hus. Han har övertagit seglarstugan ovanför Själsö hamn, som jag tidigare ägde, och byggt ett mysigt café där. Vad jag förstår har caféet blivit ett av de mest frekventerade turistmålen i Visbys ytterområde, tillsammans med Kneippbyn och Leva. Grannen har under två år sett hur lekplatsen växt fram och när min fru bestämde sig för att öppna en verksamhet som heter Pannkaksträdet som innebär att familjer får grädda sin pannkakor själva över öppen eld, så kommer denna anmälan. När jag frågar om det är där som skon klämmer, att han inte vill ha konkurrens så bedyrar han att så inte är fallet.

Vad vill grannen egentligen?

Kontentan av detta är att vi troligen inte kommer att tillbringa några semestrar ihop och att han skällt ut en grävmaskinsförare för att någon annan grävmaskinsförare har kört för fort förbi hans hus. Att han är förbannad för att jag på min mark vill göra något som han gjort på sin mark nämligen bygga hus. Troligen kommer vi att bygga betydligt färre kvadratmeter procentuellt räknat mot vad han han har gjort på sin mark. Genom att anmäla lekparken Klätterträdet för svartbygge så hoppas han nog på att få stopp på denna lekplats och indirekt på projektet med fritidshus och Pannkaksträdet.

Rutschkanan!

För mig känns det som att han anser sig varit först och vill att allt skall vara som det alltid har varit i hans värld. Tyvärr är det inte ovanligt att när någon köper en liten bit mark och slår ner sina bopålar, så anser de sedan att ingen annan ska få göra något i närområdet. Jag tycker det är märkligt att människor fortfarande tror att de äger en utsikt eller en miljö. Vill de äga en utsikt eller miljön runtomkring så får det faktiskt köpa den och svårare än så är det inte. När jag flyttade hit var hans tomt bara en skogsdunge som de gjorde till ett kalhygge vilket en del hade synpunkter på men ingen agerade mot detta, då det är upp till var och en att värna om träd eller ej på sin tomt.

Media blir ett slagträ i debatten mellan konkurrenter

Trist är det när man inte löser konflikter internt utan att istället hittar på anledningar att bli förbannad. Genom att göra en anmälan om svartbygge hoppas han att lekplatsen stängs och på så sätt skulle han slippa en anläggning med turister vilket är hans uttalade mål. Han är väl medveten om att en svartbygges-anmälan lätt leder till några rubriker i lokaltidningen. Ungefär samtidigt som anmälan lämnas in, tipsar någon tidningen om lekplatsen och då lyfts så klart mitt namn fram. Det är så det går till om man vill få maximal effekt och låta tidningen göra jobbet för sin egen sak.

Detta skall stoppas till varje pris

Jag har en tanke för området bredvid Klätterträdet vilket är ett eget projekt som kräver planläggning och det påbörjades för över två år sedan. Vi tänker att ett stort område skall vara naturmark där naturvärdena skall förstärkas. Samtidigt planerar vi att bygga fritidshus för öbor och fastlänningar på den gamla strandvallen. Till detta vill jag bygga en gymnastikhall som ska stå öppen 24 timmar om dygnet för de som bor i området, fri användning, ingen betalning. Jag tror att barn och vuxna behöver röra på sig och ha en samlingslokal som inspirerar till detta. Vi skulle från början även vilja bygga någon form av restaurang eller bageri.

Mys och lek för alla

Det senare kommer inte på frågan när vi nu har fått ett sådant fint bageri i Själsö. Men en restaurang med tydlig barninriktning tror jag skulle fungera. Planen för detta område håller på att utformas och när det finns ett färdigt förslag kommer han och andra grannar att få ta del av detta. Min granne har tydligen begärt ut allt som skrivits om detta och har bestämt sig att han skall göra vad han kan för att stoppa projektet vilket han var väldigt tydlig med under samtalet. Tyvärr har vi en liknade situation på Snäck där en annan duktig Stockholmare varit framgångsrik när det gäller att stoppa campingen att utvecklas trots att det varit camping där i över femtio år.

Hur får man konsensus?

Vad vill jag med detta? Ta kontakt med din granne om du vill få till en förändring, genom anmälan och skitsnack så blir det bara än värre. Jag har hela kroppen full av Fårö-blod och där har släkt och grannfejder pågått i århundraden. Jag har länge försökt att jobba med den sidan, att inte öga för öga och tand för tand skall gälla, trots att just detta är vad många får i sig med modersmjölken när de härstammar från Fårö.
Även om mannen inte kommer att vistas på vår lekplats så hoppas jag verkligen inte resten av familjen skall behöva lida för att han inte vill ha några fastlänningar som vistas femhundra meter från hans tomt.

Så: ni är alla lika välkomna att leka i lekträdet vare sig ni är nära grannar, från andra delar av ön eller till och med är fastlänningar, så gör vi ingen skillnad. Jag vill bara att ni är medvetna om att det är lite farligare och mycket roligare än en vanlig lekplats men långt ifrån så farligt som att springa på asfalt eller att vara ute i trafiken där flest olyckor sker. Lek skall vara spännande, inspirerande och helst engagera många i familjen.

Här finns det något för alla så välkomna till lekträdet i Brissund så länge det nu får finnas!

Ibland blir man riktigt ledsen och så har det varit några dagar. Jag tror det har varit en massa saker som samlats på hög som gjort mig uppgiven. Det hela började med att vi byggt en lekplats till minne av mina barn som dog allt för tidigt. Jag har lagt en hel del tid på lekplatsen och varit med och jobbat med bygget som givit mig väldigt mycket bra energi, inte minst från alla glada och positiva människor som varit där med barn och barnbarn. Allt är byggt på egen mark och vi har bekostat allt själva, men vi låter allmänheten utnyttja den när de vill.

För några dagar sedan kom den första artikeln i lokaltidningen om lekplatsen och den handlade om en anmälan om svartbygge. Artikeln kom dagen efter att anmälan lämnades in och det innebär att anmälaren tipsade tidningen om detta för att skada mig. När det sedan visar sig att anmälaren driver ett av öns populäraste bagerier i Själsö så börjar jag undra om han är rädd för konkurrens. I vår planansökan för området söder om lekplatsen står det nämligen att vi vill bygga ett bageri i Brissund.

När jag ställde frågan till honom så bedyrade han att det inte har med anmälan att göra utan han är emot att turister kan komma att bo så nära honom. Han har nyligen flyttat hit från Stockholm och har byggt ett hus på sin tomt och nu vill han tydligen inte ha fler Stockholmare i området. Vi vill bygga fritidshus på vår tomt liknande de hus som hela Själsö, Brissund och Lummelunda är bebyggda med. Hans tomt ligger mer än femhundra meter från lekplatsen och kan inte störas av detta så det verkar konstigt om det är hans verkliga skäl till anmälan. Tack vare anmälan lyckas han få media att bli intresserade och inte minst när det är jag som är målsägare till anmälan.

Några dagar senare återkommer lokaltidningen med rubriken ”Pigges Lekplats skall bli en semesterby”. Detta är lögn och är exakt det samma som bagaren påstod – detta känns inte som en tillfällighet. Jag tror att människor använder sig av media för sina egna syften lite för ofta. Media är inte på något sätt dumma utan ser när något kan bli till kommersiella nyheter. I fallet lekplatsen så har jag/vi säkerligen mött 1000 positiva människor och en negativ och den negativa nappar media på och gör något stort av denna enda människas åsikter.

Lite för ofta har man framgång på ön genom att använda media i eget syfte då våra lokala medier har så stor genomslagskraft. Jag fick en gång en kommentar från dåvarande byggnadsnämnds-ordföranden om att vi håller på att förlora slaget om Hällarna. Det var sju insändare emot och bara en för vilket riskerade att leda till att Hällarna blir ett naturskyddsområde var hans kommentar. Det var så klart inte helt avgörande men det påverkade säkert många beslutsfattare.

I veckan pratade jag med några starka personer i Västervik som var väldigt besvikna för att deras ”Zlatan”, Björn Ulvaeus bördig från Västervik, har tröttnat efter sju års väntan på att få bygga sin marina och hotell som skulle vara ett lyft för stan. Människor med andra agendor har försökt stoppa hans satsning så som de försökte på Gotland när han skulle etablera sig här. Nu slängde han in handduken vilket har fått flera andra starka personer att överväga om de ska lämna sin hembygd som man tidigare krigat för. En av dessa har bestämt sig att sälja och gå vidare vilket blir ett tapp för kommunen. När vi entreprenörer brinner för något ser vi förbi alla problem och vi gör ofta underverk för vi har kärlek till våra projekt. När vi blir ledsna och uppgivna så går det inte att jobba i en sådan miljö och då ger vi upp.

Idag fick vi reda på att Spendrups ger upp för att de har blivit så besvikna och ledsen på sättet de tagits emot och sättet man vinklar deras satsning. Jag vet exakt hur Johan Spendrup och de andra känner sig. Det är hemskt att vi inte kan fatta ett beslut och sedan stå för det utan att de på olika sätt tillstöter problem som gör att den lilla trovärdigheten som fortfarande finns för Region Gotlands handlingskraft pulvriseras totalt. Region Gotland är vi och för att vi skall ha en framtid på ön så måste vi hjälpas åt och följa de som styr. Som det är nu så verkar det som om ön fjärrstyrs via media och politiska utspel från olika partier och tjänstemän som har helt egna agendor så att allt blir en enda röra. Detta skadar trovärdigheten både för ön och Region Gotland. Vem vill satsa på Gotland när man får skit för att man vill satsa här och när beslut sällan fullföljs.

När planen för bryggeriet blev klar så sade jag ”vi flyttar” och såg då en fördel med hur vi skulle kunna ha campingen på Norderstrand öppen året runt och investera tvåsiffriga miljonbelopp. Därför var jag och träffade den planansvarige för nio månader sedan och då kom vi överens om att vi skulle lämna in en idé om vad vi ville och sedan skulle han återkomma omgående med vad som krävde en ny plan och vad som troligen skulle kunna rymmas i ett förenklat planförfarande. Förra veckan hade vi ytterligare ett av många möten i frågan och då har de ännu inte kommit fram till hur de ställer sig i frågan. Vi vill vara med och utveckla ön i den riktning som alla vill men det går inte att få besked inom rimlig tid vilket de inblandade skämdes för på sista mötet.

Min teori är att på små orter får man inte växa sig för stor. Vi är några stycken på ön med fel efternamn som gör att våra ärenden alltid tar extra tid. Heter man exempelvis Hansson, Werkelin, Hellström eller Kuylenstierna så bevakas våra ärenden extra noga i pressen och då blir tjänstemännen och politikerna rädda och så tar ärendena extra tid. Detta har accepterats inom regionen i många år. Åke och Pelle skämtade bort problemet. Janne Björinger var beredd att göra något åt det då hans linje var att alla skulle behandlas lika, men fortfarande behandlas inte alla lika vilket inte är okej.

Jag skäms för hur vi behandlar entreprenörer och förstår samtidigt varför de lägger ner sina satsningar. Både Spendrups och Ulvaeus brinner för sina projekt och ser självklart nyttan både för region och sig själva. Tyvärr är vi lite för många som håller på att tappa tron på det vi håller på med, vilket några gillar och andra tycker är trist. Jag är övertygad om att majoriteten vill att dessa båda entreprenörer ska få bra förutsättningar för sina satsningar, men det är en liten skara som är duktiga på att göra sig hörda vilket gör att de indirekt styr för att media har en löjligt stor inverkan på samhället.

Jag tror inte mitt exempel med lekträdet och grannen – som tack vare en egen plan fick ut en del negativ information om trädet och det jag vill skapa, är unikt. Jag tror att hans anmälan är väldigt svag och att han egentligen struntar i vad anmälan leder till, då han redan fått media att skriva skit om mig och detta projekt. Han har fått mig att ägna en massa tankar till detta och han har fått mig att tappa lusten vilket inte händer så ofta.

Jag tycker att man borde tillsätta en haverikommission med en extern konsult och undersöka de senaste havererade projekten på ön och försöka ta reda på varför detta har skett. Jag är övertygad om att vi har de bästa förutsättningarna att leva på ett mycket bra sätt på Gotland, men att vi själva är våra egna värsta fiender. Vi har många duktiga människor som lämnat ön därför att det helt enkelt inte går att bedriva verksamhet här. Fråga alla dessa varför de lämnat ön! Jag har frågat många och det är inga kul svar man får. Samtliga av dem har ställt frågan om varför jag är kvar och den frågan ställer jag mig också idag.

Statens 100-miljonerman

Staten har skickat Peter Larsson som någon form av vitamininjektion och med sig har han fått 100 miljoner som skall pumpa igång näringslivet på ön med. Meningen är att han skall sprida ut dessa pengar över tid i olika branscher för att skapa fler arbetstillfällen på Gotland. Hans tänkta insatser kommer presenteras den 20 juni och då hoppas jag verkligen att besöksnäringen är en del som man ser potentialen i från staten.

Uppsalas 100-miljonersman

Från Uppsala kommer det ytterligare en 100-miljonersman som troligen kommer att leverera mer än 3 x 100 miljoner varje år. Om det skall ske eller inte bestämmer vi gotlänningar genom att stötta eller inte.

Ralph Axelsson

Han heter Ralph Axelsson och har landat på Gotland tack vare att att Tjelvar var försenad från Västervik när familjen skulle med den färjan på 80-talet. Då föddes hans stora intresse för bilfärjor och detta ihop med att han vill vara med och göra skillnad på Gotland har gjort att att han har satsat otroligt mycket pengar och tid på Gotlandsbåten. Utan Ralph så skulle det aldrig har gått att göra skillnad på detta sätt.

De första hundra miljoner sparar resenärerna in

Som bokningsläget set ut den sista tiden så tappar kollegan Destination Gotland inga passagerare och Gotlandsbåten ser ut att nå till de ca 90 000 passagerare som man räknar med att köra hit under sommaren 2016. Detta skulle ge ön ca 300 000–400 000 nya gästnätter om trenden håller i sig. Anledningen till ökningen i resandet är större kapacitet och framförallt alla prisutspel som kommer tack vare Gotlandsbåten och som Destination Gotland svarar på. När jag gör en överslagsberäkning (se nedan*) så kommer passagerarna att spara ca hundra miljonerna tack vare att biljettpriserna sänkts. Detta tack vare att Gotlandsbåten nu finns som en prispressare på marknaden.

Nästan hundra miljoner blir troligen mer än tvåhundra

Nästan tvåhundra miljoner kommer tack vare Gotlandsbåten och den kraftiga reseökning som ger ca 350 000 nya gästnätter till ön. Räknar vi väldigt lågt att varje person spenderar ca 600 kr per person och natt så har vi ytterligare minst 200 miljoner till som landar på ön. Troligen är summan större, men det finns ingen som vet exakt då vi inte har något specifikt belopp på vad våra turister spenderar per dygn på ön.

Gotlandsbåt-effekten blir störst på landsbygden

Det är inte omöjligt att 2016 kommer ge en ökning på antal tillresande om 100 000 passagerare för helåret 2016. Om både flyg och rederier tror på ön och tillsätter lika stor kapacitet även nästa sommar med samma konkurrens så får vi en fortsatt ökning med 20–40 000 passagerare per år de närmaste åren. Detta skulle innebära att vi 2016 får en effekt som motsvarade minst fyra gånger den som Kryssningskajen beräknas ge, redan i år. Under 2017–2019 kommer effekten att motsvara det det dubbla om vi ställer den i relation till vad Kryssningskajen beräknas ge när man räknar i pengar som spenderas på ön. (se nedan **)

Resandet kommer troligen att stabilisera sig på denna höga nivå om inte ännu fler båtar sätts in, vilket förstås är möjligt. 2019 har vi troligen ökat antalet tillresande med ca 30% på ön tack vare Gotlandsbåtens inträde. Gotlandsbåt-effekten kommer att märkas mest på landsbygden där merparten av den ledig kapaciteten finns.

Gotlandsbåt-effekten är väldigt tydlig när man jämför med Öland

När jag ringde runt för några veckor sedan hade Gotland ett oslagbart rekord när det gäller bokningsläget där uppgångarna ligger mellan 30–48% för sommaren på öns hotell och stugbyar. Tyvärr kommer det att jämnas ut ju längre fram på säsongen vi kommer för bäddarna tar helt enkelt slut.

När jag stämmer av siffran med motsvarande för Öland så har den bästa anläggningen en uppgång på 3,8 % och de flesta ligger på ungefär samma nivå som tidigare. Även Västervik har en Gotlandsbåt-effekt som troligen ligger på plus ca 10 % (enligt Harald Hjalmarsson, oppositionsråd, Västervik) Gotlandsbåt-effekten är väldigt tydlig och det jag hela tiden hävdat visar sig stämma: konkurrens i kombination med mer kapacitet är vad Gotland behöver för att äntligen utvecklas.

Gotland kommer att ha två riktigt stora utmaningar framför sig

1. Gotlandsbåten måste få tillräckligt många passagerare för att våga satsa vidare. Här är det viktigt att tillräckligt många stödjer prispressaren så att de kan fortsätta att utmana monopolet.
2. Att Gotland nu satsar på mer boende så att flyg och rederier ser att det finns en anledning att fortsätta att satsa med mer kapacitet. Ön behöver ca 5 000 nya bäddar till sommaren 2017 och då måste myndigheter ge bygglov högre prioritet. Företag och privatpersoner måste våga bygga nytt och hyra ut mer av befintligt boende.

Om vi nu ser till att dessa två punkter fungerar så kommer vi att få se en kraftig utveckling inom näringen som i sin tur sätter fart på byggnation mm. Jag menar att Ralph och hans team finns som en jätteresurs som vi måste ta tillvara på.

Genom att fler väljer att resa med Gotlandsbåten och genom att vi skapar fler uthyrningsenheter på ön, är vi med och utvecklar Gotland.

Gotlandsbåten

Landsbygden den största vinnaren på Gotlandsbåten

De ökande intäkterna tack vare Gotlandsbåten lär bli betydligt mer än tvåhundra miljoner när man räknar in effekterna av att näringsidkare väljer att investera. Detta kommer att påverka allt från snickare, bussar, åkerier, slamtömning, livsmedelshandlare, bönder, krögare, biluthyrare, upplevelseleverantörer, bagare, taxiägare, rörmokare m.fl. Intäkterna kommer att fördelas över hela ön med en procentuell övervikt mot landsbygden då det är där som det finns mest boendekapacitet kvar. Jag tror att Ralphs satsningar kommer att genera minst lika många nya jobb som Peter Larsson och troligen fler. Detta borde göra att Ralph ligger bra till att bli årets mest Gotländska Uppsaling. Eller att han får priset som Årets Företagare på Gotland 2016.

Det är vi gotlänningar som bestämmer framtidens biljettpriser

Framtiden ser ljus ut och det är vi öbor som bestämmer hur vi vill ha det genom att agera för en framtid med låga båtpriser. Detta gör vi genom att resa med Gotlandsbåten och att rekommendera vänner och bekanta att resa med Gotlandsbåten. Om tillräckligt många gör lite, så blir det fortsatt stor skillnad för hela ön. Genom att berätta och dela information på fester och på Facebook så är de låga priserna här för att stanna. När vi öbor gjorde det tillsammans på flyget, genom att stödja Gotlandsflyg så gjorde vi skillnad och nu kan vi göra det igen om tillräckligt många stöttar och rekommenderar Gotlandsbåten.

Framtiden ligger i händerna på oss som bor på ön och vi bestämmer faktiskt hur det skall bli genom att se till att Gotlandsbåten får en lika självklar plats som Gotlandsflyg fick.

*) Min beräkning 1: Sparade pengar för resenärerna är lite grovt beräknad, men bör inte ligga så långt ifrån verkligheten. Jag räknar med att 75% av alla icke-gotlänningar som reser med Destination Gotland gör det på sommaren. Det innebär att av deras totala omsättning på ca 400 miljoner för fastlänningar, hör ca 300 miljoner till sommaren. Om det finns en snittrabatt på 30% på detta så blir passagerarnas besparing ca 90 miljoner och skall vi sedan lägga till Gotlandsbåtens gäster då hamnar vi på närmare 110 miljoner kr som passagerarna sparar i sommar. Jag korrigerar för lite felmarginal och då landar vi runt 100 miljoner i inbesparade pengar för passagerare.

**) Min beräkning 2: Kryssningskajen skall tillföra ca 60 000 nya gäster som spenderar ca 500–700 kr i snitt per passagerare vilket blir 30 miljoner kronor per sommar om man räknar på 500 kr/person. Effekten av 80 000 nya gäster tack vare Gotlandsbåten, är 80 000 x 4,5 nätter x 600 kr/person och natt blir 216 miljoner och minst fyra gånger så mycket. (Troligen ligger snittet för vad våra turister spenderar någonstans mellan 600–800 kr/person med övernattningarna och resor) Antagligen kommer också Kryssningskajen att öka antalet årliga besökare så nettoeffekten 2017–2019 blir ev en årlig dubblering om man ställer intäkterna mot intäkterna för Kryssningskajen

Så här såg det ut när jag klev på premiärflyget till Stockholm med Gotlandsflyg våren 2001. Men skylten är lika aktuell för succén med Gotlandsbåten, som inte betyder något för världen men väldigt mycket för Gotland.

Gotlandsflyg halverade ordinariepriset till ön

Jag är glad och stolt över vad vi gjort för Gotland genom att våga starta Gotlandsflyg som blev en vitamininjektion för näringslivet på ön. Ordinariepriset sänktes från 4.400 kr till drygt hälften över en natt och det tog 15 år för priset att klättra upp till den nivån igen. Kapaciteten till ön ökade och vi satte en helt ny servicenivå för flyget till Gotland. Affärsresenärerna kom att nyttja flyget på ett nytt sätt och vi fick våra kollegor att flyga oftare och billigare vilket hela Gotland vunnit på. Så stor och modern flygplansflotta som vi har idag har ön aldrig tidigare haft. Detta lyckades för att många på Gotland valde att tro på en uppstickare och flög med Gotlandsflyg. Det blev en Gotlandsflyg-effekt som gett en positiv påverka både för flyget och näringslivsklimatet på ön.

Gotlandsbåten sparar troligen 100 miljoner för våra besökare i år

När vi nu ville göra om detta över havet genom att starta Gotlandsbåten så trodde jag att det inte skulle vara speciellt mycket svårare än med flyget. Det visade sig inte stämma utan sanningen var att detta med att driva ett rederi var betydligt svårare och mycket mer kostsamt. Ambitionen var att skapa fler turister till Gotland genom att tillföra mer kapacitet, genom att det skulle bli kortare resor och betydligt billigare. Effekten av vår närvaro blev att vår kollega i sista stund bestämde sig för att sätta in mer kapacitet vilket välkomnades då det var ett av målen. Sedan har det kommit diverse prisutspel vilket har lett till att prisnivån troligen har sänkts med ca 30% i snitt vilket var ett annat mål. Om den siffran stämmer så kommer turisterna att spara ca 100 miljoner på sänkta biljettpriser.

Nytt rekord för antalet besökare till Almedalen

Ökningen av Gotlands-turister har legat på en konstant låg ökning om mindre än en procent per år under de senaste fem åren. Gotlandsbåt-effekten gör att vi troligen kommer att åtta-dubbla den hastigheten redan år ett.  Det innebär att tack vare Gotlandsbåtens inträde så slår vi alla tidigare rekord på ön. Vi kommer troligen att tillföra mellan 70.000–90.000 nya resenärer till ön eller ca 300.000 nya gästnätter. Det innebär att Gotland aldrig någonsin har haft så många besökare samtidigt på ön, som vi kommer att ha under sommaren 2016. Almedalen som varje år slår rekord i antalet arrangemang kommer i år att slå alla tidigare rekord när det gäller besökare vilket är ett välkommet rekord. Det dagliga tillskott på färjeplatser till ön som Gotlandsbåten sätter in motsvarar ungefär de antal som alla flygbolagen på Visby flygplats har tillsammans under en dag när det flygs som mest.

50-procentig uppgång på försäsongen

Gotlandsbåt-effekten har verkligen slagit igenom på ön på ett positivt sätt. Aldrig har en försäsong startat så här bra som denna. Vecka 26 är det i princip fullt på väldigt många anläggningar och flera anläggningar vittnar om ökningar på upp emot 50% ökningar under maj och juni. När vi från besöksnäringen valde att gå in med pengar i Gotlandsbåten så kunde vi inte i vår vildaste fantasi tro på en så stor effekt redan år ett.

800 nya årsarbeten tack vare Gotlandsbåten 

Räknar man som Tillväxtverket att ca 360 gästnätter ger ett årsarbete så skulle effekten av Gotlandsbåten ge ön ca 300 000 nya gästnätter eller närmare 800 nya årsarbeten. Dock skulle alla inte landa på ön utan deras beräkningar omfattar flera led i processen att serva människor på semester.

Inte ens jag trodde att vi skulle få så stor effekt så snabbt!

Näringen investerar ca 5 miljarder 

En annan effekt av Gotlandsbåten är den optimism som sprider sig på ön där det nu planeras för utveckling på alla plan. Inom besöksnäringen har det gjorts och kommer att göras investeringar under 2016–2021 på närmare fem miljarder kronor vilket är ett annat svårslaget rekord. Det innebär nya båtar och flygplan och mängder av nya bäddar runt hela Gotland. Det visar på en branch i medvind som tror på framtiden inom den näring som växer snabbast i hela världen. Jag är övertygad om att besöksnäringen på Gotland är den näring som har störts möjligheter att växa på ön just nu. Därför känns satsningen på Gotlandsbåten extra bra nu när det visar sig att det till och med har blivit bättre än vad man vågat hoppas på.

Ha en mysig fortsättning på sommaren och ska du vara i Visby under Almedalsveckan så hoppas jag att vi ses i minglet.

Vattenransonering

Man lär sig av livet varje dag. På Gotland har det varit extrem lite nederbörd vilket innebär att vi har vattenbrist och måste hushålla extra mycket med vatten. Myndigheterna har inför ransonering vilket innebär att man inte får fylla pooler, vattna gräsmattor, med mera och ingen får dispens. Från måndag kommer man även sänka trycket i ledningarna för att vi skall spara ännu mer. Fördelen är att jag och många fler får förståelse för hur de flesta i världen har det. Vi tar för givet att det finns dricksvatten i kranen och använder dricksvatten till att bada i, spola toaletter eller köra diskmaskin/tvättmaskin vilket är helt galet. Självklart borde vi ha två ledningar med vatten till varje hus där en innehåller dricksvatten och den andra håller lite sämre kvalité som vi skulle kunna använda till toa, bad, tvätt mm.

Dubbeldusch och lite extra kärlek

Dubbeldusch och tvätt i ett

Jag och Monika tar detta på största alvar och dubbelduschar samtidigt som vi tvättar kläder. En fördel med detta är att duschstrålen är ganska liten och det blir då väldigt intimt och mysigt. Vi har en del gamla slogans som vi tänkte återanvända i renoverad form. ”Varannan dubbeldusch” skall vi uppmana människor till och den skulle kunna fungera som en raggningsreplik på krogen. Ev känns den lite stulen men så blir det ibland: ”Skall vi gå hem och spara lite vatten genom att dubbelduscha?” Ev skulle vi även kunna låna en slogan från VISITA och uppmana till Dubbeltvätten.

För mycket IT-strul

Förra veckan började mindre bra med att våra IT-system krånglade både hemma och på jobbet. Hemma så ballade både wifi och tv ur mitt under fotbolls-EM och efter att tre olika tekniker varit inblandade och jag lagt ca fyra timmar på att förstå att jag inte förstår så löste det sig. På jobbet så arbetade en tekniker som en galning och än galnare blev jag då vi har gjort oss så beroende av IT-lösningar som bara skall fungera. Där var det tre olika saker som passade på att gå i strejk samtidigt vilket man på temat återanvända och renoverade slogans, borde kalla trippelstöten.

IT-bedrägerier i den högre skolan

Under tiden som teknikern sliter med att få ordning på våra grejer så kommer ekonomitjejen och frågar när hon får kvittona på den senaste utlandsbetalningen som det var så bråttom med. Jag står som ett frågetecken och funderade på om det var något jag glömt. Tyvärr visade det sig att en bedragare har använt min mailadress (hur nu det går till ) och skrivit till henne från mig och bett henne att betala en faktura på allt för mycket. Hon skriver tillbaka och får svar av samma okända människor via min mail att det skall betalas omgående och att jag kommer med underlag nästa vecka. Bedragaren hade sådan tur att hon var på semester så hon fixade detta på distans då hon var helt övertygad om att det var jag som skrev till henne. Detta blev en dyr lärdom för oss båda och en löjligt bra timpenning för bedragaren som ligger i klass med vad Zlatan har i timmen. Att råna banker och rycka handväskor måste vara lika löjligt idag som att försöka skrämma bort ett gäng Hells Angels med vattenpistol. Det måste vara en lukrativ marknad när man såhär enkelt via IT-bedrägerier kan kvittera ut stora belopp med hela världen som arbetsfält samtidigt som risken att åka fast är minimal.

Lita inte på avsändaren

Jag vill passa på att varna för hur lätt det är för en bedragare att skriva till någon i din närhet och på mottagarens skärm så läser hon din mailadress och tror då givetvis att det är du. Bedragaren mailar inte från den adressen, utan det ser bara så ut på din skärm och när du svarar så går mailet till bedragaren som egentligen har en helt annan adress. Vansinnigt enkelt och antagligen löjligt bra timlön och tydligen helt omöjligt att spåra. Så lärde vi oss lite mer om datasäkerhet och kreativa banditer.

Gotlandsbåteffekten är större än vi vågats hoppas på!

Gotlandsbåteffekten är till och med större än jag i min vildaste fantasi kunnat hoppas på. Nu får man leta ordentligt efter den företagare som inte märkt skillnad sedan Gotlandsbåten etablerade sig på ön. Almedalen har slagit alla tidigare rekord i besökare och troligen även i omsättning. Jag vet flera företagare som under försäsongen haft ökningar med närmare 50% tack vare den nya konkurrensen som nu råder över Östersjön. Gotlandsbåten skulle erbjuda fler stolar och sänka priserna ordentligt, vilket man har gjort med råge. Prissänkningarna har till och med blivit större än vad vi kalkylerat med. Det innebär att vi som kör färjorna behöver köra över fler passagerare än det var beräknat från början, för att kompensera det lägre snittpriset. Det var många som inte trodde att utvecklingen låg i logistik och pris, utan trodde att det var marknadsföringen det hängde på. Ön har egentligen haft en löjlig låg utveckling de senaste åren i antalet sommarbesökare. Bevisligen hänger det ihop med kapacitet och priser. Tänk på hur ön skulle sett ut om denna konkurrens startat för tio år sedan med en årlig ökning med minst 5% per år i stället för knappt 1%. Då skulle vi haft 50% fler besökare idag vilket skulle gett ön helt andra förutsättningar.

Ett av Europas största och mest uppskattade lekträd

Jag lever ett väldigt behagligt liv i harmoni med min fru och barnen. Hemma på tomten jagar vi varandra med vattenpistoler och båda tjejerna klättrar i icke godkända klätterträd utan EU-sand och mår bra av detta. Jag började bygga en lekpark för barnen som inte har något av den bomull som omgärdar många av de trista lekparker som oftast byggs vid bostadsområden.

Lekträdet är en lekpark som jag fick idé till då ett av öns troligen största träd blåste omkull efter 140 år. Jag fraktade trädet till en bit mark som jag har på området där vi bor. Nu är det ett av Europas största och roligaste lekträd som fått nytt liv i vågrätt position. Av ett gammalt träd, lite gungor, mängder av gamla däck, hängmattor, lite rutschkanor och några snickare så har jag skapat en minnesplats till mina killar som föräldrar och barn älskar att leka i.

Ur den idén kom årets roligaste projekt: pannkaksträdet!

Pannkaksträdet en lite för stor succé!

Lekträdet har så många besökare att vi var tvungen att bygga en stor parkering för att kunna ta emot alla besökare. När Monika fick stänga ner sitt företag på grund av allergi så har hon nu öppnat upp pannkaksträdet i stället, där kan familjerna köpa en picknickkorg med pannkakssmet och tillbehör och sen grädda sina pannkakor över öppen eld, vilket har blivit en succé. Tyvärr går det så bra att hon inte har tid att vara ledig när hon egentligen har lediga dagar, utan hon måste i stället hoppa in och stötta upp. Inte nog med detta, utan jag måste också jobba som vaktmästare i samma företag utan ersättning. Jag funderar på om jag kan gå till facket och försöka få hjälp den vägen? Någon form av ersättning får jag men den skulle inte accepteras av facket och framför allt inte om det varit en kvinna som var tvungen att jobba mot sådan ersättning. Men som entreprenör klagar jag absolut inte utan ser nog nya spännande möjligheter även med den kärlek som delas ut efter arbetstid.

Alla kommer till oss på ön och det skall vi utnyttja

En av kvällarna under Almedalsveckan var jag åter i landshövdingens trädgård och denna gång inbjuden av Samhall, Elit Hotell samt Länstyrelsen. De gick ut med att det var Almedalens viktigaste mingel och när jag såg vilka som kom så var det nog också så. Där träffade jag de flesta från näringslivstoppen i Sverige. Det är få tillfällen där man annars kan boka upp tider eller få så snabba svar på frågor som vid en sådan här tillställning. Klockan 21.45 när alla minglat, druckit ett eller två glas vin och blivit bjudna på oförskämt god mat, samtidigt som Niklas Strömstedt och Tomas Ledin precis avslutat sin akustiska konsert. Då smyger sig en Svensk sommar-nöjdhet in och precis alla har sänkt garden och är helt avslappnade i den gotländska sommarnatten. Det är just i den stunden det går att boka möten och sno till sig 15 minuter från personer man aldrig når i normala fall. Vi är några stycken som verkligen tog vara på tillfället. Nästa gång tillfälle ges till samma sak är på torsdag då Länsstyrelsen och Cicci bjuder in till sommarfest, då får vi inbjudna åter möjlighet att knyta nya spännande kontakter som ofta leder till nya jobb och projekt på ön.

Vad lär man sig av detta?

Livet är fullt av möjligheter och det gäller att våga fånga dem i flykten. Det är också viktigt att våga ta initiativ och framför allt ha kul. Vem vill inte hänga med kul tjejer och killar? Ha en kul och spännande sommar där framtida förändringar hänger helt och hållet på dig och att du vågar prova nya vägar, smaker, vänner eller sätt att visa din käraste uppskattning på nya sätt. Det är aldrig för sent att prova nytt!!!

Njut av varje dag då vi inte vet vad framtiden har för överraskningar.

Min kärlek har former lite ut över det vanliga vilket jag verkligen fick bekräftat idag när männen kastade kärleksfulla blickar efter henne. Vissa saker borde man troligen inte diskutera på FB men idag fick jag mig en riktig tankeställare utanför det ställe där alla män går och drömmer om saker som inte alltid passar hemma.

Jag ska börja från början och då är det så att jag sedan en längre tid har en ny kärlek. Jag är ett år yngre än henne, men det syns inte utanpå utan snarare tvärtom. Hon är importerad till ön och lite rundare i formerna än de flesta andra, utan att för den skull uppfattas som fet.

Vi har ett bra liv ihop men efter en tid har hon blivit lite mer svår-flörtad/-startad eller vad man nu säger, vilket inte är helt ovanligt efter en tids samvaro. Från början var det som att hon alltid spann på alla cylindrar bara jag kom i närheten men numer känns det som om det är något som fattas. Hon är förstås lika snygg som vanligt och jag ser män kasta samma lystna blickar efter hennes kurvor som jag själv alltid gjorde i början. Inte blir det mindre av den varan på sommaren när hon väljer att vara lite mer uppknäppt. Jag har alltid gillat detta och det blir ofta så att någon eller några män och ibland även kvinnor kommer fram när vi är ute och söker kontakt. Om de inte känner mej så kommer konversationen i 99 % av fallen att handla om henne. Med åren så är det något jag lärt mig gilla och acceptera.

Jag har jämngamla kompisar som valt betydligt yngre modeller vilket ofta blir lite krångligare då det absolut blir mer komplicerat ju större ålderskillnaden är. Jag föredrar när man är jämngamla, då blir det inte några större kulturskillnader och det blir betydligt enklare när det inte funkar helt hundra.

Det som behövdes till vårt förhållande var helt klart mer energi vilket jag konstaterat en längre tid. Som många andra män så försökte jag på konstlad väg tillföra mer energi tillfälligt som en starthjälp, när jag var sugen på lite närhet. Det är dömt att misslyckas långsiktigt så till slut strejkade hon och krävde lite mer uppmärksamhet på riktigt och då var det bara att ta tag i problemet.

Idag när jag till slut skulle lösa det hela blev det nästa komiskt när vi lite provocerande valde att visa lite mer än vanligt på en parkering. Jag kan förstå hur det fungerar i Cannes när någon kändis visar sig i en minimal bikini för den samlade världspressen. Det påminner troligen om när myror dras till en sockerbit. Som entreprenör vill man förändra och jag ville ha tillbaka det där vi hade en gång när det nästan räckte med en blick för att hon skulle vara igång.

Så jag körde ner till Biltema och parkerade utanför entrén där vi inte hann stanna förrän hon drog till sig männens blickar. Inte blev det bättre av att bilen var lite mer sommaröppen. Så där stod jag nercabbad med öppen motorhuv för att byta batteri. Det var då de hände: män drogs till Corvetten som en sockerbit och frågorna haglade. Det var omöjligt att få någon ro att byta batteri där. Alla skulle diskutera något tekniskt som jag var helt ointresserad av – till sist fick jag styra ut till Kneippbyn istället och låna verkstaden där för att få lite ro.

Det var 95% män som kom fram och ville titta ner i motorutrymmet och slänga lite käft om att de nästan haft en, eller kört en liknade, eller om den varit med på studentparaden eller undrade vilken förgasare som satt i den här, o.s.v. Det var som om det var deras förbannade rättighet att prata bort 10 minuter bara för att det stod en snygg gammal sportbil i deras närhet.

Jag kan fatta hur gravida kvinnor kan känna sig när kända och okända skall kommentera och klappa på magen som på något sett blir allmän egendom. Jag tror att gamla klassiska sportbilar och snyggt förpackade bröst är något vi män har svårt att inte slänga en blick på. Antagligen ligger det något i det DNA som vi fått från våra fäder.

Nu är det i alla fall som förr igen. Bara jag nuddar startnyckeln så hoppar V8:an igång och spinner som en katt. Nu känns det som om starthjälp och startkablar är ett minne blott. Jag och min cab är nu ett kärlekspar igen och skall så förbli i många år till.

Är Gotlandsbåt-effekten en följd av Destination Gotland-effekten?

Jag är på semester i Frankrike och på min första dag presenterade Expressen att Gotland vann solligan och då fick jag en fråga från en av de ledande männen på Destination Gotland om detta också var kopplat till Gotlandsbåt-effekten? Det var en fråga med ironi och säkerligen lite irritation att vi tar åt oss äran av den sanslösa utveckling som Gotland haft denna sommar. Jag svarade givetvis ja på hans fråga och menar att ön äntligen kunnat ta till vara på fördelar som solen ger genom att Gotland får fler gästnätter, tack vare att det nu går att boka om och stanna längre eller spontan åka.

Jag fick då ett ironiskt svar om att han beundrar mig för att jag även kan påverka solen. Han skriver senare att vi kollegor i branschen måste kunna skämta med varandra och det är jag den första att hålla med om. Jag gillar hans inställning och den tillför något nytt och bra för Destination Gotland som i min mening varit lite väl stelt och framför allt så har man inte lyssnat på speciellt mycket på oss som står längre ner i värdekedjan. Kollegan passade även på att prata om en Destination Gotland-effekt under resten av året. Detta fick mig att inspireras till denna blogg.

Historiskt dålig utveckling av resandet

Jag har under en massa år tyckt att Destination Gotland-effekten har varit direkt hämmande för utvecklingen av besöksnäring, men trygg när det gäller leverans och  säkerhet. Detta beror inte på att Destination Gotland har dåliga båtar eller missköter trafiken, utan det beror helt och hållet på att de inte har haft någon konkurrens. Utan konkurrens blir det lätt underkapacitet vilket leder till högre biljettpriser, färre kreativa idéer och framför allt mindre av marknadsföring och marknadsanpassning. Allt detta har givit ön en sämre tillväxt än övriga Sverige och så har det sett ut på Gotland under en längre tid. I grunden är det statens upphandling som ligger bakom denna utveckling. Det har helt enkelt inte funnits tillräckligt med incitament för anbudsgivaren att satsa mer.

Om man tittar på reseutvecklingen under en tioårs-period så måste man gå tillbaka till åren 2003–2012, eftersom man efter 2012 inte kan se skillnad på gotlänningar och besökare i den officiella resestatistiken som staten presenterar. Under den tioårs-perioden har resandet bara ökat 3,8% totalt, vilket inte ens blir en halv procent i snitt per år och det ligger klart under rikets starka besöksnärings-destinationer. Just denna dåliga utveckling har varit min största drivkraft till att få bevisa teorin om att Gotlands utveckling hänger ihop med transportkapacitet, pris och res-vänliga tider.

En succésommar som slår alla rekord!

Gotlandsbåt-effekten har i år gett en ökning på cirka 17 procent under högsäsongen, vilket är en siffra som går igen när jag pratar med företagare på ön.

Restaurang Joda och Kneippbyn har ökat med ca 17% mer i kassan och Ica Maxi har haft ungefär samma ökning i antal fler besökare till butiken. Jag har även träffat företagare som haft från 10 upp till 50 procent mer i kassan, men snittet landar  på mellan 15–20-procentiga ökningar. Jag är övertygad om att majoriteten av öns turistföretagare har haft ökningar och många slår alla tiders rekord just i år. Vi kan därför summera sommaren som en braksuccé där hela ön är vinnare.

Alla tiders rekordsommar

Destination Gotland uppger att de i år haft ungefär samma siffror som sitt bästa år någonsin, vilket var 2015. Det innebär att hela Gotlandsbåtens nya mängd besökare är ett tillskott för Gotland och det är ett plus på 17 procent när det gäller tillresande. Jag läste i Aftonbladet på vägen ner till Frankrike att Sverige under juni redovisade ett minus om 3 procent för antalet gästnätter inom riket vilket är en fingervisning på att Gotlands bra resultat absolut hänger ihop med den nya konkurrensen.

Varför blev det så här?

När Gotlandsbåten hösten 2015 förklarade att de kommer att trafikera både Västervik och Nynäshamn så ändrade Destination Gotland strategi och tillförde i princip 1,5 nya fartyg men framför allt förändrade de avgångstiderna för besökarna till mer res-vänliga tider. Detta kom som en överraskning vilket gjorde att Destination Gotland inte kunde presentera sin pris- och turlista förrän en bra bit in på det nya året. Den här nya konkurrensen har skapat mängder av förbättringar. Det tillfördes mer än 200 000 nya stolar till ön och pris-utspelen har avlöst varandra i en form som vi aldrig sett tidigare. Prisnivån landade ofta på samma nivå som på 70-talet med biljetter för 68 kr.

Tredubblad marknadsföringsinsats

Pressbild från Gotlandsbolaget

Min uppfattning är att Destination Gotland har lagt runt 5–6 miljoner i marknadsföring på sina sommarkampanjer historiskt och att de i år nästan dubblat den summan. Lägger jag sedan till att Gotlandsbåten lagt ungefär samma summa så har ön antagligen tredubblat sin marknadsföringsinsats. Den här marknadsföringen hjälper så klart både flyget och båtar att nå rekordsiffror när kapaciteten samtidigt ökar. Den historiska underkapaciteten i kombination av icke-konkurrens har alltid varit öns utmaning. Det är här som näringen på ön måste ta ett eget ansvar för reseutvecklingen då man inte kan förlita sig på en monopolist. Ett företag, oavsett om de heter Skyways eller Destination Gotland strävar alltid efter bästa möjliga vinst! Bevisligen trodde varken Skyways eller Destination Gotland att sänkta priser och fler passagerare skulle leda till ökade vinster. Jag tror tyvärr att Destination Gotland är ett av få bolag som inte ökat sina vinster i år, utan den ökningen kommer först när vi kan fylla deras båtar bättre och då behövs det mer boende.

Om min teori stämmer så är det lätt att förstå vad öns företagare missat på grund av utebliven konkurrens under de senaste 15 åren. Skulle besöksnäringen ha satsat energin på att skaffa en konkurrerande båt redan för femton år sedan, så finns det säkert många som skulle ha kunnat se mer än en 50-procentig utveckling under dessa år.

Är detta bara Gotlandsbåtens verk?

Här har vi antagligen olika uppfattningar. När jag pratar med våra kolleger så har ”inget speciellt hänt och det mesta skulle de i alla fall ha genomfört med eller utan Gotlandbåten”. Jag för min del tror t.ex. inte det är en slump att det kommer avgångstider som ligger nästan exakt vid våra avgångar och där Destination Gotland har haft sina lägsta dag-priser, vilket normalt sett borde vara de dyraste. Att alla dessa prisutspel skulle komma just 2016 utan att Gotlandsbåten kom in på marknaden, är det nog ingen som tror på.

Samma sak hände när vi startade Gotlandsflyg; då satte Skyways igång ett priskrig som vi på ön aldrig tidigare skådat och även då sade man att detta inte hade något med konkurrensen att göra. Med sådana uttalande så hade i alla fall Skyways svårt att skapa trovärdighet. Självklart har både Destination Gotland och Gotlandsbåten varit viktiga för denna utveckling, men jag hävdar att detta aldrig blivit av utan att Gotlandsbåten fått Destination Gotland att agera och därför är detta absolut en effekt att att Gotlandsbåten finns.

För mig personligen känns det som om jag är i mål. Det var detta jag ville bevisa när Destination Gotland inte ville sätta in något mer fartyg 2013 med motivering att det inte fanns något behov – nu kan alla se att behovet fanns. Samtliga bakom Gotlandsbåten från aktieägare till styrelse, till VD och hela personalgänget har gjort en otroligt insats som bevisligen gjort stor skillnad på ön. Detta har lyckats därför att vi har varit övertygade om att behovet finns och att vi hela tiden skall jobba för Gotlands bästa.

Bra trend som vi måste jobba vidare på

Nu är det viktigt att vi bibehåller den här utvecklingen då Gotland borde kunna sikta på en 50-procentig ökning av antalet gästnätter en bit in på tjugotalet. Tidigare var den trånga sektorn platstillgång på transporter till ön och nu är det boendet som gör att vi inte kommer att utvecklas i den hastighet som vi transportmässigt har kapacitet till. Det saknas minst 5000 bäddar och det har gjort att det inte båda rederierna fått fler passagerare 2016, då besökarna helt enkelt inte hittat boendet när de fått plats på båtarna. Om vi inte haft en begränsning i antalet bäddar så skulle vi troligen kunnat nå en ökning på ca 25 procent redan i år. När jag ser framåt så borde vi kunna öka med 5–10 % per år under en femårsperiod om vi bara kan fortsätta att utveckla boendet med fler bäddar.

Destination Gotland-effekt

Skall man prata om en Destination Gotland-effekt så har den historiskt givit oss väldigt fina fartyg och ett bolag som håller turlistan på ett bra sätt. När det gäller att utveckla trafiken mot besökare så har de bevisligen varit mindre framgångsrika och det skall bli intressant att se om de kommer att inse detta, eller om det bara skall slätas över. Gotlandsbåt-effekten stavas egentligen k-o-n-k-u-r-r-e-n-s och det är den konkurrensen som givit ön den utveckling vi fått i år. Det skulle aldrig varit möjlig att öka 17 procent om utvecklingen innan inte hade haft den svaga utveckling som ön varit när det gäller icke-gotlänningar. En väldigt enkel överslagsberäkning på vad ca 75 000 nya gäster eller ca 300–400 000 nya gästnätter ger i omsättning, visar att den troligen hamnar på strax över 300 miljoner kronor.

Solen, är det en Gotlandsbåt-effekt?

Att Gotland vinner solligan är så klart ingen Gotlandsbåt-effekt men däremot väldigt bra inför 2017. De effekter som vi tidigare inte fått av högkonjunktur eller lågkonjunktur, har aldrig märkts på grund av underkapacitet i transporter. Från och med nu kommer det att märkas, då transportkapaciteten kommer att klara ökningar i antalet besökande. När det gäller solen tror jag några till åker över till sommarstugor eller campingar när det finns plats på avgångar som är res-vänliga och plånboks-vänliga. Så visst har Gotlandsbåten bidragit till att fler besökare har kommit när solen lyst, men de kan inte ta på sig äran över att solen lyst mest på oss.

Jag tror att det är Gotland mot världen just nu

Vi på Gotland tävlar i VM tillsammans mot hela världen om besökare och deras resmål. Nu har vi bra konkurrens på flyget och på havet vilket gynnar Gotland. För mig spelar det ingen roll om gästerna flyger eller åker båt, inte heller vilket bolag de åker med. Bara de kommer till Gotland och att vi bibehåller konkurrens i både luften och på havet. Vi behöver jobba ihop och se till att alla öns gäster kommer hem med en positiv upplevelse och sprider den bilden av ön. Vi skall leverera en upplevelse i världsklass och det kan vi göra om alla verkligen vill och jobbar för öns bästa. Detta måste även inkludera myndigheter och politiker som måste inse vilken effekt detta kan ha på det Gotländska samhället. Skall vi spela i den högsta divisionen så måste alla vara med på detta och jobba för att vi levererar upplevelser i världsklass.

Besöksnäringen är branschen där jobben kommer

VISITA presenterade för några veckor sedan en rapport som visar att vart femte nytt jobb i riket kommer inom besöksnäringen. Besöksnäringen på Gotland är inne i en extra positiv spiral med en omsättningsökning på minst 300 miljoner i år och troligen har vi tillfört 300–500 nya arbetstillfällen till ön denna sommar. Det finns så klart en Gotlandsbåt-effekt i att ön just nu har lägst arbetslöshetssiffror i landet. Med en positiv framtidssyn så kommer många att bygga ut boende, restauranger, butiker mm och detta kommer att generera mängder av byggjobb som ger ringar på vattnet.

Allt detta är faktiskt en effekt av att Gotlandsbåten vågade utmana Destination Gotland men även att Destination Gotland valt att agera som de gjort. Öns framgång stavas konkurrens och Gotlandsbåt-effekten stavas också konkurrens.  Detta har vi nu bevisat två gånger med både Gotlandsbåten och Gotlandsflyg. Kan vi hålla i den här konkurrensen så kommer Gotland att ha en mycket positiv utveckling där alla kurvor pekar uppåt för de flesta företagare på ön.

Vid ett möte inför starten av Gotlandsbåten (antagligen 2013) hade jag en träff på mitt kontor med cheferna på Destination Gotland och Gotlandsbolaget. Jag förklarade att Gotlandsbåten fanns till för att bryta monopolet och utveckla besöksindustrin på ön. Jag påstod samtidigt att detta även skulle göra Destination Gotland bättre. Svaret var att detta eventuellt skulle kunna förbättra rederiet ytterst lite då de endast kunde bli någon procent bättre. Ett ganska givet svar från en ledning som verkligen tror att man genom åren gjort sitt yttersta och att det inte går att bli bättre. Idag vet vi vad vi missat de tio senaste åren och detta var en del jag ville bevisa med mitt engagemang.

Destination Gotland ansträngde sig lite extra i år

Enligt min bedömning har Destination Gotland gjort sin största förändring någonsin mot turisterna under säsongen 2016. I år har de satsat på 1,5 båt extra. De har satt in 84 ytterligare turer och det innebar ca 103 000 fler stolar i peak vecka 27–32. De sänkte priserna med över 50 procent på många platser. De förbättrade turlistan och anpassade den efter turisterna på ett sätt som vi aldrig tidigare varit med om. De har för första gången prioriterat Nynäshamn, som knappt haft någon utveckling tidigare. De satsade troligen mer än 100 procent mer på marknadsföring än vad de gjort innan när det inte fanns någon konkurrens, dessa insatser kommer att ge resandet ett positivt resultat under hela 2016.

Destination Gotland satsade mer resurser ombord än någonsin vilket har givit ett positivt resultat i år. Servicen ombord håller detta år en nivå som bolaget aldrig tidigare varit med om enligt egna kundundersökningar. Om någon frågar om detta är en Gotlandsbåt-effekt så svarar jag ja, och andra skulle säkert påstå att det bara är en händelse att detta skedde i år. Jag vet att konkurrens får den mest inbitna monopolist att agera, för han vet att det kommer kosta enormt mycket att bara sitta still i båten, som man säger på sjön.

Vinnarna är de gotländska företagen

Alla företagare på ön måste försöka förstå vad som är viktigt för hans eller hennes företag i denna fråga. De senaste tio åren har resandet ökat i genomsnitt en halv procent per år, i år ökade antalet sommarbesökare med cirka 14 procent – vilket var första året med konkurrens i färjetrafiken. Till alla som hänvisar till det fina vädret och IS-effekt så redovisar Tillväxtverket att antalet gästnätter i riket har ökat 0,1 procent under juni–augusti och att Gotland sticker ut exceptionellt i år. De flesta företag på ön har ökat sin omsättning mellan 10 och 20 procent vilket är alla tiders rekord, några har ökningar med upp till 50 procent på den Gotländska landsbygden, som därmed blivit den riktigt stora vinnaren.

De som vinner på konkurrensen är Gotland som region som i år kommer att omsätta över en halv miljard extra och det kommer några hundra extra jobb till ön, vilket hjälper Region Gotlands ekonomi. Förlorarna är Gotlandsbolaget som inte längre kan ta ut övervinster på bekostnad av för höga biljettpriser.

Vad som hände under sommaren 2016 var att Gotlandsbåten körde över ungefär så många passagerare som budgeten krävde, men fick alldeles för lite betalt. Detta för att Destination Gotland helt enkelt vet att de har mest pengar och att de körde hårt med sin nya kollega i år för att göra det tufft för Gotlandsbåten att klara framtiden. Detta innebar ett biljettpris som ofta låg på en nivå som motsvarade den vi hade på 70-talet. Jag räknade med prissänkningar på ca 30 procent, men den var i praktiken ofta det dubbla. Klarar vi att behålla konkurrensen så vet kollegan att vi kommer kosta dem närmare 50 miljoner per år i tio år vilket blir 1/2 miljard eller eventuellt ännu mer. Med den matematiken gäller det att snabbt svälta ihjäl den lilla för att på så sätt vinna i längden.

Hur bibehåller vi den här utvecklingen?

Hur skall vi på ön klara att bibehålla låga priser och hög tillgänglighet på båtarna? Detta kan göras genom att näringen på ön äger ett eget rederi så att de kan investera i sin egen framtid. Logiskt sett borde alla som vinner på att ön utvecklas vara med. Det vill säga byggföretag, fastighetsägare, mediaföretag, restauranger, boendeanläggningar, taxi, bussar, sevärdheter m.fl. Det krävs engagemang och kapital för att Gotlandsbåten ska kunna fortsätta, samt att boendenäringen jobbar för att sälja in sin egen båt i första hand.

Ingen kan kräva av Destination Gotland att de skall klara den utveckling som skett 2016 utan konkurrens. Destination Gotland skall uppfylla löftet till staten och sedan skall de även uppfylla aktieägarnas önskemål om fortsatt höga vinster i bolaget, vilket Gotlandsbolaget varit extremt bra på med korta avskrivningar och smarta fartygsinköp. Att hoppas att Destination Gotland skulle konkurrera med sig själv med prissättning, och att de skulle köra med överkapaciteter och på så sätt dumpa priser är inget som kommer ske och inget man ens kan begära. För att det skall det ske måste det finnas konkurrens.

Vad händer om Destination Gotland återfår sitt monopol?

Från 2017 finns ett avtal mellan Destination Gotland och staten om ett takpris för gotlänningar och på frakt. För några år sedan var Erik D från Gotlandsbolaget i USA och fick en indikation på att bränslepriset skulle gå upp rejält och därför höjdes alla biljettpriser med 10 procent. Skulle oljepriserna på nytt nå dessa nivåer, kan Destination Gotland inte höja priserna för gotlänningar och frakt, utan de tvingas att kompensera hela höjningen genom att höja priset för turister och besökare.

Då skulle priset troligen behöva höjas med ca 30–40 procent för den gruppen, vilket skulle resultera i ett stort tapp av resenärer. Det skulle innebära att de dyraste biljetterna för en familj med bil landar på över 6000 kr om man utgår från priserna 2015. Gotland skulle då åter bli en dyr destination att resa till och antalet resande skulle troligen hamna betydligt under 2105 års siffror. (Allt för att sommartrafiken skall stå för den dyrare vintertrafiken under 10 månader, vilket staten och regionen bestämt)

Om vi kunde tänka oss att 2017 inte bjöd på några stora oljeprishöjningar eller andra extra kostnader så skulle vi i alla fall garanterat tappa resenärer då ingen kan kräva att Destination Gotland i monopol, skall konkurrera med sig själv om priser eller med överkapacitet. De säger att bolaget jobbar för Gotlands bästa och det stämmer nog, så länge de inte konkurrerar med det som är bäst för aktieägarna.

Utvecklingen av besökarnas resande har i snitt utvecklats med ungefär 1/2 procent per år de tio senaste åren, som är de år jag kommer åt siffror om trafiken. Om Destination Gotland åter får monopol ska vi nog vara glada om siffran kan öka från 0,5 procent till 3–5 procent 2017. Detta skulle innebära en minskning med 9–11 procent jämfört med 2016. Alltså en minskning istället för en ökning med 3–5 procent till 17–19 procent som konkurrens troligen innebär.

Frågan handlar om ifall det är Destination Gotland eller näringen på ön som skall vara vinnare i framtiden. Det avgör vi inom näringen genom att engagera oss i ett eget rederi för att säkra utvecklingshastigheten på ön.

20 miljoner nu eller 80 miljoner sen?

Jag anser att Gotlands besöksnäring måste ha konkurrens både i luften och på havet för att lyckas med att utvecklas i proportion till vad ön har attraktionskraft för.

Antingen löser vi det nu och då är det bråttom! Det behövs engagemang och närmare 20 miljoner för att näringslivets egna rederi, som jobbar för besöksnäringens bästa, ska klara att upprätthålla konkurrensen. Alternativet är att vi efter sommaren 2018 behöver sätta in 80 miljoner för att starta upp en färjelinjen i helt ny regi till 2019.

Jag tycker inte att Gotland har råd att låta monopolet styra utvecklingen längre och därför har jag valt att tro på konkurrens med Gotlandsbåten. Vi har bevisat vad konkurrens betyder och nu är det upp till näringslivet att hänga på om de tror på detta.

Jag berättar gärna mer, så kontakta mig om du är intresserad.

Pigge Werkelin, i rollen som företagare inom besöksnäringen på Gotland och som ser fram emot att denna viktiga fråga kommer att debatteras under turistdagen då det borde vara dagens viktigaste fråga,  eftersom satsningen på Gotlandsbåten motsvarar tio kryssningskajer i att höja omsättningen bland företagen på ön och som landar på hela Gotland.

Dela gärna med dina vänner!

Låt det vara på riktigt och prata om allt

I tisdags den 1 november sprang jag på en tjejkompis på ICA som kramade om mig ordentligt med en riktig varm kompiskram!  Så där hjärtligt att jag förstod att hon gillar mig på riktigt eller också var hon lite extra glad. Det senare var det säkerligen också för hon hade tre olika sorters mörk choklad i händerna och en busig blick. Hon viskade att hon och mannen ikväll, en vanlig tisdag, skulle ha rom-provning hemma.

Jag kontrade med att jag skulle ner med min tändare och gravljus i stormen och regnet till familjegraven, då min son Max skulle fyllt fyra år igen. För vilken gång i ordningen har jag inte koll på men den 1 november är det varje år. Jag hann även med att berätta att jag strax innan jag gick in på ICA pratat med min gamla mor som nyligen gått igenom en mycket tuff operation och hon lät betydligt bättre på rösten.

Mina korta kommentarer får vännen på ICA att ändra tonläge och det var absolut inte meningen, så jag påminner henne om hur viktigt det är att leva fullt ut med lite extra guldkant varje dag. Hon hämtar snabbt tillbaka smajlet och den busiga blicken och återvänder till den sköna stämningen hon var i.

Stämning på kyrkogården

Efter ett stämningsfullt besök på en mörk och stormig kyrkogård där jag var och satte ner en röd ros och tände ljus så var det middag på en av stadens restauranger. Jag har en kompis som är i en fas där det behövs lite stöttning i livet. Det blev en sådan där mysig middag med samtal om högt som lågt där det gick att prata om allt. Jag skulle kunnat vara pappa till killen och fick även den frågan av två kvinnor som frågade lite nyfiken i baren om jag var ute med min son!

Att inte vara rädd för dålig stämning och i stället våga…

Just de här sortens ärliga diskussionen kan jag sakna. Det är tyvärr alldeles för få som det går att prata om allt och på något sätt så är det mesta så tillrättalagt och politiskt korrekt att jag kan spy på det. Det är också detta som är en av Gotlands utmaningar att de är alldeles för få som vågar säga som det är på möten.

Tyvärr har också jag efter allt för många snytingar blivit mer och mer en sådan som väljer att inte längre ta fighten, utan faller undan och går den enkla vägen som sällan leder till någon långsiktig och snabb utveckling. Jag är helt övertygad om att det är ett växande samhällsproblem att färre och färre vågar vara obekväma, då man är rädd för dålig stämning och i stället skapar en massa rygg-kliare som hjälps åt att bevaka alla positioner som finns.

Jag blev morfar

För att ge lite perspektiv till sorkens problem så berättade jag om min känsla av att mista hela familjen och om mitt mål att inom två år gå i Visby med barnvagn igen. Det tog lite längre tid men målet var klart och det var bråttom att få barn. Främst för att jag skulle orka med barnens tempo när de växer upp. Fördelen för mig är att barnen kommer hålla mig ung länge. Nackdelen trodde jag var att det troligen aldrig skulle bli några barnbarn. Efter ca två timmar snack på krogen så frågar jag vad klockan är och kompisen tar fram telefonen. Han tittar upp och säger att det blev en kille.

Lilla Nicole blev mamma

Först fattar jag ingeting sedan inser jag att ikväll skall jag gå i säng med en mormor och jag har blivit morfar. Monikas dotter Nicole har fått en son och jag kommer med automatik att få den morfars-roll som jag aldrig trodde att jag skulle få. Nicole kom in i mitt liv som en lång och gänglig 13-åring som försökte beskydda sin mor från mig. Tack och lov misslyckades hon och nu kommer hon att bli en av världens bästa mammor på Gotland, en ö som hon hatade från början.

Mina döttrar har varit väldigt spända på detta då Nicole varit mer av extra mamma för dem än syster, så känns det som om de fått en lillebror i ställer för en kusin. Ja ni fattar hur krångligt det blir i moderna familjer men ändå rätt praktiskt då vi håller ihop och både gammel-farfar och morfar är i livet och är fulla av energi. Jag hör att han i sina dubbla roller som både morfar och farfar börjat närma sig 85 och hänger i bilhallen och funderar på att byta bil om jag läser allt rätt.

I min lilla värld så spelar detta roll

Jag blir så klart väldigt glad och samtidigt så känns det konstigt och ändå helt naturligt om man nu kan förstå? Det fanns en gång en son som sedan blev bror till mina tjejer vid namn Max som var född den här dagen. Han finns inte längre i livet men på hans födelsedag så kommer det en ny liten kille som kommer att bli som en bror till mina barn på exakt samma dag. Allt detta spelar så klart ingen roll i den stora världen men i min lilla värld så blev stort. Till saken hör att Towe och Wilda har egna rum även hos Nicole och Robin och som granne kommer deras kusin/extra bror att flytta in.

Mossiga föräldrar

När jag lämnade Thailand 2005 så var målet att ha en ny familj och det har jag med råge idag. Livet är bättre än jag någonsin kunnat drömma om. Vi lever där vi lever tack vare att vi har drömmar och mål. Mina stora hjälte i livet är mina föräldrar som varit hjältar, förebilder, pinsamma, förebilder igen, jobbiga, mossiga – i den ordningen har jag uppfattat dem beroende på var jag själv befunnit mig i min ålderstrappa. Nu är föräldrarna rätt omoderna och mossiga igen men desto mossigare de blir desto mer pratar vi på riktigt och ju större hjältar blir de. Med åldern så blir mossigheten mer tillåten och väldigt charmig på sitt sätt. Livet har en konstig livspendel men troligen ser det rätt lika ut i de flesta människors liv och tillåter vi oss att stanna upp och se allt med lite mer perspektiv så blir det väldigt spännande.

Mamma Mariannes superkrafter har lyft familjen

Design Marianne Werkelin

Min mamma är en superhjälte med superkrafter – jag har nog aldrig förstått hur grymt bra hon är. Mamma Marianne har uppfostrat tre rätt bra ungar och en man, samtidigt som hon varit kläddesigner med egen kollektion och fabrikör med svensk-tillverkade modekläder för kvinnor 30–55 år. Hon var smyckesdesigner och skötte en stor del av tillverkningen själv.

Fotomodellen Marianne Werkelin och fotograf Lars Gunnar Werkelin. Bilden är ur mamma Mariannes kollektion. Det skulle kunna vara moderna plagg och bilden från idag, men det är ifrån slutet av 60-talet tror jag.

Hon var fotomodell åt egna och ibland andra märken. Hon var utbildad sjuksyrra som även fuskat som lärarinna. Hon startade upp en liten butikskedja med tre butiker i Sverige där hon var VD, inköpare, marknadsförare och ekonomiansvarig. Hon drev även två stycken sommarbutiker och höll ett 15-tal gotländska hantverkare sysselsatta med att leverera olika typer av gotländska souvenirer.

Tennsmycken design Mariane Werkelin

Tennsmycken som Mamma startade tillverkning av i början av 60-talet och som hon fortsatte att tillverka själv in på 70-talet. Handarbete som rakt igenom var hennes design till. Smyckena var halsband, armband, ringar, broscher men hon tillverkade också ljusstakar och stora fat. Allt i tenn. Design och tillverkning: Marianne Werkelin

Hon var penga-häxa på Kneippbyn och skötte ekonomifunktionen under många år. Likaså en dansant partyprinsessa som gärna ställde till med stora fester. Hon har totalkraschat minst två bilar på sina inköpsresor i Sverige och nu gått igenom två riktigt tuffa operationer där de varit tvungna att plocka bort olika funktioner i kroppen.

Här sitter mamma som modell i sin egen designade klänning. Annonsen är från 60-talet med pappa som fotograf. Hennes varumärke var Ateljé Stux. Marianne skötte också tillverkning och försäljning. Hon borde resa land och rike runt och föreläsa för andra kvinnor hur man genomför sin dröm.

Tydliga mål är livsviktiga

Hon har slitit på den där kroppen i 80 år vilket har satt sina spår. Hon tål smärta mer än de flesta och men har alltid varit en extremt välklädd och vacker kvinna. När hon går till läkaren så ser hon altid så frisk och fräck ut att det inte borde vara något fel på henne, vilket blir problem för vissa läkare. Min hjälte har superkrafter och hon har framför allt haft mängder av tydliga mål som hon skall nå och nått. Nu har hon och syster Eva bestämt att de skall äta söndagsstek fram åt våren då magen skall kunna fungera igen och så kommer det att bli.

Fotomodellen Marianne Werkelin och fotograf Lars Gunnar Werkelin. Pälsen har troligen en släkting tagit fram och som såldes unikt i hennes butik.

Mer av Marianne Werkelins design

Ta inte varandra för givet

Jag är övertygad att hennes driv har satt sina spår i den här familjen på ett sätt som egentligen ingen av oss förstått. Detta beror troligen på att vi inte riktigt har fattat vilken super kvinna hon är och vi tydligen inte vet vart hon egentligen härstammar ifrån. Det är lätt att ta något för givet för att det alltid varit så men inget är för alltid – det är viktigt att stanna upp och reflektera innan det är för sent. Det är nog ett tips som man kan förmedla till alla, att inte ta någon för givet och våga ta diskussioner om vad det än kan tänkas gälla.

Pigge 3/11

PS: Ett bra livsrecept skall innehålla: några delar drömmar, massor av olika men tydliga delmål,  några ton mod, några dagliga skratt, en liten släpkärra envishet, några säckar med lättja, dagliga doser av kärlek och en bädd av optimism. Krydda sedan allt med härligt befriande diskussioner om allt och kan man på detta leva här och nu, så blir det troligen väldigt, väldigt bra.

Utan formell utbildning vågar man mer

Jag är en kille som alltid varit nyfiken men som egentligen inte kan någonting enligt vissa, på grund av att undertecknad saknar formell utbildning. Jag klarade inte ens att få slutbetyg efter två års gymnasieskola och har kraftiga problem med stavning då jag är gravt dyslektiker. Jag har egentligen inte ens haft ett riktigt jobb då jag alltid jobbat i egna eller föräldrarnas bolag. En gång skulle jag bli anställd som projektledare för ett kommunalt projekt men när jag berättat hur jag tänkte driva projektet så fick jag lämna mötet i 20 minuter och när jag kom in igen så skulle anställningen skjutas upp och sedan rann det ut i sanden. Jag tror inte vi var helt på samma linjer om hur man driver kommunala projekt.

Se ett behov och sedan uppfylla den önskan

Jag kommer från en familj där föräldrarna jobbade inom skola och omsorg och  därför fanns inget större kapital i familjen, utan det har vi alla fått jobba fram efter hand som behov funnits. Jag har ofta valt att gå min egen väg och göra saker på mitt sätt. När jag startade diskotek i slutet på 70-talet så hade jag knappt varit på diskotek, men märkte att det fanns ett behov. Stället blev framgångsrikt och vi var nog den klubb på ön som hade flest artister och ev flest gäster under de sex år som jag var i branschen. Så har det sedan gått vidare och när jag sett ett behov så har vi tillgodosett detta, vilket är en ganska bra grund för lyckade affärer.

Infrastruktur styr utvecklingen på ön

Konkurrensutsatt flyg och båtförbindelser är A och O för utvecklingen på Gotland. Ön i sig kommer alltid att ge en bra och prisvärd produkt för besökaren.  Dålig konkurrens brukar betyda underkapacitet och höga priser. En transportör som får monopol brukar sträva efter att ha så lite kapacitet som möjligt och på så sätt får denne bästa möjliga ekonomi. Till exempel så drog Destination Gotland ner på antalet turer med de små båtarna 2015 när det inte fanns konkurrens, vilket begränsade antalet resande till Gotland. Samma bolag gjorde precis tvärtom när det tack vare Gotlandsbåten fanns mer kapacitet 2016, vilket verkar helt irrationellt om man jobbar för Gotlands bästa.

Det innebar att anläggningarna 2015 måste konkurrera internt på ön om att få biljetter till sina gäster, medan de 2016 kunde jobba ihop och slåss mot hela världen för att få besökarna till Gotland.

De innebar även att snittpriserna sänktes på boendet 2015. När priserna sänks blir det sämre ekonomi vilket leder till att färre ser det som lönsamt att bygga nytt när vi har så korta säsonger. En helt felaktig spiral för Gotland som behöver ett långsiktigt tydligt mål om ordentlig tillväxt. Stabil utveckling gör investerare trygga och det krävs för att det skall byggas nya boendeenheter.

Egentligen startade vi aldrig något flygbolag

Premiär för Gotlandsflyg

När vi startade Gotlandsflyg var det egentligen ett nytt rederi som vi såg ett behov av. Ambitionen var att skapa bättre kommunikationer genom att konkurrensutsätta befintliga bolag. Vi trodde inte på att staten eller kommun skulle lösa behovet utan ansåg att det var vi gotlänningar som skulle lösa detta. År 2000 hade staten monopol på båttrafik, så när det inte gick att starta ett rederi, fick det i stället  bli ett flygbolag. En stor hemlighet var att vi absolut inte hade råd till att starta flygbolag så vi startade en resebyrå och döpte den till Gotlandsflyg. Vi agerade som ett flygbolag, men egentligen tog vi kontakt med ett flygbolag och köpte varje måndag samtliga stolar under veckan kontant i förskott. På så sätt kunde vi starta upp vår resebyrå som kunde sälja stolar för en betydligt mindre peng än om vi skulle startat ett riktigt flygbolag. Vi lade ut turlistor för en längre tid och på så sätt tog vi en genväg och kunde få till en stor förändring för flyget på Gotland.

Femton år senare har Gotland nästan samma prisbild

Sedan dess har utvecklingen gått snabbt framåt. Efter några år så fanns det en flygturlista som var bättre än den någonsin varit till och från ön. Priserna hade snudd på halverats och vi flög med världens miljövänligaste flygplan som även tillhörde de modernaste i sin storlek. 15 år senare så är priserna fortfarande inte högre än de var år 2001. Gotlandsflyg har verkligen visat vad sund konkurrens betyder för en destination som Gotland. Vår idé var enkel då vi ansåg att det var vi öbor som bestämde, bara vi höll ihop och såg till att fylla de egna planen. Det behövdes inga extrapengar, tvärtom, bara vi var lojala mot egna bolaget. Trots att konkurrenten med den stora plånboken sänkte priserna med upp till 75 procent, så insåg man från ön att det var viktigt att stötta det egna bolaget. Tack vare detta så har vi haft en långsiktig konkurrens som varit till gagn för ön under femton år.

Gotland har tappat gästnätter under lång tid

Som VD på Kneippbyn i början på tvåtusentalet insåg jag att det inte spelade någon roll hur mycket vi satsade på marknadsföring eller vad vi hittade på, för vi fick ungefär samma besökssiffror år från år.

Det kunde skilja i omsättning med 1–3 procent mellan en extremt bra sommar och en extremt dålig sommar. Det var då jag insåg hur det såg ut och vad som egentligen påverkade Gotlands utveckling. Öland hade vid samma period nästan 3 gånger så många besökare som Gotland och enligt min mening så är Gotland egentligen ett mer intressant besöksmål. (Eventuellt är jag jävig i detta sammanhang) Enligt min logik så stod det i princip gäster och väntade i hamnarna om priset och avgångstider passat.

När jag lyckades få tag i riktiga besökssiffror så visade sig mina misstankar stämma. Ökningen under sommaren över en tioårsperiod var mindre än 0,5 procent (för icke Gotlänningar) i snitt per år, samtidigt som snittgästens tid på ön minskat. Det innebar att ön egentligen tappade gästnätter på totalen. (se förklaringen *Nytt resebeteende och nya Gotlandsresenärer)

En monopolist som inte lyssnar

Genom åren har vi i näringen försökt föreslå förändringar hos Destination Gotland som hytter med riktiga sängar, standby för campingekipage mm. 2012 ville vi att de startade en långsammare båt anpassad till turisterna med bättre turlista, lägre priser och större kapacitet. Vi fick som svar att det inte var aktuellt och då bestämde jag mig för att antingen acceptera att ön fortsätter att halka efter alla andra turistdestinationerna eller starta ett nytt rederi med målet att jobba för besöksnäringens bästa på Gotland i samarbete med Västervik. Denna fråga var så viktig att den inte kunde få skötas av andra än oss som är beroende av utvecklingen på ön.

Gotlandsbåten – ett högriskprojekt där maximal vinst inte är målet

Glädjen när vi fick båten i hamn!

När jag började jobba med detta så var jag noga med att förklara att det är ett högriskprojekt som krävde att alla såg detta som ett bolag som inte hade till uppgift att berika sina aktieägare i första hand, utan att de skulle utveckla Gotland. Vi skulle genom konkurrens få fler att åka till Gotland och det var inte meningen att vi skulle ta marknadsandelar från Destination Gotland, utan tillföra nya besökare. Min beräkning var att vi inom tre år skulle kunna köra över en bit över hundratusen nya resenärer vilket skulle ge de flesta berörda företagare på ön ökade intäkter på runt 20 procent, omsättningen på ön skulle öka med ca 1/2 miljard. För att lyckas så krävdes ett stort engagemang, där många kom att lägga  tusentals ideella timmar för att utveckla Gotland.

1000 nya jobb och betydande mer intäkter för regionen och staten

Ökningen av tillresande skulle göra att de flesta på Gotland kan utveckla sina företag. Då inkluderar det lokaltidningar, fastighetsbolag, byggbolag, livsmedelshandlare, mm. När ön löst transporterna så är nästa utmaning att Gotland behöver ungefär 5000 nya bäddar, vilket tar några år att få ihop. Om vi jobbade ihop över gränser så skulle det gå att lösa på 2–3 år. Vinnare på detta skulle vara hela Gotland då vi på 5–10 år kunnat skapa närmare 1000 nya åretrunt-jobb tack vare ökad konkurrens. Det skulle betyda mer inflyttning, högre skatteintäkter för regionen och ett blomstrande företagarklimat.

Vilka är utmaningarna?

1. Gotlandsbolaget är ett vinstdrivande företag som är lite bättre än många av sina kolleger på att tjäna pengar och vill så vara. De inser så klart att risken med konkurrens skulle kunna försämra vinsterna med 50–80 miljoner per år och med ett avtal på tio år så skulle konkurrens kunna innebära 800 miljoner i resultatförsämring för hela avtalsperioden i sämsta fall. Med denna insikt så tror jag att de satsade tuffare än vad i alla fall jag kunde förutse. I praktiken sänkte de priserna med upp emot 50 procent på peak-turer i stället för de 20–30 procent som i alla fall jag räknat med kunde vara möjligt långsiktigt för dem.
2. Gotland skulle behöva ytterligare 10–20 procent fler passagerare som kom till ön än vad det kom 2016. De ville resa hit, men på grund av att boendet tog slut så kom de inte. Det i sin tur innebar att båda rederierna fick färre resenärer än vad man hoppats på och att Gotland inte fick den mängd besökare som ön har både dragningskraft och potential till. I slutet på april 2016 redovisade Destination Gotland en ökning på närmare 15 procent i passagerare och bokningar. I den vevan började de sända sina påkostade reklamfilmer. Tre veckor senare hade bokningssiffrorna gått från +15 till +1 procent.  Av detta skulle man kunna dra slutsatsen att reklamfilmen hade negativ inverkan på bokningen, men så var inte fallet anser jag, utan kunderna kunde inte få de boende de eftersökte och därför avstod de resan till Gotland.
3. Att turistföretagarna bestämmer sig för att fylla den egna turistbåten i första hand genom att skapa paket som anpassas till kunderna som på så sätt säkrar en långsiktig konkurrens. När Gotland får en överkapacitet i resande, då kan bopriserna öka vilket innebär att det blir lönsamt att bygga i framtiden. Först då kommer fler att våga investera i mer boende långsiktigt och då kommer hela ön att bli vinnare. Destination Gotland kommer att tjäna lite mindre pengar på båten under några år, men kan utan tvekan ta igen det genom att investera mer i boende på ön.

Hur mycket är 30 miljoner?

För att styrelsen skulle våga satsa vidare med Gotlandsbåten så krävdes det ytterligare trettio miljoner i riskkapital. Det var pengar som skulle täcka framtida förluster, inte de som uppstått efter den gångna säsongen. Den siffran kunde minskas om hotell och turistanläggningarna blev aktiva och i första hand sålde den egna båten (ex Gotlandsbåten) till sina gäster.

Trettio miljoner är mindre än 10 procent av vad bönderna får i bidrag per år på ön. Det är ca 13 procent av vad kryssningskajen kommer kosta. För Gotland skulle det troligen ge mer än 10 gånger så mycket varje år i intäkter med konkurrens likt Gotlandsbåten i förhållande till kryssningskajen. Det är något mindre än vad Gotlandspress ägare får i presstöd av staten varje år. Det är ungefär samma belopp som Destination Gotland får i bidrag för att de utsattes för konkurrens av Gotlandsbåten 2016 (statligt konkurrensstöd).

Räknar man med att staten får mellan 80–100 miljoner i extra momsintäkter varje år som Gotlandbåten finns, så skulle det vara väldigt lönsamt för staten att finansiera dessa 30 miljoner en gång. Det är troligen mindre än hälften av vad regionen skulle få årligen i extra skatteintäkter på 1000 nya jobb till ön.

Det finns många sätt att se hur lönsamt konkurrens skulle vara för Gotland och de kommer troligen att visa sig efter sommaren 2017 vad det betydde med konkurrens.

Rädslor eller okunskap?

Den senaste veckan har olika företrädare för öns näringsliv uttalat sig om den gångna sommaren och varför det varit en sådan rekordsommar. Där har man olika anledningar och några har trott att det beror på att vädret var väldigt bra eller att det varit oroligt i Europa. Detta har i så fall inte slagit igenom någon annanstans än på Gotland och i Dalarna. Det är inte speciellt troligt att Gotland skulle haft finare väder än övriga Sverige. Dalarna har i två år haft ett stort tapp och är ungefär tillbaka till 2014 år siffror, så något lokalt fenomen har de säkert i den regionen.  Andra anser att det har med varumärkesarbetet att göra och det kan vi verkligen hoppas, för då kommer vi att fortsätt att ha framgång 2017.

För egen del tycker jag att historiska siffror och utvecklingen i riket ger ett glasklart svar.

När företrädare för besöksnäringen inte tror att prisbilden kommer att höjas när det blir monopol igen, tror jag att det är väldigt mycket politik i detta svar. De vågar inte säga det de tycker, för då kan det bli dålig stämning på nästa möte. Det är väl självklart att priserna blir betydligt dyrare utan konkurrens?

Än värre är att marknadsföringen kommer att halveras 2017, vilket kommer att ge utslag på både flyg- och båtpassagerare. Vi är många som anser att rekordsommaren 2016 hänger ihop med konkurrens mellan rederierna och gläds med sommaren som var.

Det borde bli två rederier i framtiden

På grund av att Destination Gotland har bestämt sig för att tjäna mer än vad som är normalt i branschen så sker det på bekostnad av utvecklingen på Gotland. Ett aktiebolagsmål är att tjäna så mycket pengar som möjligt, så det är inget fel på agerandet med att rederiet vill bevaka monopolet med målet att ha alla båtpassagerare själva.

Jag anser att det är företagarna på ön som ytterst bestämmer om det är rederiet som skall bli vinnare, eller näringen på ön. Gotlandsbåten har nu bevisat vad vi missat på ön under 10 år och vad detta har kostat Gotland. Om vi haft konkurrens sedan 2006 så skulle de flesta haft 50% mer i kassan efter sommaren 2016.  Jag tror att denna sommar visat vilken potential besöksindustrin på Gotland har och hur viktig den är för öns framtid och utveckling.

Alla oberäknade kostnader skall belasta besöksnäringens gäster

Faran med det nya färjeavtalet (2017–2026) är att det finns pristak eller maxpriser för gotlänningar och frakt. Det innebär att kostnadsökningar för rederiet som ligger utanför det budgeterade måste tas ut av icke-gotlänningar, vilket kan slå väldigt hårt mot hela besöksindustrin. Om oljepriset skulle öka som det gjorde för några år sedan då ökar biljettpriserna med 10 procent. Om inget får tas ut av frakt och gotlänningar, så skulle troligen priserna för besökare behöva öka med närmare 30 procent. Med en sådan ökning skulle Gotland tappa turister vilket får till följd att man måste öka priser ännu mer för att rederiet skall få ersättning för sina höjda kostnader. Detta är en av flera anledningarna till att näringen bör ha ett eget rederi att luta sig mot i framtiden. Skall vi få människor att investera i boende m.m. så måste de våga tro på en utvecklingshastighet med 5–10 procent per år och inte bara 0,5 procent per år som det historiskt varit.

Pigge Werkelin som företagare och öbo. Här uttalar jag mig inte som representant för styrelsen i Gotlandsbåten.

Dela gärna denna text!

*Nytt resebeteende och nya Gotlandsresenärer

De nya Gotlandsresenärerna har vi fått tack vare att dyrare biljetter har fungerat som ett filter och sorterat bort många gäster med sämre ekonomi och de som passerat är gäster med bättre ekonomi. Gäster med bättre ekonomi spenderar mer pengar, men gör ofta fler resor under sin semester och har samma antal semesterdagar disponibla som de med sämre ekonomi. Det innebär att de med bättre ekonomi i snitt stannar kortare tid för att hinna med fler destinationer. De med sämre ekonomi besöker ofta bara en destination men stannar i stället fler nätter. Detta spelar ingen roll för t.ex. Stockholm som inte har begränsningar i hur många de kan transportera in till destinationen per dygn, men för Gotland har det stor betydelse då vi har en kraftig underkapacitet när det gäller transporter på tider som gäster vill resa.

Effekten av de nya Gotlandsresenärerna är att vi troligen gått från stann-tid på ca 5,5 nätter i snitt till ca 4,5 nätter på 10–15 år. Om vi räknar på att det transporteras ca 500 000 icke Gotlänningar till ön med båt och flyg ( juni, juli, augusti) så innebär det att vi gått från 2 750 000 övernattningar till 2 250 000 övernattningar vilket är ett tapp på ca 500 000 gästnätter. Ställer man dessa siffror mot de kommersiella gästnätterna som Tillväxtverket redovisar, ca 600 000 gästnätter för samma period så blir det ca 27 procent av alla övernattningar. Då är de resterande 73 procenten gästnätter i eget boende, eller hos vänner och bekanta (det finns ca 9 000 fritidshus eller 36 000 bäddar) eller kommersiella nätter som ej redovisas. Siffrorna stämmer inte alltid exakt i texten då det inte alltid går att få fram exakta siffror men principerna stämmer och effekten blir den samma.

Några mindre bra veckor

Det har varit lite motvind under ett par veckor och så är det i livet ibland. Samma vecka som valet blev klart i USA meddelande Gotlandsbåten att ekonomin för 2017 inte var löst och därför blir det ingen trafik 2017. Båda händelserna känns som ganska små och obetydliga saker, när min mamma pendlar mellan liv och död efter en planerad operation. I min familj har vi blivit tvungna att umgås lite mer med döden än många andra och vi har därför inga problem att prata om döden. Men det är ändå något väldigt obekvämt när det handlar om mamma som alltid stått för tryggheten i familjen. Inte blev det bättre av att hennes syster gick bort när mamma var som sämst för några dagar sedan.

Vi har bevisat vad ön gått miste om historiskt!

Alla lever vi i olika bubblor vilket blir väldigt tydligt i en sådan här situation. Det fanns de som var i nyhetsbubblan och som envist ansåg att nyheter om Gotlandsbåten måste kommenteras av mig, trots att vi har bestämt att vår VD är den som uttalar sig och att jag samtidigt hade mitt fokus på familjeproblemen.

Det som är riktigt tråkigt är alla som sitter i läktarbubblan och nedlåtande kommenterar projektet utan att göra något själva. De hånar t.ex. Gotlandsbåten som ett misslyckande, vilket är lite typiskt för dagens samhälle. Från min horisont har vi lyckats bevisa det som varken turistorganisationer, utvecklingsbolag eller Destination Gotland trodde på, d.v.s. att en extra båt skulle bidra med ca 60–70 000 fler besökare till Gotland vilket genererar en extra omsättning på ca 400 miljoner för ön. Detta i sig ger en omsättningsökning på mellan 10–20 procent för de flesta företag som jobbar med besöksnäringen. Totalt gav sommaren många rekord där bland annat Gotland kunde redovisa lägst arbetslöshet i riket under sommaren. Detta kan väl ändå inte vara dåligt.

Effekterna av konkurrens blir extremt tydlig

Jag blir extra glad att Destination Gotland nu inser att en extra hamn ger fler passagerare. Jag hoppas verkligen att de inte bara drar in på Oskarshamn och flyttar över lite kapacitet till Västervik i något taktisk manöver för att försvåra för en konkurrent i framtiden. Västervik har uppvaktat Destination Gotland i över 15 år, men aldrig fått någon respons. Så Gotlandsbåten har absolut hjälpt Västervik att få ledningen på Destination Gotland att inse värdet av Västervik. Konkurrens gör så tydlig skillnad på alla plan när monopol bryts och ökningen blev mer än någon kunde tro vilket det är kul på riktigt.

Tillit, kul och på riktigt skrapar framtidstro

Entreprenörsvecka 2016 i Thailand

Jag har varit på en entreprenörsvecka i Thailand där vi varit en bra mix av kvinnor, män och branscher med entreprenörer mellan 19–68 år. Vi har hängt på stranden där vårt konferenstält stått uppställt för skydd mot sol och regn. Barfota en vecka med enbart badbyxor och ibland t-shirts har vi blottat oss som människor och som företagare. Det har varit skratt, gråt och mängder av applåder. Här har man kunnat fråga om allt och det har varit extremt på riktigt under lite Robinson-lika förhållanden. Skillnaden var att vi fick rikligt med mat och dryck samt hotellrum, vilket har format oss till en stor familj.

En kompis på Entreprenörsveckan

Det har skapats respekt, tillit och  mängder av nya affärsidéer. I stället för att bilda pakter och rösta ut varandra så har det skapats förtroende. Det kändes som om vi var med riktiga människor som pratade om riktiga saker. Det var kul och inspirerande vilket verkligen gav bra energi till alla. När alla får energi så skapar vi troligen mer energi än vad vi gjorde av med vilket fick mig att känna hur evighetsmaskinens gåta eventuellt kan vara på väg att lösas.

När det inte blir på riktigt tappar vi förtroendet

När det gäller pakter så känns det tyvärr som om det finns öbor som verkligen blev glada för att Gotlandsbåten inte kunde köras vidare 2017. En av dessa var snabb med att bedyra att han inte var emot detta i officiella kommentarer i sin egen spalt. Tyvärr är det så mycket som inte är på riktigt att vi i vardagen ständigt måste fundera på vad hen egentligen sade och hur skall man tyda detta. Skall man lita på detta eller ej, det är en ständig fråga som gör det enklaste väldigt komplicerat.

Jag försöker vara tydlig med vad jag vill eller tycker och då blir det lätt en rubrik eller en löpsedel som spetsar till det hela så att uttalandet eller ambitionen får en helt annan betydelse. Detta gäller inte bara mig utan är ett sätt som dagens tidningsmakares ser som ett framgångsrecept. Det skapar ett lågt förtroendet för media i många fall vilket många duktiga journalister får böta för. Lika är det för politiker som inte vågar utan det blir ofta några halvklara besked som man via mediaträning levererar och sedan blir det upp till var och en att tyda. Trovärdigheten faller lika snabbt som opinionssiffrorna för de partier de representerar. Istället vinner missnöjespartier mark över hela världen och ingen reagerar utan man fortsätter att låtsas att man vill något samtidigt som väljarna låtsas att de röstar på något de eventuellt tror mer på än proffspolitikers floskler. Varför jobbar inte fler med trovärdighet kan man fråga sig?

Gotland saknar 50 procent av sina besökare

Vi behöver fler företagare på ön som vågar göra verkstad på riktigt. Gotlandsbåten är ett exempel på gemensamhets-projekt som verkligen förändrade en region. Öppningen på inflödet av passagerare till Gotland har under mer än 10 år varit för smal! Därför fattades minst 50 procent av de besökare som skulle varit här 2016 om konkurrens funnits i trafiken. Klart är att ön behöver både fler och billigare transporter som går på tider som passagerare vill resa på, samt mer boendekapacitet. Transporter och boende måste koordineras för att detta ska fungera.

Denna sommar fattades det minst 5000 bäddar och därför saknade vi ca 200 000 gästnätter. När det blev fullt på ön så bokade inte fler båtbiljetter, för att de helt enkelt inte hade någonstans att bo. Om rederiet och näringen berättat hur de skulle växa och satsat under de tio senaste åren så skulle det ha byggts i samma utsträckning. Det i sin tur skulle leda till att de flesta företagare haft 50 procent mer i omsättning och ca 1000 fler skulle haft året-runt-jobb på ön efter dessa tio år. Nu har vi missat det historiska tåget och gör vi inget framåt så fortsätter vi utan att utveckla ön efter den nivån den egentligen har kvalitéer till. Det är absolut möjligt att öka 50 procent på mindre än 10 år om alla vill jobba på riktigt för öns bästa.

Utvecklingen kommer med tydliga mål

Skall vi kunna utveckla Gotland måste vi ha mer boende och för att man långsiktigt skall våga satsa på detta, så måste vi förstå hur rederiet kommer att köra sin trafik. Då de bevisligen inte levererar utan att man sätter press på dem, borde Tillväxt Gotland och Gotlands Förenade Besöksnäring kräva långsiktiga besked. Rederiet vill inte ens berätta vilka båtar de kommer att använda i sommar eller nästa sommar.

Kommer det att finnas mer eller mindre kapacitet under 2017 jämfört med 2016? Hur ser deras planer ut för 2018, 2019 och 2020? Kommer rederiet att satsa lika mycket i marknadsföring 2017 som de båda färjebolagen satsade 2016? Tänker de ta de passagerare som Gotlandsbåten transporterade så borde de vara beredda att satsa liknande belopp som båda bolagen tillsammans satsade på marknadsföring. Räknar Destination Gotland med att klara en fortsatt ökningen 2017 med ytterligare 5 procent, eller räknar de med ett tapp på 10 procent? Detta styrs helt av Destination Gotland som bestämmer priser, marknadsföringsvolym och kapacitet på bildäck och för passagerare. Makten över våra företags utveckling sitter i Stockholm kring ett styrelsebord där majoriteten inte lever på Gotland, om nu någon i styrelsen gör det? Om de i den styrelsen jobbar för Gotlands bästa eller för bolagets bästa, är inte så svårt att lista ut.

Storkapitalet i Stockholm styr öns möjligheter till utveckling

Det är styrelsen i Rederi AB Gotland som egentligen är de som bestämmer över besöksnäringens möjlighet till utveckling på ön. Om vi hade haft en femtio procentig ökning av besökare 2005–2016  så skulle även handeln, livsmedelshandlarna, bönderna, byggföretagen, mediehuset, taxi, bussar, städbolagen, försäkringsbolagen, bankerna och många fler haft en omsättningsökning som troligen varit runt 50 procent.

Den välbekanta röda skorstenen på Rederi AB Gotlands båtar

Skulle Rederi AB Gotlands styrelse satt målet med fler resenärer, fler båtar och något lägre priser, så skulle rederiet troligen haft lite lägre vinster i början och mer på slutet. Egentligen skall väl ingen skugga landa på dessa styrelsemedlemmar, för deras uppgift är att jobba för bolagets bästa. Det gör ett extremt bra jobb och tjänar mer än vad man gör i snitt i branschen, vilket hänger ihop med dyrare biljetter, vilket är en effekt av den monopolsituation som vi på ön historiskt har accepterat.

Skall vi ha ett GFB och vad skall de leverera?

Frågor om hur Destination Gotland avser att satsa och vad målbilden är, borde marknaden få del av via GFB – Gotlands Förenade Besöksnäring, och får vi inte det så behöver vi inte heller något GFB. Under flera år så har vi försökt att få reda på hur bokningsläget ser ut. Det krävs ett möte med BRA, SAS och Destination Gotland där transportörerna väljer att lämna ut dessa siffror, men det har inte GFB lyckats med på över ett år.

När vi inte ens kan få dessa siffror blir det svårt att driva något gemensamt. Vi måste kunna lita på varandra och på det som sägs på riktigt, annars skapar vi bara misstro och pakter. För ett år sedan redovisade Destination Gotland stolt siffror som sade att det var alla tiders rekord i båtresande. Klart att det är kul att slå rekord, det gjorde vi på Gotlandsbåten med bilfärja flera gånger tidsmässigt mellan Gotland och fastlandet. Destination Gotlands rekord var också mellan Gotland och fastlandet vilket de glömde berätta. De räknande inte sommaren med Ölandstrafiken, för det året är fortfarande rekordåret. (Jag tror det var 2010) Som turistföretagare vill jag ha riktiga siffror så att jag förstår varför det går upp eller ner i min kassalåda och hur många vi bör anställa. När resandet minskar, eller vistelsetiden minskar, så blir det färre gäster och tvärtom med fler båtar och lägre priser vilket det nu finns facit på!

Gotland har alla möjligheter om vi är ärliga mot varandra

Gotlandsbåten har nu fått Destination Gotland att inse att vi företagare på ön vet att tillströmningen av gäster beror på kapacitet, resvänliga tider och priser som är rimliga. Skall besöksnäringens företagare jobba ihop, så måste det gå att få rimliga svar utan att det kommer hot och det blir dålig stämning. Ingen vill åka till Gotland för att båten har just en röd skorsten, utan det är till Gotland man vill och då är det märkligt att rederiet skall vara så hemliga med sin information. Om man kan lita på dagens artikel så verkar rederiet styras av nestor som säger en sak och VD en annan. Antagligen är det en så deras planering fungerar, vilket gör att vi inte vågar investera i några större utvecklingar av boende.

Framtiden kan vara otroligt ljus på Gotland med en målsättning om 50 procent fler turister 2025. Det kan ske om alla vill samarbeta öppet och ärligt för öns bästa inte bara för egot eller egna bolagets bästa. Det går att få hit betydligt fler turister, vilket konkurrens har bevisat 2016.

Vill alla överleva?

Mamma Marianne

Fredag den 2 dec 2016: Min, eller rättare sagt, vår mamma lever. Skall man vara riktigt noga så halvlever hon på intensivvårdsavdelningen i Huddinge. Hon sover tryggt med närmare 20 olika kopplingar till maskiner och 4–6 olika människor i rummet som inte gör annat än ser till att människor överlever då det är deras jobb och teamen gör ett bra jobb. Det gör de även om den gränsen där varken patienter eller anhöriga vill bli räddade längre, är passerad. Vilket kan bli ett problem framöver.

Vi har nog aldrig klippt navelsträngen

Mamma är alltid mamma för alla, även om det finns familjer där konflikter varit så stora att man förskjuter varandra, så kommer mamma alltid att vara just mamma. I vår familj har vi trivts bra med varandra, så vi har varit extremt tajta med varandra eftersom vi alltid levt ihop. Man kan nog säga att vi varit extremt dåliga på att klippa navelsträngen från våra föräldrar. När man i normala fall lämnar tonåren, skaffar jobb och flyttar hemifrån, så tog via alla tre jobb i familjeföretaget och fick mamma som personalchef och pappa som vd. Antagligen har vi alla alltid haft 2–5 olika arbetsuppgifter vilket har varit vår yrkesskola till att bli entreprenörer på riktigt.

Barnen som aldrig flyttade hemifrån…

På 80-talet slog jag till och flyttade nästa 370 meter från föräldrarna, vilket var betydligt längre än min lillebror som först flyttade in i deras gårdshus som låg 22 meter norr om mamma och pappas bostad. När han sedan skulle bygga sitt eget hus och slå ner bopålarna ordentligt, köpte han en tomt av föräldrarna och helt wild and crazy så byggde han sin villa 39 meter söder om föräldrarnas hus. Min syster är den som verkligen tog ut svängarna och stack till USA ett år och sen har hon jobbat många vintersäsonger i både svenska och norska fjällvärlden. Så när hon till slut skulle slå ner bopålarna så blev det inte på Kneippbyn utan i Vibble. Hennes hus ligger på andra sidan gatan, ca 390 meter från föräldrarnas hus. För att inte tappa kontakten helt när hon nu gjorde ett sådant drastiskt val och flyttade så långt, så har hon och föräldrarna haft delad schäferhund i nästan 40 år. Det är nu deras fjärde hund som de delat genom åren. Jag själv gjorde väl den största utmaningen genom att verkligen lämna familjen när jag flyttade till Brissund vilket är 1,5 mil från mammas säng på Kneippbyn. Man kan tydligt konstatera att vi aldrig riktigt velat klippa banden till mamma och pappa.

Tomma blickar med gråten i halsen

Vi har alltså vuxit upp, jobbat ihop, nästan bott ihop under större delen av våra liv likt ett kollektiv. Jag ser mina syskon som mina bästa kompisar. Vi har så klart haft våra fighter precis som alla andra syskon, men vi är nog närmare varandra än de flesta och har ett starkt familjeband. Även när vi med tomma blickar och gråten i halsen gick i bredd som Tre Amigos i sjukhuskorridoren torsdag kväll, kl 22.56. Alla kände samma frustration över att vi inte kunde göra mer för vår mamma som ligger på Intensivvårdsavdelningen och är riktigt, riktigt dålig. Hon är en supermorsa med superkrafter och det är detta som gör att det fortfarande finns en möjlighet.

Barnarbetare med extremt bra förhållanden

När det gäller arbetstid och familjetid har vår familj aldrig haft någon klar gräns om vad som är vad. När vi var barn inrättades luncher efter våra arbetspass som säljare. Från att vi var ca 8 år så var vi barnarbetare med minst två jobb. På förmiddagarna sålde vi tidningar i färjeläget i Fårösund och på eftermiddagarna stoppade vi reklam i ett kuvert som pappas killar delade ut i de fyra färjelägena som trafikerade Gotland. Det var Signalen, Lummelunda, Kneippbyn, Shell och minst fyra reklamblad till som skulle ner i ett välkomstkuvert för turister som skulle till Gotland. Mellan arbetspassen var det bad, segling, kul, leka med lammungarna, hjälpa farfar att dra hö eller leka med sommargästerna som föräldrarna hyrde ut till. Jag tror vi var extremt lyckliga barnarbetare och föräldrarna skulle nog ses som några av de bästa arbetsgivarna i världen till barnarbetare, då gräddtårta ingick som en del av den dagliga kostcirkeln på somrarna i Fårösund.

När är det dags att avsluta och vem har rätt att bestämma om livet?

Idag har vi diskuterat hur länge det är värdigt att hålla liv i människor och hundar som egentligen borde få gå vidare. Vi har haft extremt mycket död i familjen och det hänger ihop med Tsunamin 2004 när jag förlorade min familj. Jag och syskonen höll på i två månader och letade mer än de flesta andra. Mina syskon var med och gick igenom flera hundra döda kroppar och letade bland tusentals bilder på döda människor, för att leta efter sina små brorsbarn och sin vackra svägerska.

Sådana svåra utmaningar sätter sina spår på ett positivt sätt för resten av livet.  På grund av detta är familjen och livet något väldigt viktigt för alla och så har det nog alltid varit. Det är säkert därför som skötseln av hundarna på slutet nästan hamnade i en delad vårdnad på tre (veterinären var så ofta på besök) i stället för två. Veterinärerna avlöste varandra, de höll liv i hundarna något år extra vilket kanske inte alltid var för hundens bästa utan mer för kärleken till hunden och egoismen i att vilja ha dem kvar i livet.

Ordblind, osäker, barnslig  och framgångsrik

Under hela min barndom, som faktiskt inte tagit slut ännu trots att jag fyllt 56 och flyttat nästan två mil från mamma och pappa, har jag varit barnslig och jag är fortfarande väldigt barnslig, vilket gör att min barndom inte tagit slut på riktigt och det gör den nog först den dagen jag blir så vuxen att jag börjar dricka kaffe. Under denna tid har min mamma varit extremt viktig då hon alltid trott på mig och alltid stöttat vilket jag kanske inte kan säga om min pappa som varit åt andra hållet. Men ändå väldigt viktig för det är då jag får superkrafter och skall visa de djävlarna att det går. Superkrafter utvecklar man tack vare att man har en mamma som är stark och kan allt, samtidigt som hon boostar oss med energi och självförtroende.

Pappa Lars-Gunnar

Samtidigt finns det en pappa som ganska hårt och brutal sågar allt och alla med både motorsåg och klinga. En tuffing som gärna går mot strömmen och driver igenom sina lite udda idéer. En man som inte strör beröm eller kramar men som ändå har humor och värme. Föräldrarna har likt ett riktigt duktigt tränarpar lyckats få ut det bästa av oss barn, trots att vi inte var några genier i skolan. Alla tre kallades ordblinda under hela skolgången, mer eller mindre. Numer är vi lite modernt uppgraderade från ordblind till dyslektiker, vilket verkar vara lite finare än att bara vara ordblind.

Diplom och stopp-piller

Mamma Marianne

Jag vaknar kl 02.45 fredag morgon och tänker på att vi idag skall få besked om mammas möjligheter av läkarna vid lunchtiden. Jag vet att det ser lika mörkt ut som natthimlen är utanför fönstret men mina tankar går till mamma som fotomodell för sina egendesignade kläder. Till den långa vackra kvinna som alltid givit tröst och trygghet. Som antagligen gjort att jag har en tillit till kvinnor och mest jobbar och anställer kvinnor. Självklart är min mamma precis som alla andras mammor väldigt speciell och besitter något helt unikt. En sådan supermänniska skall inte behöva lida och på ett förnedrande sätt tyna bort. Sånt är inte schysst och är inte fair play. Alla supermammor, och pappor också förresten, borde fått diplom och ett piller som gör att det tar slut när de själva vill.

Tjejer tåligare än de flesta

För 42 dagar sedan åt vi vår senaste middag ihop och mamma visste att hon skulle in på en avancerad operation som hon envist påstod att hon inte skulle komma hem ifrån. Tyvärr vågade jag inte ta diskussionen och skojade i stället bort det och syster bokade in nästa middag då hon till våren skulle vara i kondition att äta och skratta igen.

Hon såg inte ut som 79 utan mer som 59 med sina färgglada glasögon och alltid kläder matchande ett välsminkat yttre. Mamma har alltid varit väldigt stilig och oftast översnygg, om man nu kan vara det. Hon såg ut som 59 men hennes kropp var nog närmare 99 då den var märkt av ett hårt arbetsliv i arbetssituationer där hon inte klagat, utan i stället lagt in en växel till när det tagit emot.

Jag vet ingen, förutom min syster, som är så tålig och aldrig gnäller när det gör ont eller är sjuk. Jag själv är precis tvärtom och när man ser den sidan av mig kan man tro att jag förväxlades på BB i Burgsvik. Troligen var det inte möjligt då jag nog var det enda barnet på det lilla BB som låg några hundra meter från mammas arbetsplats, som hon den 24 februari 1961 lämnade när hon kände att det var dags att gå över gatan och föda. Vi var en av de sista kunderna, för sedan lade man ner Burgsviks BB.

Att transportera energi och skapa liv!

Igår kväll stod jag med mammas hand i min och tänkte på alla situationer då det varit hon som tagit min hand och fått mig att växa och tro att jag kan. Hon har skickat värme, kärlek och massor av energi till oss barn. Trots att hon varit kläddesigner, smyckesdesigner, fotomodell, företagare med fem butiker, inköpare, mamma och partyfixare så har hon alltid funnits där och boostat mig. Nu stod jag där med hennes vänstra hand i min och min högra på hennes huvud, som var lite fuktigt av feber. Fukten kändes som om den skulle ge perfekt kontakt och jag ville slå på en strömbrytare så att jag kunde skicka över min energi till henne så att hon vaknade upp och allt skulle vara som vanligt igen. Jag vill så in i helvete mycket att hon bara skall bli lång, snygg och trygg igen. Vi har löst det mesta i den här familjen men detta kommer inte gå.

Det känns lika hopplöst som när jag i flera månader stirrade på urnorna av min familj som stod på en hylla i köket. Jag funderade på allvar hur jag skulle få dem levande. Lite skruvat men jag ville inte gräva ner dem förrän jag var helt klar med mina tankar.

Mamma en tidig multientreprenör!

Vår mamma har haft en tuff uppväxt men alltid tagit sig vidare. Det har inte alltid varit schysst och hon har väldigt tidigt fått ta stort ansvar, vilket har följt henne hela livet. Jag tror att det finns några få drivkrafter hos oss människor och det är pengar, sex, makt, revansch och ”jag skall visa de jävlarna”. Jag tror att de sista har varit en en betydande drivkraft i hennes liv, liksom i mitt.

Fotomodellen Marianne Werkelin och fotograf Lars Gunnar Werkelin. Bilden är ur mamma Mariannes kollektion. Det skulle kunna vara moderna plagg och bilden från idag, men det är ifrån slutet av 60-talet tror jag.

På 60-talet gjorde mamma vad väldigt många kvinnor drömmer om idag. Hon var smyckesdesigner och tillverkade en egen tennkollektion i hemmet, hon startade och drev två olika typer av små butikskedjor. En modernare hemslöjdsbutik med hennes eget klädmärke och smyckeskollektion som storsäljare. Och en mindre tygaffär-kedja med tre butiker, varav en på Gotland och två i södra Sverige. Hon var partyprinsessa och tillsammans med pappa ordnades ofta stora fester hos oss.

Fotomodellen Marianne Werkelin och fotograf Lars Gunnar Werkelin. Pälsen har troligen en släkting tagit fram och som såldes unikt i hennes butik.

Jag minns hur hon lång och snygg nästan svävande fram på dansgolvet till olika bugglåtar. Hon hade även en egen klädkollektion som höll igång en fabrik med 17 sömmerskor under sommaren. Kläderna var måttsydda och fanns med ett 20-tal olika färger och mönster. Ofta var det leverans inom några dagar då kunderna skulle ha med sig kläderna hem från ön.

Här sitter mamma som modell i sin egen designade klänning. Annonsen är från 60-talet med pappa som fotograf. Hennes varumärke var Ateljé Stux. Marianne skötte också tillverkning och försäljning.

Hon jobbade oftast i Visby och vi bodde på somrarna i Fårösund vilket innebar ett logistik-trolleri där hon två gånger per dag var i fabriken i Hellvi skola 5–6 dagar i veckan. Detta skulle aldrig ha fungerat idag men hon fick till det. Hon var även ekonomiansvarig för ett av öns största turistföretag och hade personalansvar för över 100 personer. Hon är säkerligen en av öns första kvinnliga multientreprenörer och familjens mest underskattade entreprenör.

Tillräckligt frisk för en operation?

När mamma bestämt sig för att operera sig så lämnade hon Kneippbyn och såg oförskämt frisk ut. Hon hade ätit upp sig lite extra och tränat lite hårdare för den tuffa operationen som var helt hennes beslut. Enligt mamma var hon inte rädd för att dö men rädd för att bli en grönsak som inget kunde och som bara maskiner skulle hålla vid liv. Nu känns det som vi är på väg dit och det gör så ont i hela mig att jag vill skrika. Bara tanken att det kan bli så här gör mig ledsen och arg. Det är inte värdigt att ligga på det viset, inte för väldens bästa mamma. Inte värdigt för någons mamma alls. Långa, starka skitsnygga mammor skall inte utsättas för sånt. En dag är kroppen slut, då skall vi få trycka på stoppknappen. Varför skall vi pinas till stora vårdkostnader när patient och anhöriga är överens med läkare att de inte kommer finnas någon chans till ett riktigt liv igen när många organ är bortplockade eller har stängt ner? Sätt stopp för de kroppar som är slut och överlåt deras platser på sjukhusen åt mer behövande. Så vill jag ha det och så vill min mamma också ha det, den dagen det är dags för oss.

Är alla utbytbara?

Att stå vid respiratorn med två driftiga syskon och vara helt utlämnad åt sjukvården känns maktlöst och sårbart. Man blir rädd, osäker och ledsen vilket får tårarna att rinna. Rädd att hon lider, rädd att jag inte vet hur jag skall agera och lite som en svikare som inte kan lösa det här heller. Samtidigt vet jag helt logiskt att vi hela tiden byter ut människor. Jag har bytt fru Ulrika mot fru Monika och barnen Max och Charlie mot Towe och Wilda. Ungefär samtidigt som mamma lades in blev jag morfar till en liten Hugo och då tog vi över rollen som far- och morföräldrar. Detta är tidens gång och samtidigt en av livets gåtor som vi alla skall förhålla oss till. Det är ett sätt att söka tröst att tänka så men jag vill så klart att mamma skall komma hem och fortsätta att vara lång, snygg och omtänksam, då mammor i den här åldern inte är utbytbara.

I livskontraktet ingår både liv och död!

Jag vet att det står i det finstilta i livskontraktet att just detta kan hända. Men vi var inte förberedda och det är för tidigt. Mamma är ett så självskrivet inslag bland dem vi har runt omkring oss. Kanske är det därför vi tar våra närmaste för givna och inte ger dem maximalt med tid när den ännu finns? Vi är nog många som borde stanna upp och ge nära och kära mer tid. Vid kriser blir det väldigt tydligt, men sen går det snabbt att glömma vad som är viktigt på riktigt. Jag har gjort det förut och man dras som en dammtuss till ett dammsugarmunstycke hela tiden och snart är jag fångad och inne i samma ekorrhjul som så många andra igen. Tack vare en annan lång, snygg och jordnära kvinna (fru Monika) så får jag hjälp att vara mer kopplad till nuet och jorden.

Jag förväntade mig det värsta av läkarteamet

Fredag kl 13 skulle vi träffa fyra läkare och jag trodde mig vara förberedd på det värsta. Strax innan mötet gick jag in till min mor och då vaknade hon till i respiratorn och tittade på mig som om hon sa: ”Lämna mig inte!”. Det var vad jag såg i hennes ögon. Jag var ledsen innan och försökte att inte vara ledsen framför henne, men det gick inte. Väl inne vid läkarna så berättade de att mot alla odds så började de flesta parametrar att peka i rätt riktning. I stället för ett av de värsta beskeden i livet så blev det glädje. Det finns ett halmstrå och de skall vi jobba på.

Sista besöket fredag kväll var kl 21.15 och då fortsatte förbättringarna. Mamma sov tryggt och syster känner sig nöjd efter att hon stämt av alla värden, kollat av allt som bör kollas och förvissat sig om att både läkare och syrror har rätt information. Jag känner mig trygg med min egen syster och det enorma jobb hon lagt ner. Fattar först nu kopplingen till sjuk-syster och vår familjs frisk-syster då hon får människor att växa och bli friska på ett sätt som få andra. Mamma utbildade sig till sjuksyrra men blev nog aldrig klar ,för hon hade så mycket annat på programmet. Jag vet att min syster absolut skulle vilja bli Veterinär och hon skulle ha blivit en fantastisk sådan om hon orkat plugga så länge.

Lev här och nu för det blir inga repriser

”Det är aldrig försent att ge upp” som Ior brukar säga, eller ”det finns inget som är så jävligt att det inte kan bli värre” är ett annat av hans ordspråk. Jag tror på att leva nu och våga leva på riktigt varje dag. Det gäller att leva medan tid finnes för inget går att spara och det blir inga repriser. Nu skall vi gå och ladda mamma med mer energi.

Så levande, så livsglad och bestämd var mamma för två månader sedan när hon bestämde sig för att genomföra operationen som skulle ge henne minst tio år till som mamma, fru, farmor, mormor och gammelfarmor.

Ny tankar och nya förutsättningar

Torsdag morgon klockan 06.14: I mitt förra blogginlägg ville jag av hela mitt hjärta att mamma skulle överleva och nu vill jag lika mycket att hon skall få dö. Efter mer än fyrtio dagar i en sjukhussäng förvandlas starka mammor till vårdpaket och det är inte längre värdigt att leva. Min mamma har förvandlats från en lång, stark och väldigt vacker kvinna med pondus, till en liten färglös och hjälplös människa som är rädd och viljelös. Inte rädd att dö, men rädd att vara ett vårdpaket som känner sig förnedrad och ständigt vara i behov av andra människor. Hon har alltid klarat sig själv och hon har alltid varit lång snygg och full av energi.

När man levt färdigt

Ibland känns det som man har extra mycket motvind och så är det just nu. När vi var fulla av hopp och mamma fortfarande hade energi att kämpa, så följde den ena komplikationen efter den andra tills mammas energi och hopp tog slut. Allt beror på komplikationer efter en operation som inte blev helt lyckad. Hennes kropp och psyke bröts successivt ner till en riktig bottennivå. När allt var som mest nattsvart började kroppen svara och alla värden blev bättre rent medicinskt. Då hade mamma givit upp och ville bara dö och komma till himlen, vilket hon väste fram några gånger i timmen när hon var vaken. Hjärtat stampade på som ett ensamt fartyg på en nattsvart ocean, vilket fick kroppens olika organ att visa bättre och bättre värden. Vi och läkarna kunde bara glädjas och visst insåg vi att det var ett halmstrå och att det skulle krävas otroligt mycket tur och träning för att hon skulle kunna komma tillbaka. Men hon ville inte längre, vilket hon var tydlig med och då måste man inse att beslutet är hennes.

Visst bör det finnas dödshjälp

Att stå bredvid och se sin långa snygga och trygga mamma försvinna är för jävligt. Att höra henne be om att vi skall avsluta hennes lidande, gör så förbannat ont när man inte får göra något. Att inte få och inte göra har aldrig varit samma sak i mitt liv, så det har malt många tankar i huvudet med lösningar på hur man skulle hjälpa henne och avsluta detta. Det borde finnas en funktion på sjukhus där man kunde diskutera med patienter och anhöriga när det var dags att få en spruta, så att man somnade in och fick ett värdigt avslut. Då kunde alla samlas till ett klockslag och ta farväl ordentligt, vilket alla skulle vinna på. Där är min mamma just nu och jag önskar att vi kunde säga adjö i ordnade former där alla kunde närvara.

Pinas eller inte pinas?

Min pappa, som inte heller brukar välja den lättaste vägen och ofta går på konfrontation, säger att staten har bestämt att människor skall pinas ihjäl och det ligger något i detta, även om sjukvården försöker pumpa människor fulla med antidepressiva mediciner, smärtstillande och värktabletter som i någon härlig cocktail även framkallar diverse konstiga drömmar och hallucinationer. Vad jag förstår är det fullt friska människor som oftast inte har någon anhörig som just skall dö, som fattat beslutet att vi inte är tillåtna att avsluta liv, trots att alla inblandade vill det, inklusive läkarna. När man sitter där med en lidande mamma så fattar man inte hur de tänker. Den här frågan skulle jag väldigt gärna vilja ta med motståndare till dödshjälp.

Fantastiskt många varma människor på Huddinge sjukhus

Jag kan inte speciellt mycket om sjukvården generellt, men när det gäller min mamma så har 95 procent av personalen i Huddinge gjort ett mycket bra jobb och de fortsätter att göra ett bra jobb, men det borde ha tagit slut för några dagar sedan när man insåg att det var kört och mamma ville ha ett avslut. Fram till dess var allt värdigt, även om vi som känner henne såg hur hon förändrades från lång, snygg och kraftfull, till liten, skör och hjälplös.

Ingen rädsla, bara beslutsamhet

När mamma skulle iväg på den här allvarliga operationen, sade hon att hon inte var rädd för att dö. Under resans gång har jag inte heller sett henne vara rädd, snarare har det funnits en önskan om att få dö och få ett avslut på det hela. Jag tror att mamma Marianne har fått uppleva väldigt mycket i livet och kanske har det lite för ofta, varit lite mer än vad många andra varit i närheten av. Hon har gjort saker som de flesta kvinnor bara drömt om och med facit i hand har mamma Marianne haft ett rikt och spännande liv, även om döden varit lite för mycket närvarande ibland.

En mamma utöver det vanliga

Jag och mamma i slutet av februari 1961

Min, eller vår mamma, gjorde för nästan femtio år sedan det tjejer idag drömmer om. Hon startade två små butikskedjor. Hon designade och tillverkade ett eget klädmärke och även en egen smyckeskollektion. Hon fick bli mamma till två hyfsade killar och en tjej som var en kopia av henne själv. Hon har fått nio barnbarn + 2 plastisar och ett barnbarnsbarn hittills, även om det är en plastis det också. Hon har alltid varit en lång, snygg kvinna med pondus som vågat gå sin egen väg. Hon har varit modell, partyprinsessa med de häftigaste festerna och en fantastisk tårt-mamma som bakade jordgubbstårta med jordgubbar från farfars jordgubbsland nästan dagligen på sommaren. Hon var simmare i ungdomen och slog vår dåvarande svenska stjärna i 25-meters-bassängen. Den gången var ålderskillnaden så stor att mamma fick ett snöre runt midjan som några ledare drog i för att fixa segern. Antagligen hade hon familjens största vinnarskalle, men visade det sällan officiellt.

Eventuellt får historien skrivas om men med en ny morfar

Mamma var sällan skrytsam, förutom när hon pratade om oss barn eller barnbarnen. Detta tror jag berodde på att hon var satt på undantag när hon själv växte upp, vilket nog berodde på att hon troligen inte var morfars riktiga dotter. När övriga familjen åkte på semester, fick mamma stanna hemma. Systrarna fick ofta presenter vilket inte mamma fick. Det finns många andra saker som tyder på att mammas pappa var någon annan än vad som stod på pappret. Och det är inte omöjligt att vi kommer att få bevis för hennes teori om att vår riktiga morfar finns inskriven i historieböckerna för alltid, som en av våra svenska stora hjältar och internationell social entreprenör.

Stilig med färg och mycket pondus, mamma var en kvinna som ville mycket och fick vara med om mycket.

Där finns kanske svaret på varför både hon, jag och mina syskon är väldigt entreprenöriella. Varför det alltid funnits ett stort intresse för flyg i mitt liv. Varför hon är vänsterhänt och alla andra i hennes familj var högerhänta. Varför hon var lång och brunett och hennes syskon blonda och korta. Varför de hade små näsor och hon en ganska kraftig sådan och varför det bara var hon som hade drivet att bli entreprenör.

På en gotländsk strand

Mamma och jag. Min overall har troligen mamma sytt, då hon oftast sydde våra kläder!

Tordagen den 8 december och det är tre månader tills mamma skall fylla 80. Klockan är 11.39 och jag promenerar ensam längs stranden mot Själsö fiskeläger när telefonen ringer – det är ett dolt nummer. Det är 10 plusgrader ute och det har jag inte förstått, utan jag har klätt mig för 5 minus. Jag känner hur jag svettas och fattar inte att jag är helt fel klädd. Antagligen för att hjärnan har fastnat i utmaningen med mamma. Hur skall vi lösa det så att hon får ett värdigt slut? Jag vet exakt vid vilken buske jag var när det ringde och i andra änden var det en sjuksyster från Huddinge som meddelade att mamma har kraftiga problem med andningen och att vi omgående borde komma dit. Beskedet som tidigare var negativt, var nog positivt eller så var det inte det? Alldeles nyss hade jag gått och önskat livet av vår mamma, men när det blev skarpt läge blev jag osäker.

Vi är alla närvarande och vakar

Nästa plan går 13.30 och då kan jag vara på plats klockan 15. Nu har vi varit så närvarande att det inte går att vara mer närvarande. Hela sorgeprocessen går mycket lättare när man vet hur allt gått till, det fick jag väldigt klart för mig i Thailand för 12 år sedan. Eva är på plats och jag skulle ha bytt av henne på eftermiddagen, för att sen bytas av Bobbo som skulle komma dit på lördag morgon igen. Pappa finns på plats hela tiden och vi tar alla längre pass. Min syster har gjort ett fantastiskt jobb under hela processen och jag vet att mamma känt sig trygg med henne vid sin sida. Jag tror överhuvudtaget att man vill ha sina nära och kära på plats vid sådana här tillfällen.

Vad sa prästen? 

Mamma och jag. Mamma Marianne var nog den som alltid varit kapten på skutan Werkelin och som ofta styrde i bakgrunden.

Trots att mamma fått kämpa och fått bakslag efter bakslag, så har hon envis som alltid försökt att göra allt som man sagt till henne för att träna och röra sig på sjukhuset. Men en dag efter att en präst besökte henne, så var det slut. Vad de pratade om eller vad hon fick för signaler är det troligen ingen som kommer få reda på. Men efter det besöket var det färdigt. Mamma ber oss att avsluta. Hon har förklarat att detta är inte längre värdigt och nu vill hon dit upp, och så pekar hon mot himmelen.

Utlovad dödshjälp! 

Innan hon skulle opereras så sade hon ”jag vill inte bli en grönsak och blir det så måste ni avsluta”. Jag svarade så klart ”det skall jag fixa”, med en övertygelse om att det inte skulle bli aktuellt. När det nu blev så och hon väser till mig från sjukhussängen: Du lovade, så hugger det till i hela kroppen när hon verkligen menar detta. Sällan har jag ångrat ett löfte så mycket som just detta som fått mitt huvud att jobba på högvarv de senaste dygnen. Jag har konsulterat ett antal läkare om vad man får och inte får, vilket skulle kunna resultera i en liten bok om hur man på 17 olika sätt kan hjälpa en mamma vidare till andra sidan, mer eller mindre lagliga.

En pappa på 84 år med temperament

Klockan 15.25 kommer vi till hennes rum som är tomt, förutom på mamma som sover tryggt med en liten huvudskakning vid varje inandning som känns jobbig, för att hjärtat inte har rätt kraft. Det står en sjuksyrra där och håller henne i handen, hon meddelar att Eva och pappa är inne med läkarna på deras rum. När vi kommer in så uppfattar jag att min far är lite upprörd igen, men det verkar inte ha varit någon handgemäng i alla fall (enligt Eva var det inte långt borta). Pappa, 84 år, var upprörd över att man inte satt in ordentligt med smärtstillande då hon låg och hade ordentligt ont när han kom. Vi har en pappa med temperament, han säger ifrån omgående, vilket har haft sina sidor genom åren.

När vi lite senare samlas inne hos mamma kommer kuratorn, som är en underbar kvinna, lite bördig från Gotland. Då kommer vi in på pappa Lars-Gunnars temperament och en familjesemester på Gran Canaria på 70-talet som satt sina spår. Efter den obligatoriska grisfesten så blev Lars-Gunnar förbannad på reseledaren och klippte till honom i bussen efter en liten dispyt, för pappa tyckte att bussen skulle vänta på hans partykompis som var med på bussen dit. När en Norrman skulle gå emellan fick han en snyting han också, så att blåtiran satt i hela den semestern. (Vi barn var väl 9,10 och 14 år och lärde oss något av detta också) Dagen efter skulle Lars-Gunnar ställa allt till rätta och bjöd norrmannen på ett glas, som sedan blev så många att frun till Norrmannen, fick leda hem blåtiran till rummet. När vi skrattade åt detta igår kommenterade pappa: ”Det var ingen mer som ville slåss efter detta”. Vi försökte förklara att det sällan är slagsmål på familjehotell på charterresor. Den sista kommentaren var han inte mottaglig för igår heller.

En absurd situation som ändå kändes bra

Vi äter i omgångar och först går pappa och Bobbo. Det är en mysig stund då Eva och jag sitter och håller mamma i var sin hand och hör hennes ansträngda andning, samtidigt som vi för riktiga diskussioner om riktiga ämnen. När minuterna egentligen släpade sig fram, så gick de ändå rätt fort, för diskussionerna blev varma och äkta. Det kändes som om vår lilla mamma kände sig trygg med oss i rummet och att ingen var rädd för döden, utan vi inväntade den och det kändes som om vi var nära. Det var i alla fall det jag hoppades på, vilket också känns helt bakvänt, man sitter med sin mamma och önskar livet ur henne?

Snabb flytt av mamma

Efter 45 minuter kommer sköterskan och förklarar att läkarna sagt att de vill göra en röntgen, vilket Eva ifrågasätter, då vi bara skall vänta ut att hjärtat slutar slå. Systern går tillbaka till läkaren men han står på sig trots att det var sviterna av ett historiskt beslut när hon ännu mådde bättre, som var skälet till att hon skulle röntgas. Strax innan vi skall gå och äta kommer systrarna och meddelar att de måste ha detta rum till en annan patient som har någon extrem allvarlig smitta, och just detta rum har en luftsluss som de andra rummen inte har, så det är bara att flytta.

Klockan 20.07 var det slut

Eva och jag går iväg till en liten kvarterskrog som blivit stammishak under de senaste 1,5 månaderna. Det är skönt att lämna sjukhusområdet och komma till detta ställe som känns lite som hemma. Fem minuter efter att vi fått in maten, ringer Evas telefon och jag förstår direkt att nu är mamma borta för alltid. Det kommer en klump i magen och ögonen tåras. Det är motstridiga känslor i kroppen där ena halvan känner ”äntligen”, och en annan säger ”inte mamma”. Vi lämnar krogen och håller om varandra, vilket känns så naturligt riktigt. Kärnfamiljen smälter ihop när det blir kris och om någon tog en bild med värmekamera på mig och Eva just då, skulle den visat extremt mycket värme.

Pappa är rejält förbannad igen

När vi kommer ner till rummet där vår döda mor ligger, så är pappa fly förbannad igen, för det visade sig att när de skulle ha upp mamma för röntgenfotografering så orkade inte hjärtat och i just detta ögonblick så dog hon. Den stackars läkaren, som säker var den fyrtionde som vi träffat på sjukhuset och som inte funnits med i bilden innan, fick sig en ordentlig salva av väl valda fraser från Fårö, som inte lämpar sig för små öron. Eva som ser situationen och skall gå in och lugna pappa, kommer in som Norrmannen (han på Gran Canaria) från sidan och höll på att få ett blåöga, men trycktes bara bort av en upprörd, känslofull och heligt förbannad nybliven änkling.

Det kändes som om själen väntade in oss

När vi fått lugna ner stämningen och blev ensamma med mamma så kändes hela situationen trygg och lugn. Håret var nytvättat, Eva och jag hade kammat till henne för en timma sedan. Allt vatten i kroppen hade gjort att ansiktet slätats ut och hon såg inte ut att vara äldre än max 50 år. Mamma Marianne hade fortfarande sin ordinarie färg i ansiktet och kroppen innehöll fortfarande både värme och själen. Det blev såklart ett känslofyllt avsked med massor av tårar och saker som var och en ville säga. Nu pratade vi till en död kropp vilket de flesta anser är tok, men i stunden känns det rätt och det är just detta som man skall följa, då den stunden aldrig återkommer.

Vi lämnar salen så att personalen får tar bort alla slangar och göra iordning för ett slutligt farväl. När vi kommer åter har själen lämnat kroppen och kroppen har blivit så där kall och själslös, vilket är ett mysterium. Kroppen är bara en kropp och livet har lämnat. När något lämnar: Vart tar det vägen och kan vi kommunicera med det? Spännande frågor som det finns många olika svar på.

Mamma var lång och snygg när hon gick in i entrén och sen slutade hon på bårhuset

Marianne Werkelin, lång, snygg och orädd i egen-designad kollektion.

Det har varit en resa som påminner om berg- och dalbana på Liseberg, då vi var väldigt förhoppningsfulla när läkarna konstaterat att hennes tumör var möjlig att ta bort och att hon var i ett sådant bra skick att hon skulle klara en sådan tuff operation. Så den 23 oktober lämnar vår långa, snygga mamma Gotland i hyfsat bra kondition och checkar in på Huddinge sjukhus för en resa som slutar på bårhuset. Det är en mycket sorglig historia med ett sorgligt slut där det funnits många tillfällen då den kunnat ta andra vägar. Det finns inga garantier och med facit i hand så skulle mamma valt att inte operera sig och då skulle hon troligen haft ett liv som lång snygg och 100 procent mamma, mormor och farmor till alla oss som nu är kvar. Valet var hennes och hon bestämde att hon trodde på att få ett längre liv utan tumören, som troligen skulle gjort sig påmind varje dag i tanken.

Lev livet här och nu varje dag

Vad lär vi oss av detta? För 50 dagar sedan var vår mamma något självklart. För några dagar sedan ville vi alla att mamma skulle leva och kämpa och idag är vi glada för att hon fick dö igår, torsdagen den 8 december 2016 klockan 20.07.

Jag tror att Ulrika står där uppe med ett glas vin och tar emot dig på andra sidan mamma. Antagligen kommer Ulrika att visa upp hur hon har styrt upp allt och vad dina barnbarn Max och Charlie nu gör. Jag tror att du kommer starta en jordgubbs-tårttillverkning där, som alla kommer att älska och att du blir en spännande partysvärmor som kommer att tillbringa många kvällar och nätter ihop med Ulrika, då ni kommer att dela några glas samt ha en hel del synpunkter på mig, pappa och mina syskon.

Livet är här och nu och måste levas nu för det blir inga repriser. Jag kommer att fortsätta att göra det jag tror är rätt och inte fega ur av rädsla för att göra fel. Det känns som min modell och den skall jag vara rädd om. Lev efter din modell och gör det varje dag, för en dag är det hopplöst slut som för vår mamma, mormor och farmor Mariane Werkelin 1937-2016.

Marianne Sonja Werkelin, 1937–2016

Man växer med motgångar

Idag har det på dagen gått 12 år sedan vi hamnade mitt i tsunamin i Thailand den 26 december 2004 kl 10.31. Det som var tänkt som en drömsemester blev istället en verklig mardröm för mig och många av mina olycksbröder och systrar. Då var det kaos och hopplöshet. Idag kan jag känna att jag lärt mig väldigt mycket av det som hänt – tack vare, eller på grund av, hur man nu skall utrycka sig, så har jag en ny familj och livet har till och med blivit bättre än vad det var 2004.

Towe & Wilda, 7 och 9 år och fyllda med bus samt väldigt orädda! Hoppas att det så förblir.

Det beror säkerligen på ålder och erfarenhet eftersom både jag och Monika har valt att leva livet varje dag lite mer än många andra. Det betyder inte att livet med Ulrika inte skulle kunnat bli lika bra. Jag har bestämt mig för att gå vidare och inte fundera så mycket på hur det skulle vara att leva med min gamla familj i stället för min nya. Jag har försökt en gång och kom då fram till att Monika, Wilda och tokiga Towe inte skulle ha funnits då och med detta så var den tanken slut.

Även död har en roll att fylla i det dagliga livet

Killarna Charlie och Max, tre och fyra år.

Jag skriver att livet blivit bättre och vågar tänka bättre även om det kan vara provocerande, för det är just så. Genom att jag vågat stå för det som jag kände så kan det ge andra hopp om att man kan få ett bra liv även om det värsta händer en. Livet går vidare och alla har en sorg som skall bearbetas och placeras i ett läge som känns bra. Sorgen går aldrig över och de döda slutar inte att finnas. Det fortsätter att finnas men får en annan betydelse som döda, än de hade som levande. Det här kan vara svårt att förstå för dem som inte mist någon, men vi får ständigt nya roller där vi även som döda har en roll att fylla. Så har det blivit för mig i alla fall.

I fantasin är allt möjligt och där är det bra att vara ibland

Ibland när jag hänger vid gravstenen på Norra kyrkogården i Visby kan jag fantisera om hur det skulle vara om Charlie, Wilda, Max och Towe skulle ha träffats när de var jämngamla. Det får mig alltid att le och i fantasin kan man tillåta sig så mycket.

Enduro är frihet för där finns inga fartregler och ingen som bestämmer spår!

Jag brukar avsluta ett svettigt enduropass med att svänga förbi kyrkogården och lägga mig mot ett träd vid gravstenen där jag kan fantisera och fundera vilket är väldigt rogivande. Kyrkogårdar och kyrkor har fått en en annan betydelse och är ett ställe där jag hittar lugn och ro. Jag kan bli liggande där vid gravstenen och ibland bara le, och andra gånger kommer tårarna som störtfloder. Kvällar när det är närmare noll grader känns det extra bra att tårarna fryser till när jag kör hem på hojen. Då känns de lite extra på riktigt på något vis, men jag kan inte förklara varför.

Våga prata om döden och den blir ofarlig

Det är lätt att vara död men det är svårt att bli lämnad ensam kvar. Jag vet att jag sade den meningen någon gång och då tänkte jag att ”nu sa munnen något bra igen”. När människor dör går vi ofta omkring och tycker synd om dem som dött när det egentligen är de som är kvar som får det väldigt jobbigt. Det var hemskt att komma hem till ett tomt hus där jag var van att två lintottar alltid kom springande och hoppade upp i famnen så fort jag kom hem. Nu var huset bara stort tyst och ödsligt  när jag blev ensam kvar.

Min långa snygga och orädda mamma som älskade solen och som aldrig gnällde utan var en sådan kämpe. Hon var kittet som höll ihop familjen samtidigt som hon var den som troligen var den främsta entreprenören. Jag tror att mamma har varit lika viktig för pappa, som Ulrika var för min utveckling.

Jag förstår min pappa hur han har det nu när mamma gick bort för några dagar sedan. De har haft ett liv på 60 år ihop och plötsligt är det slut. Det är så svårt att ta in och ännu svårare att acceptera att det som har hänt verkligen har hänt. Detta beror ofta på att vi överlag är dåliga på att prata om döden. Det är obehagligt och diskussionen skjuts nästan alltid upp tills det är för sent. Så fort någon blir sjuk så vågar ingen prata om döden, för då tror vi att den som är sjuk skall ge upp.

Så en av reflektionerna är att man bör ta in och diskutera döden som något naturligt i familjen. Vad händer om x dör? Är det ok att finna en ny livskamrat? Rent praktiskt, vad vill jag skall hända med mina tillgångar och hur vill jag ha begravningen mm? Det finns få saker som förstör sammanhållningar i familjer så mycket som begravningar och arv. Om man som föräldrar har lyckats hålla ihop familjen i ur och skur så är det faktiskt en skyldighet att planera sin bortgång så att inte familjer splittras på grund av detta.

Ta reda på din historia och du förstår dig själv lite bättre

Ett råd som jag inte kan ge nog många gånger är att du ska fråga ut dina föräldrar om deras historia, om deras uppväxt och våga verkligen fråga! En dag är det garanterat för sent och då kommer du att ångra att ni aldrig tog det där snacket. Dina föräldrars historia är en del av din och dina barns historia som delvis kan ge svar på varför du är som du är och även dina barn.

Konsten att överleva är att inte älta utan att gå vidare

Döden inträffar på så olika sätt. Den kan vara snabb och oväntad som när Monikas man dog i en bilolycka för snart 12 år sedan och hon fick ett telefonsamtal från polisen i stället för från sin man. Eller som i mitt fall då vi skulle gå till stranden och bada när tsunamin rullade in, eller som i min mammas fall där hon skulle in på en operation som misslyckades, som på grund av komplikationer drog ut på tiden och som till slut ledde till att hon dog.

Döden kan vara så olika men i de fall där jag blivit drabbad så har jag inte letat någon skyldig utan valt att gå vidare. Att inte gå vidare och istället älta gör nog att drabbade drabbas dubbelt, vilket ofta leder till att man inte får ett riktigt liv. Jag har mött många som ältar och ältar vilket på något sätt gnager sönder dem på insidan. När vi föds skriver vi indirekt på ett livskontrakt utan bäst före datum. Livsbiljetten kan räcka i hundra år eller som i Max fall i fyra år. Vi vet att det dör barn på fyra år och vi vet att det dör skitsnygga fruar på 40 år. Men vi tror alltid att det gäller någon annan. Men ibland måste det bli du och jag som är någon annan, för annars går inte livspusslet ihop på jordklotet helt enkelt.

Våga ha tydliga mål och prata om allt

Eventuellt har det med ålder att göra, eventuellt har det med olyckan 2004 att göra, men mest troligt är att det är en kombo: Livet har lärt mig massor av saker och vissa saker har slagit till lite hårdare. Efter händelsen med tsunamin så sade man hela tiden att en dag skulle allt komma ifatt mig och jag skulle bryta ihop. Det har aldrig skett och kommer troligen inte att ske. Detta tack vare att jag vågade vara öppen om allt. Jag vågade prata med min närmaste omgivning och många mer. Gud vad jag tjatade om samma sak, vilket var viktigt. Att vi var kvar i Thailand och fick hitta kropparna, ta del av hela händelseförloppet så att det inte fanns några lösa trådar eller obesvarade frågor. Att jag hade syskon och vänner som stöttade mig till hundra procent. Att jag vågade sätta upp nya mål om att ha en ny familj vilket jag var extremt tydlig med. Blir man lämnad kvar på den här sidan utan nya mål och i stället söker efter syndabockar så blir det svårt att komma vidare.

Alla är utbytbara till och med fruar och barn

För några veckor sedan såg jag en längre tv-intervju med en kvinna som mist sin dotter som var strax över tjugo. Jag höll med om allt hon sade i den intervjuven förutom detta med att man inte kan ersätta en död. Det är klart att det inte går att ersätta en 22-årig dotter med en annan 22-årig dotter och då få samma dotter. Men man kan ersätta en position, så som i mitt fall med en ny fru eller med nya barn. När jag fick mitt andra barn som blev dotter nummer två så blev min familj komplett vilket också var en utmaning.

Jag minns att jag kom hem från BB vid sextiden på morgonen och satte mig vid matbordet, tittade på bilderna av min fd familj och min nuvarande. Ulrika hade bytts ut mot Monika, Charlie mot Wilda och Max mot Towe. Familjen var komplett och då brast det för mig. Jag grät och grät som om det plötsligt fanns oceanen av tårar. Jag vet idag inte om jag grät för att jag var ledsen eller för att jag var glad. När jag till slut tog mig till sängen så sov jag längre än någonsin. Det kändes som om jag behövde sova igen år av missad sömn. Idag kan jag känna att familjen just då blev komplett därför att alla positioner var återställda. Visst är vi utbytbara och det är jag och Monika hundraprocentigt överens om. När den ena dör så skall den andre inte leva i ensamhet, då vi två är skapta för tvåsamhet. Detta skall ingen utomstående ha synpunkter på och det får ta en vecka eller flera år det är vår sak och så borde det vara för alla.

Vi har livsmål med vår relation

Vi har en plan för mycket kärlek och att bli 200 år ihop!

Tack vare det som skedde är det extra viktigt för oss att verkligen ha ett liv och göra det vi tror på, vilket innebär att vi har en plan för hur vi skall leva och hur länge vi skall leva. Målet är att bli 200 år ihop vilket innebär att jag bör bli 102. Vi har schema-lagt saker i våra liv, vilket innebär att vi bland annat har tolv helger per år då vi har egen vuxentid som vi turas om att arrangera. Man får inte säga nej utan man måste säga ja till det den andre hittar på. Man måste vara nyfiken på nya saker och om det är något man inte gillar så behöver man inte göra samma sak två gånger.

Vi är väldigt bra för varandra och vännerna säger att vår kärlek smittar vilket vi gillar.

Den 1 januari varje år prickar vi in dessa helger i kalendern. Helgerna kan vara ett dygn eller fyra. Det kan aldrig bli ett bröllop eller en femtioårsfest mm på våra helger, då det inte är tillåtet. Våra helger är för att vi skall ha tid ihop och känna samma pirr i kroppen som vi kände för drygt 12 år sedan när vi träffades. Vi håller på så sätt kärlekens låga brinnande och det gör att det även på vardagen finns både tid och lust att elda på den där brasan. Det handlar om att prioritera det som är viktigt i livet och det gör vi på vårt sätt. Det handlar också om att ta vara på kroppen så att den mår bra och håller sig i trim för att leva länge och hålla sig attraktiv för sin partner. Det känns som om vi lyckats hittills, då vi är väldigt kära i varandra och det bästa är att vi smittas säger en del vänner.

Kärlek i ur och skur fungerar som kitt i våra liv

Jag vill alltid vara fri som en fågel eller en båt på öppet hav

Jag har en egen regel att inga arbetsprojekt som jag går in i skall kunna kräva min närvaro till 100%. Allt måste kunna snurra även om jag är på resande fot. Jag vill alltid kunna resa utan att känna mig låst av jobbet. Jag tror även att händelsen i Thailand har gjort mig modigare att ifrågasätta och mer benägen att tänka utan för boxen. Jag har ett behov av frihet och det gäller i alla situationer, inte minst mina tankar. Det är tyvärr allt för mycket rädslor som styr människor idag vilket gör att vi har en ganska tråkig utveckling. Jag tror att historiker kommer prata om rädslans årtionde. Det känns som om vi lever i en tid där rädslor får människor att göra val i stället för önskan att lyckas. Det blir få innovationer när rädslor styr framtiden. Det blir även en ganska tråkig och förutsägbar värld när rädslan att göra fel eller gå utanför gruppen styr besluten.

Livet är absolut inte rättvist och kommer aldrig bli

En sak som jag fått höra och som jag själv tänkt, är att det var inte rättvist att jag miste min familj. Men den råa sanningen är att livet inte är rättvist, även om man försöker lära ut det i skolan m.m. Livet är förbannat orättvist, men när du känner att du är drabbad av orättvisa så finns det miljarder med människor som har det betydligt sämre än dig. Det var ett av tankesätten som tog mig vidare. Jag insåg att det fanns familjer som mist allt under tsunamin. Familj, vänner, jobb, hus, ekonomi, vatten, avlopp, hopp m.m. Jag hade bara förlorat min familj och var fast besluten att gå vidare i livet med en ny familj. Jag hade tidigt ett tydligt mål och det fanns hopp, vilja och revanschlusta på livet. Det var tufft, men det gick och idag har jag ett mycket bra liv vilket jag inte skäms en sekund för. Familjen dog, vilket jag inte kunde göra något åt. Att vara död är enkelt och jag vet att alla tre skulle vilja se mig lycklig och jag tror ibland att de verkligen gör det uppifrån.

Två av alla mina mammor!

Ulrika som ibland var som en mamma och uppfostrade mig som äkta man och vilka krav det ställs på en sådan. Hon var så mycket energi och hade så bråttom att hon ev kände på sig att hennes tid var mer begränsad än min.

Jag hoppas att Ulrika ihop med mamma tittar ner med ett nöjt leende och så skålar de med lite vin samtidigt som de fortsätter och styr upp verksamheten där uppe. Den tanken gör det lätt att tänka ljusa tankar och vara tacksam för vad dessa båda starka kvinnor betytt för mig. Jag har alltid omgett mig med starka kvinnor och många av dessa har snabbt antagit lite mammaroll över mig vilket jag nog är rätt bekväm med. Jag älskar livet, frihet, kvinnor, nya projekt, barnen och min Monika. Just den 26 december känns det alltid lite extra mycket av allt detta. Ett sista råd, eller konstaterande, är att livet absolut inte går i repris, så lev varje dag och våga lite till – det mår alla bra av. Våga lev din dröm för det gör jag och det är nog en av sakerna livet går ut på.

Att göra verklighet av sina drömmar är viktigt för det är så man växer och det måste vara ett av målen i livet.

Lurad av en oklassisk bedragare

Min långa snygga amazon ihop med jultomten på julafton.

På själva julafton, 24 december, blev vi lurade av en bedragare och det var så klart vi som var för godtrogna. Nu såg inte bedragaren ut som det flesta skulle kunna föreställa sig. Om du stannar upp och tänker på en bedragare som lurar barnfamiljer på julafton så får vi se vad som flyger förbi inne ditt huvud…

Bakom Monika gömmer sig den engelska bedragerskan.

Antagligen fick du inte upp bilden av en 64-årig kvinna från England som kunde varit barnens snälla mormor. Lite skönt ändå att klichébilden av skumma typer inte stämmer. Nu kostade det oss 1200 kronor att lita på en engelsk kvinna som påstod sig vara entreprenör och det kan vi väl vara överens om att hon var på sitt sätt. Allt i livet kostar på ett eller annat sätt och ser man det så, var hon en billig lärdom.

Livräddare utan medalj

På juldagen, 25 december, kom det en familj till vår pool med sin dykinstruktör för att ta dykcertifikat. Redan när de skulle avlägga simprovet förstod vi att det inte var en vanlig familj. Ingen kunde simma bra och mamman var en riktigt dålig simmare. Alla sprang på botten på den grunda delen för att orka med de ca 200  meterna som man skall klara. När de sedan skulle simma med cyklop, snorkel och grodfötter på den djupa delen så lyckades mamman dra i sig så mycket vatten att hon höll på att drunkna. Dykinstruktören var upptagen med de tre andra och såg inte incidenten så jag fick dyka i och plocka in kvinnan till kanten.

På spaning efter dykare i nöd!

Jag kände mig lite som dagens hjälte vid poolen, men inte brydde sig någon i familjen om att ens tacka och diplom lär jag inte få från dem heller. Jag tror att detta bara var en av alla dagliga konstiga händelser i deras familj där det antagligen alltid händer spännande saker.

Blogginlägget blev viralt

Den 26 december som tidigare var Annandag jul, men som nu mer är Tsunami-dagen för mig, så skrev jag en blogg om reflektioner efter tsunamin 2004. Några timmar efter att den lagts ut började kommentarerna strömma in, första dygnet var det över 100000 besökare och nu är det närmare 1/4 miljon unika besökare. I början försökte jag besvara alla som skrev kommentarer på Facebook, men fick till slut lägga ner då det inte gick. Jag har försökt att besvara de flesta av de som skrivit till bloggen men några svar föll bort, då det blev något fel med mitt mailkonto.

Rädda att prata och skriva om döden på riktigt

Anledningen till det stora intresset är nog den rädsla vi har att prata om döden och mitt öde som gjort att det är legitimt för mig att tycka och berätta. Behovet är helt tydligt med närmare 1/4 miljon unika läsare till mitt blogginlägg. Jag tror att media har en del att göra inom detta ämne. Utmaningen är att journalister är vanliga människor de också och när de skall prata om döden så är det lätt att tårarna kommer och det är för de flesta fel, trots att det är helt naturligt.

När livet var väldigt enkelt. Jag bodde i Burgsvik och allt fanns inom 500 meter. Världen var liten och ofarlig.

Jag har varit med i tv och direktsändning där en av två journalister tappar tråden och låter tårarna komma vilket gjorde att intervjun blev kortare än tänkt. I stället fick en ny humorshow fyra gånger så mycket tv-tid vilket är kommersiell tv i ett nötskal. Jag är helt övertygad om att det finns en större hunger efter att vanliga människor berättar om sin sorg och sitt förhållande till döden. Vi är överlag väldigt rädda för att prata om döden och sorg trots att alla kommer att råka ut för detta.

Hur bemöter man dem som drabbats av sorg?

Tyvärr blir man ofta dubbelt drabbad när en nära anhörig dör. Allt för många vet inte hur de skall förhålla sig till situationen och istället för att vara helt naturliga och fråga sig fram som ett litet barn, så konstlar många till situationen vilket vi drabbade känner av direkt. Det finns några människosorter som snabbt dyker upp och några som absolut inte dyker upp när döden inträffat.

1. Förnekaren. Det finns de som försöker att prata om allt annat än det som har hänt vilket oftast känns väldigt konstigt.
2. Den förstående.  Den som säger att de förstår det mesta och håller med om allt, men som aldrig har mist någon och egentligen inte kan förstå speciellt mycket, vilket också märks.
3. De rädda. De som försvinner i en portuppgång eller byter trottoar om man möter dem. Den gruppen försöker undvika ett möte till varje pris.
4. Den namnlösa. Han/hon är ofta en mindre rädd person som gärna träffas men som är livrädd för att nämna den döde vid namn, då han/hon tror att vi som är drabbade glömt bort att vi saknar x, och om vi blir påminda så kommer vi att bryta ihop.
5. Den vanlige kompisen som är helt vanlig och alltid finns när man behöver. Det är den man vill ha hos sig. Det är den man vill prata om allt med och gråta och skratta ihop med.

Sorg är egentligen inte så svårt, det krävs bara lite mod

Inför möten med drabbade vill jag bara ge ett råd: var helt naturlig, fråga om det är ok att prata om x och ställ sedan de frågor du vill. Berätta gärna om kul minnen med x. Det finns ett stort behov hos de flesta drabbade att prata och det är ett sätt att bearbeta sorgen.

Jag ser inte världen som så fyrkantig längre och har lite roligare. Det känns skönt att ha passerat 50.

Själv valde jag att bjuda in 8–10 personer per gång på mat och dryck där vi fick många timmar i grupp att samtala om det som hänt och om oss runt bordet. Det blev väldigt djupa och bra samtal som berörde och skapade förståelse. Att vi drack vin till maten fick nog en del tungor att lossna lite mer och var troligen positivt i denna spända situation. Framför allt så blev jag mindre farlig eller konstig att umgås med, tack vare dessa middagar. Det var som en mödomshinna skulle spräckas med alla våra vänner, innan allt flöt på som tidigare.

Rädslan är dålig för sorgbearbetning

Solhatt på julafton och massor av livsenergi i solen.

Många av våra vänner blev i första läget rädda för mig, då de inte visste hur man möter någon som mist hela sin familj. Tyvärr var jag i samma situation och visste inte hur man som ensam kvar utan sin familj möter vänner som har allt kvar. Lösningen blev att jag med två kompisar lagade mat och bjöd in vänner och okända till dessa mat- och diskussionskvällar. Trots att jag var den drabbade var jag tvungen att ta tag i detta för att kunna skynda på processen att göra mig vanlig igen i vännernas ögon.

Sorg är och förblir individuell

Reflektions-blogginlägget innehöll ett stycke där jag berättade om hur jag såg på att det går att ersätta döda och här var jag nog otydlig vilket har lett till en del synpunkter. För det första så är all sorg och saknad individuell. För det andra så ville jag inte med bloggen påstå att ”så här gör man”, utan ”så här gjorde jag och så här upplevde jag situationen”. Jag tror nämligen att om man lyssnar på många och ser hur andra har gjort, så känns det enklare att bestämma hur man själv skall tackla de olika situationerna. Inom sorg finns det inget som gäller alla, då den är helt individuell. Det går heller inte att ersätta en person med en annan och tro att det blir som förut. Skall man förstå min poäng så får man vara lite mer vidsynt. En familj som måste ta bort sin hund efter 12 år skaffar ofta en ny hund. Det blir inte samma hund men det fyller ett tomrum och det hjälper en att snabbare komma vidare och saknaden blir mindre.

En kvinna som mister sin man efter 30 år kommer snabbare vidare om hon träffar en ny man om tvåsamhet varit helt naturlig för henne. Det innebär inte att hon inte saknar sin förra man eller att hon har glömt honom. Men det innebär att hon inte behöver vara ensam 24 timmar om dygnet när hon inte varit det de senaste 262 800 timmarna. Genom att träffa någon som har förståelse för att det finns en död man som måste få plats, blir hennes sorg och saknad troligen lättare att ta sig igenom. Saknad av de döda blir man aldrig klar med och man kommer aldrig helt i mål med projektet, men sorgen/saknade blir lättare och lättare att bära med tiden.

Med eller utan empati vem bestämmer det

I mitt fall så var det så tomt i de stora huset på över 300 kvadrat när familjen dött. Det fick mig att omgående bestämma mig för att jag skulle ha en ny familj. Många fick därför för sig att jag inte hade några känslor och var en kall man utan empati. Samtidigt tyckte jag mig tvärtom vara var en man med mycket känslor, som inte ville leva själv och som ville fylla livet med liv, där barn och fru var något centralt och självklart.

Två starka kvinnor som tyvärr båda har lämnat oss och befinner sig på andra sidan. Jag hoppas att Ulrika nu tar hand om mamma Marianne och ser till att de får fönsterbord i baren.

Det är nog en av de jobbigare sakerna som omgivningen har haft synpunkter på: hur jag skall leva och om jag får leva med en ny familj. Detta fenomen gällde inte bara närstående, utan här hade var och en rätt att tycka precis som man ville om mitt liv och hur jag borde leva och gärna officiellt direkt ut i etern. Ungefär samma rätt som alla tydligen har att klappa på en gravid mage. Men vi får samtidigt absolut inte ha synpunkter på exempelvis jobbklädsel om det är något religiöst. Det är lite konstiga värderingar som många har!

Kan man sörja sin fru med en ny kvinna vid sin sida?

Om det finns någon där ute som tvivlar på att man kan både sörja och sakna sin döda fru, även om man som jag hade en ny kvinna vid min sida, så kan jag berätta att det går väldigt bra att både sörja och sakna i sällskap med en annan kvinna. Till och med bättre än utan, om det nu är någon som tvivlar.

Vi två har ett livsprojekt som kräver arbete varje dag.

Ska jag vara brutalt ärlig så var det under en kort period fyra stycken kvinnor som jag träffade och alla visste om varandra. Jag hade så bråttom att hitta en ny kvinna att jag försökte vara lite effektiv, men samtidigt uppriktig och det gick väldigt bra att kombinera, även om det inte är något att rekommendera.

Hitta någon som tidigare varit i samma situation!

Om jag skall dela ut råd så till dig som har vänner som drabbats av nära dödsfall: Lyssna och låt den drabbade prata och prata. Att prata om samma sak om och om igen var viktigt för mig. Kan ni sedan koppla ihop den drabbade med någon som varit i samma situation så är det ofta väldigt bra. Då får man som drabbad möjlighet att prata med någon som förstår på riktigt. Någon man snabbt får förtroende och respekt för och som ofta kan förklara hur han/hon har tacklat olika situationer. I mitt fall visste jag t.ex. inte om mina killar skulle bli äldre varje år eller stanna i samma ålder. Det var viktigt för mig och efter att ha pratat med fyra stycken som mist sina barn, så förstod jag att de skulle stanna i samma ålder och varför.

Döden lär oss leva!

Döden är viktig att prata om för att vi skall förstå hur viktigt det är att leva och leva på riktigt varje dag och varje timma. Vi kommer att leva en väldigt kort tid på jorden och skall vara döda så himla, himla länge. Med detta perspektiv borde tid tillsammans vara bland det viktigaste vi har. Tänk på det när telefonberoendet stjäl tid från dig och din respektive eller från barnen. Att vi ständigt är uppkopplade är ett beroende som vår generation kommer ångra. Jag tillhör tyvärr den skaran, men lovar att jag skall bättra mig – som så många andra.

Det är aldrig för sent att göra förändringar. Den här kompisen är över 80 år och kör fortfarande enduro. Honom träffade jag i enduroskogen i höstas.

Ior i Nalle Puh säger att det aldrig är för sent att bryta ihop. Jag skulle säga att de är aldrig för sent att göra förändringar och det är bara du som kan förändra dit liv och sätta upp nya mål på to do-listan. Idag är första dagen på resten av dit liv och frågan är vad skall du göra med den och vilka nya mål sätter du upp med dit liv…

Ibland blir maten lite roligare med lite humor.

Tre år i Thailand

Sjöturerna kan vara helt underbara när allt funkar och vädret är ok.

Jag tror att jag var 19 år första gången vi var i Thailand och om det stämmer så borde det varit 1980. Det blev en form av kärlek vid första ögonkastet och från det året byttes Spanien ut mot Thailand. Jag har säkert varit här närmare 40 gånger och om det har varit ett snitt på 30 dagar per gång, så blir det totalt lite mer än tre års vistelse i detta sköna land. Trots detta så kan jag bara några ord Thai och min sjuåring kan betydligt fler ord än vad jag kan. Jag har inget att skylla på då detta beror på slöhet och ointresse för att lära mig fler språk.

Ryssen har anlänt!

Jag har sett hur landet har utvecklats och hur det inte har utvecklats under den här tiden. Under de senaste 15 åren har vi hängt mycket kring Kata på Phuket-halvön. Den här delen hade sin topp för några år sedan som besöksmål. Det hände något när Putin öppnade upp för ryssarna att åka till Phuket för 6–8 år sedan. Det var populärt och ryssarna blev snabbt i majoritet vilket inte känns bra. Många ryssar är orutinerade som besökare, har dåliga språkkunskaper och ett ganska arrogant uppträdande. Något som påverkat en väldigt mysig stämning bland värdlandets invånare till att bli mindre mysig. Priserna har skjutit i höjden och trafiken har blivit helt galen. När det tidigare tog 45 minuter till flygplatsen tar det idag nästan 3 gånger så lång tid. Slutligen finns det nästa bara officiella stränder där militären bestämt att inga solstolar får hyras ut.

Vinnare och förlorare i Thailand

Familjen på en av alla stränder som man är helt ensam på!

Allt detta har sammanlagt inneburit ett stort tapp för områdena Kata och Caron m.fl. Vi ser i år något som jag uppskattar till nästan en halvering av hur många turister det var för 2–3 år sedan. Däremot verkar det som om Khao Lak klarar sig bättre. Färre Ryssar, något lägre priser och de flesta stränderna har solstolar då de är privata, men öppna för alla. Stränderna är härligare och det är väldigt mycket vackrare här, där var och en kan hitta sin egen strand om man vill.

Rör inte min solstol!

Khao Lak och Memories beach som är vår favorit.

Det här med solstolar är viktigare än man kan tro för mänskligheten. I alla fall för väldigt många västerlänningar. Semester och solstolar är nästan synonymer för många. Att inte få sin solstol på semestern är lika otänkbart som sill utan snaps eller jultomte utan paket. Det är även ganska opraktiskt att ligga på sanden med bara en handduk under sig. Allt blir sandigt och för många äldre (dit jag snart räknas) blir det omständigt att ta sig upp och ner. Om det startas en rörelse som heter ”rör inte min solstol” så kommer den troligen att få stort genomslag. Det här med solstolar har inte militären i Thailand förstått. Just de är sannolikt inte bäst på att utveckla turism, utan de brukar vara bäst på motsatsen, att skrämma bort turister när de rullar igång.

Mycket prisvärt och anpassat till oss

Hojar med Towe som somnade!

Vi bor hos ett Thai/Schweiziskt par när vi är på Phuket-halvön. Hon är thailändska och business-kvinna och han lite av gårdskarl och glädjepojke för henne. Här hyr vi alltid en bungalow, jeep och en BMW 1200cc sporthoj och betalar 800 kr dygnet med frukost (för fyra personer) och städning, så det känns som ett fynd samtidigt som vi lärt känna personalen. De personliga mötet är så viktigt och här går vi som barn i huset och stormtrivs. Vi har till och med egna tavlor i huset där vi bor och kan lämna en säck med bra thailands-prylar när vi reser hem.

430 döda på sex dagar

Vy från vår balkong på berget i Kata.

När jag tog ut mc:n ur garaget så berättade Chris, som mannen heter, att han hade läst att det dog 430 personer i trafiken under sex juldagar och att ca 4000 skadades. Jag vet inte om det var information som skulle säga ”kör försiktigt”. När jag på kvällen skulle köra de 35 minuterna hem öppnade sig himmelen igen. Regnet i kombination med mörker gör att natten blir än mörkare. Vetskapen om att varannan thai-chaufför skruvar på sin dieselpump gör att vi är många som vet hur halt det blir när vatten blandas med diesel på vägbanan. Samtidigt klingade siffran 430 från Chris i mitt huvud och gjorde att resan kändes lite extra spännande och gick lite lugnare.

Sämsta vädret på trettio år

Vädret i Thailand har aldrig varit så här dåligt någonsin som i år. Totalt har vi haft 3,5 hela regndagar på en månad och så har det varit mer eller mindre regn varje dag. Men sol har vi fått tillräckligt i alla fall de flesta dagarna. Jag har full förståelse för alla som är här bara 1–2 veckor och som känner sig lite blåsta på både sol och solstolar, då de fått uppleva denna väldigt unika situation, men värre saker har jag varit med om.

Du är din egen säkerhetsansvarige

Båt till Khao Lanta där säkerheten är lite si och så på många plan.

Säkerhetstänket i Thailand verkar inte gått framåt en millimeter varken på byggen, i trafiken och om möjligt ännu mindre när det gäller båtliv. Möjligen har det införts bygghjälmar på cheferna på vissa byggen vilket ser bra ut, men det hjälper inte dem som verkligen behöver. Svenska sjöfartsverket skulle troligen inte släppa ut ett enda fartyg på havet om de hade gjort en inspektion här. Det innebär att du som passagerare måste ha egen extra koll på sånt som har med möjliga nödsituationer att göra.

Våga simma motströms!

Är man i Thailand måste man ta betydligt mycket mer eget ansvar än när man är hemma. Här finns inget skyddsnät utan du har alltid ett eget ansvar för dig själv och det är något som jag gillar. Att få göra och ta eget ansvar där man kan och har möjlighet att prova sina vingar. Jag har alltid haft svårt för människor som skall bestämma över mig, vill leda mig rätt eller när det daltas med vuxna människor. Jag vill vara fri som en fågel. Simma som en fisk motströms eller lyfta som ett flygplan mot vinden. Jag vill helt enkelt gå min egen väg och prova mina egna idéer även om det ibland kostar på som till exempel Gotlandsbåten som blev en ganska kostsam historia för några få, men väldigt lönsam för många andra.

Gotland saknar 50 procent av sina besökare

Jag har länge sett hur begränsad Gotlands utvecklingen varit för att transportören genom monopol styrt hela öns utvecklingen. Transportören påstod något annat och då fanns det bara alternativet att bevisa hur fel de hade. Tanken var att satsa 2–3 miljoner av egna pengar i detta utvecklingsprojekt för Gotland, för att tillsammans med många andra bevisa hur bra utveckling Gotland kan ha när det är konkurrens. Det blir aldrig som man tänkt sig och det kom inte att räcka med det dubbla för mig och då skall vi inte prata om vad Ralph lagt i detta projekt. Men vi har bevisat det jag hela tiden påstått: att besöksnäringen på Gotland har så mycket större potential om det finns konkurrens.

För Gotlands eller rederiets bästa?

På 10 år har vi tappat minst 50 procent av de turister som borde varit här på grund av för lite marknadsföring och transportkapacitet. Bra för rederiet och mindre bra för resten av ön. Tyvärr är det inget som Gotlands Förenade Besöksnäring överhuvudtaget tar upp som ett problem. Varför man inte diskuterar detta inom Gotlands forum för besöksnäringen och därmed visar att man accepterar en sämre utveckling än riket kan man ju fråga sig.

Landsbygdsutveckling på riktigt

Troligen ett av det bästa Landsbygdsprojekten någonsin på ön!

Det blev dyrt och krångligt men nu vet jag att min grundtanke var rätt och får väl hoppas på att näringen i framtiden är beredda att satsa på en båt. En enad näring har inga problem att starta ett rederi och då är vi på det igen, då detta är öns största möjlighet till snabb utveckling som gynnar hela Gotland. Jag har varit med och investerat mest på den gotländska landsbygden med närmare 300 miljoner utanför Visby de senaste 10 åren där det i övrigt mest är bönder som investerar. Både lantbruket och besöksnäringen är två livsviktiga industrier för Gotlands framtid och vi borde hitta fler synergieffekter med de båda näringarna. Det som skedde 2016 med konkurrens över havet var att de flesta landsbygdsföretagen gick bättre än någonsin, vilket i det långa loppet är det bästa sättet att utveckla landsbygden på ön.

Våga lyssna på obekväma oliktänkande entreprenörer

Jag kan ibland tycka det är konstigt att jag aldrig blivit tillfrågad att sitta i exempelvis Gotlands Förenade Besöksnärings styrelse, då jag verkat i de flesta branscher och investerat mest av alla på Gotland. När jag frågade runt så beror det på att jag är för obekväm och går mina egna vägar. Framför allt kritiserar jag delar av rederiets verksamhet och det får man inte. Det finns en rädsla och just rädslor är det farligaste som finns för utveckling. Jag vill tro att Gotland och de flesta andra län egentligen behöver fler som är obekväma, som verkligen vågar gå nya vägar och inte bara följer upptrampade stigar. Vi behöver mer visioner och då måste vi våga släppa fram visionärer och entreprenörer som vågar. De är dessa som är framtidens hjältar och som kommer stå för utvecklingen i både bolag och regioner m.m.

Gotlandsbåten: ett gotländskt utvecklingsprojekt

Lite vilande men inte begravt. Om inte Destination Gotland klarar av att fortsätta att utveckla resandet och öka antalet gästnätter med 4-6% per år, så kommer vi att kräva ett rederi till. Nu vet näringen vad konkurrens innebär!

Om vi hade lyckats att få fler från näringen och framför allt näringslivs-organisationerna runt om på Gotland att förstå vad projektet Gotlandsbåten gick ut på, så skulle vi ha lyckats redan i år. Nästa gång som alla vill satsa, kommer vi att lyckas och då kommer hela Gotland att bli vinnare och inte bara Visby som i de flesta andra projekt. Jag är är övertygad om att det inte finns något projekt som med så lite kapital, skulle kunna göra så mycket nytta för ön som en konkurrerande färjelinje.

Drömmar kommer alltid att förändra världen

Det är drömmar som får världen att utvecklas och min dröm är fortfarande att alla gotlandsföretag som jobbar med turism skall få 50 procent mer i kassan, vilket det skulle bli på 5–10 år med konkurrens. Då skulle vi få närmare 1000 nya åretrunt-jobb och det skulle ge stora möjligheter för landsbygden att långsiktigt bli levande. Det går oftast inte att skapa långsiktighet med bidrag, utan det är när det blir livskraftiga bolag som intresset växer och möjligheterna för människor att bo och verka utanför Visby ökar.

Våga gå din egen väg och gör dina drömmar

Innan detta blir verklighet måste vi troligen behöva uppleva två säsonger då turistutvecklingen går baklänges. Under tiden skall jag äntligen få flyga ut i rymden, vilket är en dröm. Tre nya spännande projekt kommer att se dagens ljus tack vare gemensamma drömmar med andra människor.

Våga förverkliga dina drömmar och ha kul – det är de två viktiga saker som kommer upp när man skall svara på livets gåta. Vad går allt ut på?

Pigge i paradiset på Koh Lanta.

Skriva som avkoppling

Jag befinner mig i Thailand och är nu så gammal att jag vaknar långt före familjen, vilket gör att jag får lite extra egen tid. Det blir en del morgontid på terassen och även efter att de övriga somnat på kvällen har skrivandet ganska otippat blivit ett mysigt tidsfördriv. Mina lärare skulle nog aldrig gissat på mig som bloggare eller författare. Som dyslektiker så var det väldigt vanligt med ca 150–250 fel på en svenskaskrivning vilket inte fick mig att älska svenskan precis. Med detta var jag utan tvekan sämst i klasen och antagligen en av de sämsta på skolan. Det var lite pinsamt med en pappa som folkskollärare när jag var så dålig i svenska och engelska som var hans paradämnen. Men det finns något i mig som triggar att göra det jag är dålig på och det är nog en bra gen som jag ärvt av någon av mina föräldrar.

Fejkade nyheter är på tapeten

Jag ägnar bland annat tid åt att följa vad som händer i världen och inte minst i USA med Trump, som raljerar över journalister. I ett av sina tal påtalade han ordet fejk nio gånger och menade att självaste CNN gick ut med fejknyheter. Här i Sverige diskuteras seriös media och oseriös, där den så kallade seriösa sidan menar att den andra sidan inte har någon faktakoll och oftast inte anger vad som är källan för nyheten.

Pressbild från Gotlandsbolaget

Jag har även läst in mig på en del siffror som berör besöksnäringen på Gotland och i riket i sin helhet. När jag letade efter dessa siffror så kom det upp flera gamla artiklar från förra årskiftet där Destination Gotlands marknads- och PR-chef stolt berättade att man haft all time high säsongen 2015. Han var mäkta stolt att man slagit ett 5 år gammalt rekord. Som representant för bolaget så säger han ”att det är fantastiskt kul och ett tecken på att rederiet gör rätt saker för Gotland”. När jag kontrollerade dessa siffror så visar det sig att man inte alls slog något rekord utan siffrorna för 2010 står sig fortfarande som rekord för Destination Gotland. När han betonar att bolaget gör något bra för Gotland så förutsätter jag att han menar för besöksindustrin som är öns största och viktigaste näring.

Vi behöver kunna lita på våra medier!

Tyvärr verkar många media ha köpt hans siffror utan att kontrollera eller ifrågasätta vad detta egentligen betyder. Självklart borde de ställa siffrorna mot nyckeltal för besöksnäringen i riket och dess utveckling. Gör man inte det så blir det en mycket olycklig rapportering som urholkar trovärdigheten för den så viktiga lokala mediakåren på Gotland. Media förmedlar på så sätt en felaktig bild av hur öns viktigaste industri utvecklas. Även i media utanför ön slog man upp detta så kallade ”rekord” stort, vilket är olyckligt då detta förstör trovärdigheten för seriösa journalister och öns utveckling. Inte heller Gotlands Förenade Besöksnäring reagerar och då blir medias bild av rekord något som många företagare på ön tar åt sig av. Det blir en falsk nyhet som är uppblåst och ger en helt felaktig bild, som tyvärr många gotlänningar tror på.

Är det bra att ha tappat nästan 1/4 av gästnätterna?

Om de från medias sida valt att faktakolla och ifrågasätta hans siffror så skulle de:

1. fått fram att 2010 års rekordsiffror inte slogs.
2. så borde man kollat hur det ser ut i fördelningen av resenärer mellan gotländska resenärer och turister, vilket är ett av två viktiga nyckeltal.
3. gått in och kontrollerat på tillgänglig statistik (Källa: Tillväxtverket & SCB/Statistics Sweden) så skulle de sett att under samma period ökade antalet kommersiella övernattningar i riket med 15,4% (viktigaste nyckeltalet för turistindustrin). Trots denna uppgång i övriga riket så klarade inte Destination Gotland av att slå 2010 års siffror 2015. Skulle vi haft samma procentuella ökning som riket så skulle vi troligen ha haft ett plus på ca 125 000 fler resenärer 2015 än 2010, men det blev istället ett minus, vilket så klart är alarmerande.

Vi borde kanske få poängbedöma kvalitén på nyheter?

Att de lyckades få media att gå ut med rekordrubriker, när Gotland kraftigt underpresterar är möjligen rekordbra gjort av ett PR-proffs, men samtidigt är det rekorddåligt av mediakåren som inte lyckas hålla bättre faktakoll än den som sker på Facebook, vilken de ofta kritiserar.

Detta med faktakoll lär bli än mer viktigt utifrån vad USA:s president anklagar CNN för. Om inte CNN är så noga, varför skulle lokalmedia på Gotland behöva vara bättre och vart tar förtroendet för media vägen då? Ska lokalmedia överleva måste ett av deras viktigaste mål vara kvalité på de nyheter de levererar. Varför inte ge möjlighet att bedömda nyheternas kvalité och värde för ö-borna med poäng från 1–10? Då skulle journalisternas arbete betygsättas dagligen, vilket med automatik skulle höja kvalitén på det som publiceras.

Är Gotlands Förenade Besöksnäring oberoende eller…?

Om journalistkåren på ön inte bara köpte det Destination Gotland presenterar i sina pressutskick så skulle en annan vinkling vara att ”Gotland har gått mot strömmen ännu ett år och tappar när turistmarknaden växer i riket”. När riket ökade med 15,4% i gästnätter under perioden 2010–2015 så redovisade rederiet ett minus. Om Gotlands Förenade Besöksnäring inte satt så mycket i knäna på rederiet skulle de presenterat att Gotland under samma period tappade 8% i gästnätter.

Jag vill på detta sätt visa att Destination Gotlands så kallade rekord, inte är värt något, utan gav besöksnäringen ett minus på 23,4% när det gäller de viktiga gästnätterna för öns utveckling. Tyvärr en rekorddålig utveckling då vi tappat nästan 1/4 mot riket i utvecklingshastighet på fem år. Detta är siffror som borde satt fart på alla dessa gotländska organisationer med olika förkortningar som utger sig för att jobba för Gotlands utveckling på olika fronter, men bevisligen underpresterar kraftigt.

Vem bestämmer vad som kommuniceras?

Min spaning kring detta handlar egentligen inte om ifall Destination Gotland har haft några hundra resenärer till eller inte, för det är bara några hundra som skiljer nyheten från att vara sann eller falsk. Det handlar om att rederiet hela tiden styr vad som förmedlas och inte. Till och med på besöksnäringsdagen äger Destination Gotland rösten och det är svårt för den duktige Johan Lindvall att i rollen som konferencier, ställa kritiska frågor till till sitt eget bolag.

Det görs mycket bra hos Destination Gotland, men när det gäller besöksnäringen och antal gästnätter på ön så har det varit en katastrof när jag jämför med utvecklingen av rikssnittet! Varför man inte tar upp denna fråga i Gotlands Förenade Besöksnäring är för mig mycket märkligt!

Varför klarar vi inte av att följa riksgenomsnittets ökningar?

Här har vi en stor och riktig nyhet som vore betydligt viktigare för Gotland största industri att få reda på, än att trumpeta ut ett fejkat promillerekord. Det är antagligen många som tror att Gotland gjort bra ifrån sig historiskt när det gäller antal turistnätter. Ingen vill visa på att de gör ett dåligt jobb och att vi går sämre än riket, väljer man att inte presentera. Varför tappar Gotland så mycket mot riksgenomsnittet? Detta borde och har säkert analyseras, men det verkar inte finnas någon som vill diskutera det?

Det saknas troligen ca 50 procent i kassan hos de flesta besöksnäringsföretagen idag

Utvecklingen för besöksnäringen på Gotland styrs nästan till 100 procent av hur rederiet agerar med priser, kapacitet och marknadsföring. Om vi haft konkurrens de tio senaste åren så skulle vi följt rikets utveckling och sannolikt slagit den med råge. Detta skulle inneburit att vi troligen haft minst 50 procent fler besökare och de flesta företagare skulle ökat sin omsättning med närmare 50 procent.

Då skulle vi årligen ha byggt för några hundra miljoner till på Gotland, med allt som följer med. Cirka 1000 fler skulle haft jobb och betalat kommunalskatt vilket skulle hjälpt regionens budget med närmare 100 miljoner extra per år.

Jobbat alla för Gotlands bästa?

Johan Lindvall säger att 2015 bevisar att Destination Gotland gör rätt saker för Gotland, vilket jag betvivlar väldigt starkt. Om jag inte har fel så minskade man på antalet avgångar i en kraftigt växande marknad under sommaren 2015, vilket så klart påverkar möjligheten för besökare att ta sig hit och därmed möjligheten att utveckla turismen på ön. Att Destination Gotland gör rätt saker för sina aktieägare är jag hundra procent säker på, men att det är för Gotlands bästa, betvivlar jag starkt. Ledningen på Destination Gotland har varit extremt duktiga på att tjäna pengar till sina ägare, men detta har tyvärr varit på bekostnad av Gotlands utveckling.

Har Gotland verkligen Sveriges tredjeplats i lönsammaste företag?

Här skulle spaningen ha stannat om jag inte kommenterat en liknande nyhet som helagotland.se presenterade för några dagar sedan. Då redovisade man att företagen på Gotland låg trea i Sverige när det gäller lönsamhet. Min kommentar på Facebook ledde till ännu ett uttalande från Företagarnas ordförande på nättidningen helagotland.se, utan någon ytterligare kontroll från helagotland.se.

Varför Andreas Unger och chefredaktören vill nå ut med detta som är ett så korkat nyckeltal som inte säger något, men som ger allmänheten en skev bild av företagens verklighet på Gotland, är för mig en gåta. Att journalisterna bara tar emot ett pressutskick utan att på något sätt granska rekordet är på samma nivå som Destination Gotlandss 2015-rekord. Varför är företagen på Gotland helt plötsligt är bland de lönsammaste i riket borde vara intressant att undersöka för en journalist och en artikel om detta skulle givit stort läsvärde.

Med statistik kan man bevisa vad som helst

Företagarna väljer här att mäta på ett mycket konstigt sätt. Gotland har många små bolag där lönsamheten är så dålig att man tvingas ta ut lägre löner eller inga löner alls. Företagarna har slagit ihop alla företagens vinster i länet och tittat på snittlönsamheten enligt nedan.

Räkneexempel: Gotland har extremt många små företag och om ett av dessa småbolag omsätter 150 000 kr och tjänar 50 000 kr = 33% i vinst (för att ägaren inte tar ut någon lön). Detta bolags vinst läggs ihop med t.ex. Destination Gotland som omsätter 1,24 miljarder och visar en vinst på 3,57% med 387 års anställda. Då skapar de båda bolagen snittvinst på (33+3,57 /2= 18,3%) 18,3% för bolagen ihop. Vi har extremt många små olönsamma bolag och få stora lönsamma bolag på ön vilket gör att man i en seriös debatt inte kan göra sådana här jämförelser.

Vad vill man förmedla och varför?

Företagarnas ordförande Andreas säger att detta är fakta och han blev väldigt förvånad när han läste statistiken. Utan att veta så tror jag inte att det har förändrats speciellt mycket mellan de två senaste åren och om så är fallet så kunde detta möjligen vara en nyhet. När ordförande för Företagarna lyfter fram nyheten så här så tror nog de flesta att merparten av företagen på Gotland är lönsammare än i övriga Sverige och då lär företagen på Gotland inte behöva någon extra hjälp eller stöd. Följaktligen borde man istället satsa på andra regioner som tydligen har ett större behov.

Vad Andreas vill få fram med denna statistik förstår jag inte och än mindre förstår jag den ansvarige utgivaren som inte väljer att försöka förstå hur det skiljer mot tidigare år och vad som har hänt. Om jag tar mig rätten att kvalitetsbedöma nyheter på en skala 1–10, så är denna nyhet en mycket svag etta.

Allt är relativt, även lärare

Idag, måndag, skiner solen igen och det blir både tennis, beachvolleyboll samt en hel del bad och bus med barnen efter att vi hämtat dem från skolan. Vädret är inte lika stabilt i år som andra år, men helt okej. Vi har alla möjligheter till så mycket sol som vi tål. I morgon bitti kl 08 är det dags för en prestigefull tennismatch som det gäller att bita ihop inför.

Tid tillsammans

Barnen trivs i skolan även om Towes fröken verkar strängare än hemma. Towe gillar det inte, men jag tror att det är bra och att hon kommer att gilla lärarna hemma ännu mer. Hon har haft synpunkter på hur stränga de är hemma innan, men nu är det nog en ny måttstock som gäller.

Kvalitetstid med barnen som aldrig går att återskapa.

Vi har märkt på barnen hur de utvecklas tack vare att de byter skolmiljö, vilket fler borde försöka göra någon gång under sin skoltid. Alla kan inte resa till Thailand, men det går att byta skola på fler ställen i andra länder eller län. Det blir nya kompisar och nya Thailands-bästisar för barnen. Tack vare barnen får även vi nya föräldrar att äta middag med nästan varje kväll. Det kallas nog för en vinn-vinn-situation.

Frun är som ett Kinderägg

Som alla vet har livsbiljetten ett väldigt osäkert bäst före-datum så det gäller att njuta här och nu, medan biljetten fortfarande är giltig. Att få vara i paradiset med sina barn och sin respektive med extra mycket fri tid är fantastiskt. I vårt fall är vi även varandras bästa kompisar och då blir detta otroligt lyxigt. Extra roligt är att vi spelar och busar ihop som bästisar på riktigt på alla plan.

Inte bara Kinderägg, utan även fru.

Det känns som om jag funnit en livspartner likt ett Kinderägg med plusmeny som innehåller betydligt mer än vad jag kunde hoppas på.

Nästan alla kan genomföra sina drömmar

Min bästa kompis!

Det krävs inga stora förmögenheter, vi möter många familjer med vanlig ekonomi som prioriterar lite annorlunda och ger sig iväg på sitt livs äventyr 2–6 månader. Många föräldrar passar på att jobba på distans när barnen går i skolan. Väldigt många av dem skulle göra sitt livsäventyr en gång men blir fast och planerar redan för nästa år. Det blir lätt en vana som kräver att man lägger om lite i livet och inte minst de ekonomiska tänket. Som exempel räcker en ny vinterjacka till mat ungefär en månad här nere, om man tänker rätt. Hyr man ut sitt boende hemma så täcker det boendekostnaderna här nere och ibland lite till. Det går att leva extremt billigt och med löjligt hög livskvalité. Det känns som den generation med 70- och 80-tals föräldrar som hänger här i Thailand fattar detta bättre än mina kompisar som är födda på 60-talet.

Vem vinner?

Den som har roligast njuter mest och får med sig mest upplevelser vinner den här tävlingen som heter livet. Det krävs bara lite mod, drömmar och beslutsamhet så blir livsresan så mycket roligare.

Att njuta av massage en timme för 80 kr är löjligt lyxigt.

Lite tankar och spaningar från paradiset på Khao Lanta där massage på stranden tillhör nästan daglig lyx!

Vårt paradis!

Det känns som om vi har landat i paradiset på Koh Lanta. Det är lite svårt att sätta fingret på vad som är så bra, men det är så klart en kombination av klimatet, aktiviteterna, enkelheten och livsstilen som gör att man trivs extra bra. Här möter man dagligen nya människor och det har nästa blivit en sport att äta middag med nya människor varje kväll. Det är många svenskar här, vilket bara är positivt och gillas av barnen och även av oss.

Äventyrsstig för de modiga

Idag sprang vi på en gotländsk dansbandsprofil och troligen världmästare på att fixa lucior, i alla fall på Gotland. Glad som den speleman han är gör det honom till en av Gotlands mest positiva och mest erfarna blivande pappor. Sköna avslappnade diskussioner med honom och frun, samt många andra, om allt och inget gör att dagarna bara rinner iväg och så skall det väl vara när man befinner sig i paradiset.

Aktiviteter är framtiden

Thaiboxning-skola för alla åldrar.

En av de viktigaste anledningarna för Koh Lantas framgång är det stora utbudet av aktiviteter, vilket ligger i tiden. Alla stora researrangörer gör allt de kan för att övertrumfa varandra med aktiva resmål. Här har Slite på Gotland en unik chans med sitt stora utbud av anläggningar som knappt utnyttjas till 50 procent i dagsläget. Resurser för mer än 200 miljoner finns redan investerat och skall bara fixas till och kompletteras lite.

Tidningsläsande, tobak och socker

Volleybollskola för alla.

På grund av lite för mycket träning så är det träningstopp två dagar och det blev i stället lite mer promenerande och nyhetsbevakning för min del. Vi fick idag besök från en gemensam vännina som lämnade lite riktiga papperstidningar vilket alltid känns extra lyxigt. Om någon skulle ha uppfunnit papperstidningar idag så skulle den antagligen förbjudits omgående av miljöskäl. Men på grund av vanor så fortsätter människor att läsa och slänga tidningar dag efter dag vilket visar på vad dåliga vanor kan få oss till. Inte undra på att de där vanorna med socker och tobak är svåra att komma åt, när vi inte ens kan sluta läsa tidningar på papper.

Saknar 20–30 miljoner i omsättning

Jag har läst ifatt lite om hamnen i Slite och den omtalade gasledningen. Nu är det tydligen beslutat att det Karlshamn tackar ja till uppdraget att lasta ut dessa rör till den ryskägda gasledningen, medan Region Gotland väljer att tacka nej. Tyvärr blir detta ett avbräck för hela Slite, som skulle haft nytta av den omsättning som skulle kommit med projekt. Jag tror att vi i Slite kan göra något bra av detta i alla fall, om nu Peter Larsson kan se till att Slite får del av de pengar som han skall fördela på ön, som kompensation för att staten stoppade den här möjligheten för Slite att få extra intäkter på några tio-tals miljoner.

Missad affär

Jag har under en längre tid förhandlat om köp av en stor turistanläggning i Tofta som för några veckor sedan förkastades. Meningen var att vi skulle rusta den och omgående bygga en ny modern åretrunt-öppen livsmedelsaffär/ bensinmack mm. Tanken var även att investera i en stor stugby och en modern camping när planen var klar. Det senare beräknade vi till fem års ledtider. Våra idéer räckte inte till och nu blir det andra entreprenörer som kommer att lyfta Tofta i stället.

Slite kan bli nummer ett

Med lite besvikelse och en del revanschlusta i kombination med logiskt tänkande, tror jag att vi kan göra Slite till besöksmål nummer ett efter Visby. Slite till skillnad mot Tofta, har möjlighet till året runt-säsong och det behövs bara några miljoner till för att få ordentlig fart på Slite. Slite har en mycket fin strand, dock inte så stor och känd som Tofta, men med så mycket mer service runt omkring. Slite har även många fastboende ungdomar som skulle kunna bli en resurs i ett aktivt fritid projekt. Slite har även en fungerade infrastruktur med ledig kapacitet vilket är väldigt viktigt.

Slite ställer om och kompletterar

Slites fina strand

Slite har alltid varit känt som industriorten bland gotlänningar där Cementa och Geab varit de stora arbetsgivarna. Nu har Geab lämnat Slite sedan några år men Cementa står stabila kvar. Någon större tillväxt i antalet anställda är troligen inte att vänta och därför så har Slite satsat på turism där aktiv fritid står i fokus. Vi har själva satsat närmare 100 miljoner i Slite för att vi tror att Slite är en plats som kommer att utvecklas. Här finns en riktig året runt-infrastruktur med post, bank, systembolag, livsmedelsaffärer, små butiker och några restauranger. Här finns mängder av aktiviteter som i många fall är är färdiga och i några fall kräver lite mer investeringar.

Ge Slite utveckling chansen!

Jag tror att vi kan fylla Slite de flesta helger som ligger utanför vecka 26–33 d.v.s. vecka 34–25 om vi får lite hjälp. Låt Slite bli ett experiment där 2/5 av de 50 miljoner överlämnas till Slite utveckling. Dessa 20 miljoner skall omgående växlas upp med privata medel och andra officiella pengar till det tredubbla. Då kan Slite drar nytta av sin infrastruktur och sitt läge på norra ön. Inom fem år är målet att 70 procent av alla helger vara fyllda av aktiviteter där 200–500 människor kommer till Gotland och Slite för att de vill ha aktiviteter och vill mötas. Slite skall vara centret för aktiv fritid på Gotland och stå för denna dragningskraft till Gotland.

En önskelista som gör Slite till vinnare

Ishallen behöver leva året runt med is och ett isolerande idrottsgolv som snabbt och enkelt kan läggas på. Ishallen behöver kompletteras med några beach volleyboll-planer som värms upp med hjälp av överskottsvärme från Cementa. Det behöver byggas 2–3 st paddeltennis-banor.

Cementa-hallen behöver en ansiktslyftning och Slite bion måste rustas upp så att den går att använda som en mindre kongresshall. Förutom detta behöver vi starta ett utbildningsföretag som utbildar eventarrangörer. En två-årig utbildning med studenter som bor och lever och deltar i denna utveckling för Slite. Det behövs även lite mer boende och campingen måste uppgraderas samt att nattbussar måste gå på sommaren.

Säljkraft till Slite hjälper hela ön

Ihop med detta behövs det två stycken året runt-säljare som inom fem år skall nå målet att fylla Slite med 200–500 besökare 2/3 av årets helger. Detta skulle skapa jobb långsiktigt och en investeringsvilja i Slite. På så sätt kan Slite bli den ort på ön som får flest gästnätter efter Visby/Västerhejde.

Slite = livskvalitet

Må bra i Slite!

På detta sätt så skapar vi ett extra ben som hela norra Gotland kommer att se effekter av. Det kommer att växa fram 10–20 nya året runt-jobb per år, under fem år borde det kunna bli 50–100 nya jobb tack vare att man vågar. Se Slite som ett experiment där människor tar ansvar för detta på plats, på det sätt som man alltid gjort på mindre orter. Slite kommer då att bli etta efter Visby regionen i antal gästnätter och Sverige får ytterligare ett gott exempel på hur man tillsammans kan utveckla mindre orter. Slite kommer tack vare alla dessa aktiviteter bli den ort på ön, som efter Visby och dess närområden, kommer att ha störst tillväxt framöver. Unga människor kräver aktiv fritid och är beredda att pendla. Avstånd på 30 minuter till t.ex. Visby är inget för dem som kommer från Stockholmsområdet. På det här sättet blir Slite ett samhälle med livskvalitet dit människor kommer att flytta.

Det handlar om mod och tillit

Bara man vill ifrån Visby-centreringen, vågar låta Sliteborna skapa sin egen önskelista och slussar över de pengar som hör hemma i Slite, så kommer det att bli succé. Slite i kombo med aktiviteter och entreprenörskraft ligger i tiden. Jag är väldigt gärna en del av Slites utveckling då jag tror att våra kunskaper kan göra skillnad där och jag tror vi är välkomna att vara med där på riktigt. Frågan är nu om de styrande vågar tro på den lokala kraften som finns på norra Gotland eller om allt skall hamna i Visby.

Med risk för dålig stämning

Genom åren har jag många gånger försökt få svar från Destination Gotland eller deras moderbolag och det slutar ofta i icke-svar. Helt klart har vi olika idéer om hur Gotland borde utvecklas samt om besöksnäringens utvecklingshastighet och riktning på ön. Johans roll som Destination Gotlands marknads- och försäljningschef är tydlig men samtidigt ganska oklar när det gäller rollen ut mot besöksnäringen. De vill gärna få det till att rederiet alltid jobbar för öns bästa vilket jag ofta har ifrågasatt. Ibland måste man verkligen fråga om det är för öns bästa eller om det är för Destination Gotlands bästa, vilket alltid innebär risk för dålig stämning, det är ungefär som att svära i kyrkan och det skall man helst undvika om man vill vara besöksnärings-företagare på Gotland.

Entreprenören och tjänstemannen

Efter mitt förr-förra blogginlägg fick jag nedanstående långa kommentar på Facebook från Destinations Gotlands marknadschef Johan Lindvall. Jag tänkte här och nu svara på detta så tydligt som möjligt. Jag tror att det finns fler än Johan som vill höra mina svar, så därför svarar jag i min blogg instället för på Facebook där frågorna ställdes.

Johan Lindvalls svar på mitt blogginlägg den 24 januari:

”Pigge. Ok, jag nappar på dina lögner och går igång, av flera anledningar. Tänker ofta på vad som egentligen hände med din satsning 2016. Tänker på alla människor som direkt eller indirekt blev indragna i ditt 1-åriga projekt. De som idag behöver hitta nya jobb eller nya vägar att utveckla sin verksamhet. Samtidigt sitter du på långsemester i Thailand och ”skriver av dig” och lever gott. Dessutom skriver du om trovärdighet. Det blir smått komiskt.

Fakta om 2015 är att vi körde fler passagerare Visby, Oskarshamn, Nynäshamn än vi någonsin gjort tidigare och det är min uppgift som marknadschef att stolt berätta det. Vi jobbar långsiktigt för öns hållbara utveckling på många plan. Vi kan alltid göra mer och försöker. Denna vecka jobbar vi hårt på att utveckla samarbetet med Västervik och hitta trevliga paketeringar som skall göra att fler åker till och från Västervik. Vi jobbar med att lyfta alla fantastiska företagare som ger reseanledningar året runt.

Besöksnäringen på Gotland mobiliserar för en ny grym säsong härhemma. Reflektera över det när du har egentid i Thailand. Till sist hoppas jag att läsarna i din blogg förhåller sig mycket kritiska till det du skriver. Hälsn Johan”

(Tidigare publicerat som kommentar på min Facebook-sida)

Alla får inte betalt!

Johan inleder med att gå till attack vilket ofta är ett bra sätt att försvara sig. Jag antar att marknadschefen kan förklara vilka lögner han menar, så skall jag försöka förklara vad jag och stora delar av besöksnäringen skulle vilja förstå. Att vi har olika ambitioner med utvecklingen av Gotland är det väl få som lyckats missa. Johan tillhör en unik skara på ön som kan jobba med analys och PR på heltid och som får betalt för varje timma han lägger på detta, då han är tjänsteman med ett väldigt tydligt uppdrag.

Vem jobbar på riktigt för Gotlands bästa?

Den välbekanta röda skorstenen på Rederi AB Gotlands båtar

Besöksnäringen på ön är helt beroende av hur Destination Gotland agerar och deras främsta drivkraft är att göra sina aktieägare nöjda, vilket troligen är att leverera ett så bra resultat som möjligt varje år. Det är inte något konstigt, men det överensstämmer inte helt med vad vi i näringen vill och behöver. Rederiets marknadschef har alltid haft till uppgift att försvara allt som Destination Gotland och moderbolaget Gotlandsbolaget står för likt en PR-man oavsett om det är bra eller dåligt för resten av Gotland. Detta har inget med personen att göra utan det är ett av uppdragen som hänger med tjänsten och som han säger är hans uppgift att altid försöka hitta något som är bra med rederiet även om vi är många som inte alltid håller med.

Flyget upp 50% – båten ner 2%, under samma tid!

Pressbild från BRA-flyg

Jag anser att besöksnäringen på ön missat minst 5 miljarder i intäkter den senaste avtalsperioden då minst 50 procent av besökarna fattas på grund av att Destination Gotland inte levererar tillräckligt med platser på tider som våra besökare vill resa på. Tack vare monopolsituationen kan Destination Gotland över-prissätta biljetterna på sommaren med ibland flera tusenlappar, vilket kortsiktigt är bra för rederiets aktieägare, men mindre bra för oss som driver verksamhet på ön. Därför har rederiet tappat 2 procent av sina resenärer samtidigt som det konkurrensutsatta flyget ökat med över 50 procent under juni–augusti 2010–2015. Detta visar tydligt hur dålig icke-konkurrens över havet är för ön! (Siffror från Swedavia och Shippax)

Dålig trend med minus 21% på sex år!

Vi inom boendenäringen tappade under samma tid 8 procent av våra gästnätter samtidigt som riket ökade 13 procent. Totalt gick vi alltså back 21 procent mot genomsnittet i Sverige under sommaren. Ett snitt vi på sommar-Gotland borde slå varje år, eftersom vi är en av landets hetaste sommardestinationer. Jag är övertygad om att detta rekorddåliga utfall inte är någon nyhet för dem som har tid att analysera besöksnäringen på heltid. Men det är oroande tyst om denna trista trend och när man lyfter frågan blir det direkt dålig stämning. Här har ön ett gemensamt problem som måste luftas ordentligt. (Siffror från Tillväxtverket)

Boendenäringen bestämmer framtiden om vi håller ihop!

I stället för att lyssna på oss i näringen så har Destination Gotland ibland hotat, vilket vi är flera som fått känna av. Jag har tröttnat på att Destination Gotland sitter med i alla grupper som skall utveckla ön, de har någon slags special-mandat som ger dem veto på grund av sin stora kassa. De sitter där för att bevaka allt som kan hota bolagets övervinster på närmare 150 miljoner per år. Det är ett smart drag av rederiets ägare, men mindre bra för Gotland hävdar jag. Det är inte fel agerat av rederiet, men vill vi ha en snabbare utveckling måste vi andra hålla ihop och ställa krav som gör att vi på ön i alla fall som minimum följer rikets utveckling, vilket vi inte gjort på länge.

Ekonomiska intressekonflikter stryper utvecklingen

Den stora intressekonflikten är att Destination Gotland vill behålla sitt monopol och på så sätt fortsätta att tjäna minst 50 miljoner för mycket genom överprissättningar per år. Förlorarna är hela näringskedjan på ön som missar ca 500 miljoner årligen. Utan konkurrens blir det med automatik dyrare och sämre förutsättningar vilket ger färre resenärer. Räknar vi upp detta till hela avtalstiden (10 år) handlar det om närmare en halv miljard i intäkter för Destination Gotland och 5 miljarder i missade intäkter för företagen inom nästan alla branscher på ön – intäkter som aldrig kommer att komma om vi inte får konkurrens i färjetrafiken.

Detta är vad vi träter om.

På grund av uteblivna besökare tappar Gotland utvecklingsmöjligheter på alla plan. Inte minst på landsbygden och i regionens kassakista.

Vi bevisade vad konkurrens betyder för hela Gotland.

Istället för att bara gnälla, tog jag och Nils Nordenbrink initiativet att starta Gotlandsbåten 2012 – det var vårt andra försök. Vi blev snabbt över 180 ägare som lade pengar och tid på det utvecklingsprojekt som för 2016 redovisat ett resultat i rese-ökning som var långt bättre än förväntat. Man kan troligen se Gotlandsbåten som ett av de bästa landsbygdsprojekten som har genomförts på ön någonsin, när man ser hur mycket mer landsbygdsföretagen fick i kassalådan 2016!

Gotlandsbåten är ett mycket 
lyckat utvecklingsprojekt för hela ön!

Projektet har aldrig varit något enmansprojekt, utan vi har varit ett stort gäng som satsat tid och pengar på att utveckla Gotland, vilket Johan Lindvall mycket väl vet. Jag har personligen lagt in mer än 7 miljoner, vilket givit mig ett minoritetsägande på ca 15 procent. Till detta har jag sammanlagt tillfört ca två års gratis arbete, därför att jag har varit så övertygad om att Destination Gotlands sätt att sköta trafiken har hämmat hela Gotlands utveckling, vilket vi nu har bevisat. Alla som gick med har varit medvetna om att detta var ett högriskprojekt som inte gjordes för att tjäna maximalt med pengar, utan för att utveckla Gotland och öns landsbygd.

Vi har nu bevisat att det fungerar och detta kan vi upprepa om besöksnäringen håller ihop och verkligen vill.

Ett hitte-på-rekord som inte betyder något för ön

Jag tror att anledningen till Johans ilskna kommentar på Facebook var att jag kommenterade ett rekord som jag inte anser var något riktigt rekord för besöksnäringen, utan bara ett riktigt påhittat PR-rekord. I sin iver att visa upp att rederiet sköter sig exemplariskt och lyckats slå 2010 års rekord, så har Destination Gotland valt att räknat bort Ölandstrafiken 2010 trots att de flesta av dessa resenärer valde att åka över Oskarshamn 2015.

Den beräkningen vill Destination Gotland kalla ”fakta” och det ger en bild av hur man kan behandla fakta som PR-proffs. Enligt marknadschefens sätt att räkna så slog hans rederi all time high, varpå han meddelade pressen detta och att Destination Gotland därför gör något bra för Gotland. Jag menar att detta inte alls är speciellt bra och vill visa på fakta som fler borde reagera på.

Bevisligen har vi haft två riktiga rekordsomrar (2010 och 2016) och det ”råkade sammanfalla” med att det fanns trafik från fler hamnar. Vilket kanske säger något om hur näringen kan utvecklas och att alla hamnar bör räknas.

Vad vill man förmedla med detta konstruerade rekord?

Med Johans sätt att räkna så skulle man lätt få upp Visby/Roma i ledning för sin serie i ishockey, om man bara räknade bort Huddinge, vilket i och för sig kanske är ett riktigt sätt att räkna, men dessvärre också totalt ointressant.

Med en dåres envishet håller Destination Gotland fast vid sitt påstående om att all time high var 2015 (utan att tala om att man då räknar bort Ölandstrafiken 2010), vilket ger en skev bild av hur många som åkte till ön. Skulle han lagt till att ”om man räknat bort Öland”, så skulle jag förstått, men det var han helt tyst om och eventuellt anser Destination Gotland att pressen själv borde göra den kontrollen.

Det som blir så fel är att pressen har ett sådant genomslag och när ingen annan fakta presenteras så tror öbor och näringen att rekord slås och att det går väldigt bra för Gotland. Det är lätt att bli bäst i klassen om man går i en dålig klass. Vi skall så klart jämföra oss med hur det går i Sverige, vilket pressen borde göra när de får material från ett PR-proffs. Vilket ansvar har media på ön att förmedla riktiga nyheter som är underbyggda med neutral fakta?

Media borde vara mer noggranna med fakta!

Vem, förutom marknadschefen på Destination Gotland, är intresserad av ett rekord som inte har någon praktisk betydelse för ön? Och framför allt: varför berättade inte journalisten att Öland inte var med när det var minus på Oskarshamn och plus på Nynäs. Blev de lurade eller ville hen tillsammans med Johan få vara med och skapa ett hitte-på-rekord? Jag kan inte förstå hur detta rekord kan ha nyhetsvärde på ön? Möjligen hade det nyhetsvärde för Nynäshamnsborna där det ju faktiskt var rekord på riktigt.

Gotlandsbåten har nu seglat sin första sommar

Lite kul att Johan ställer frågan om varför vi bara seglade en sommar. Detta berodde på att Destination Gotland sänkte sina priser betydligt mer än vad någon i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig, samtidigt som de ökade sin marknadsföringsbudget till en ny rekordnivå. Ön fick uppleva prissänkningar på över 60 procent, vilket av någon anledning inte varit möjligt innan det blev konkurrens.

Den budget Gotlandsbåten lagt upp med förluster för 2016 och även för 2017, höll inte och båda årens budgeterade minus åts upp redan år ett. Därför var vi tvungna att gå ut och be besöksnäringen och ägarna om mer pengar för att kunna köra säsongerna 2017 och 2018, vilka åter var beräknade med ett minus som man från ledningen nu var tvungna att ta större höjd för. Tyvärr vågade inte marknaden utmana den stora plånboken som vill värna sitt monopol.

Att Johan Lindvall ofta funderar på vad som hände, tar jag med en nypa salt då han är mer intelligent än så. Om det blir konkurrerande trafik 2018 eller 2019 kommer Destination Gotlands insats i år troligen att avgöra. Med konkurrens så skulle resandet fortsatt att öka med 4–6 procent per år och troligen mer än så om boendet utvecklades. Hur det blir har helt och hållet att göra med om Destination Gotland kommer att satsa motsvarande pengar i marknadsföring och jobba efter samma prispolitik som gällde med konkurrens, vilket jag betvivlar starkt.

Statliga miljoner som hamnade fel!

Det som kändes väldigt surt var att Destination Gotland fick ungefär samma summa i extra bidrag av staten, som Gotlandsbåten skulle ha behövt för att köra år två och tre. Statliga pengar används därmed till att skapa monopol, i stället för att de skulle kunnat användas till att skapa konkurrens. Om Destination Gotland låtit 2016 års priser gälla under hela den avtalstid som varit, så skulle Gotland, enligt mina beräkningar, haft mer än 50 procent fler besökare än vad som kom 2015, med allt vad det skulle fört med sig.

Räknar man med att det skulle omsättas 500 miljoner mer per år i snitt tack vare konkurrens, så skulle bara momsintäkterna för staten landa på närmare 100 miljoner varje år. Gotlandsbåten skulle behövt 1/3 av dessa pengar ett år till för att lyckas.

Kommer båtresan att upplevas 
som billig även i fortsättningen?

Vi får väl se vad Destination Gotland lyckas med och om någon tar sig för med att jämföra deras priser med och utan konkurrens. Jag skulle tro att de ökar priserna med mellan 20–30 procent från 2016 till 2017 under högsäsongen, på de turer som går där Gotlandsbåten gick. Det skulle vara väldigt glädjande om det kunde dementeras.

Gotlands Förenade Besöksnäring borde ha koll på detta, då det är en av de viktigaste parametrarna när vi skall se hur ön utvecklas. Tack vare konkurrens uppfattar inte längre gemene man att det är dyrt att ta båten till Gotland och jag hoppas verkligen att Destination Gotland värnar den imagen.

Ett riktigt rekord som gör avtryck!

Det är alltid tråkigt med människor som mister sina jobb. Men jag skulle tro att vårt gäng var mer beredda på att projektet kunde innebära att de inte hade jobb i framtiden än vad Destination Gotlands avskedade gäng var – de som man sade upp efter många års trogen tjänst för inte så länge sedan.

Johan skriver att det finns de som nu måste hitta nya vägar att utveckla sin verksamhet. Under den enda högsäsongen 2016 har projektet Gotlandsbåten utvecklat det turistiska resandet mer än vad Destination Gotland gjort under tio år om man ser på antalet besökare under vecka 25–33 som är basen för svensk sommarturism. Detta är en sanning som kanske kan kännas tung att bära när man skall försvara ett underpresterande monopol?

Jag förbehåller mig rätten att resa och jobba vart jag vill

Läser man mellan raderna så är det tydligen inte okej för marknadschefen på Destination Gotland att vara i Thailand på kombinerad semester- och jobbresa – för jag sköter mina bolag härifrån, vilket jag för övrigt gjort de senaste åren. Jag förstår inte hur detta skulle kunna påverka min trovärdighet? Här är det säkert över 100 familjer som på olika sätt kombinerar barnens skolgång med ledighet och jobb. Jag jobbar absolut inte 8-timmarsdagar men jag jobbar oftast några timmar varje dag. Vi har 2,5 månader i solen istället för att vara i kylan på Gotland och här träffar vi nya inspirerande familjer nästan varje dag. Detta kan jag varmt rekommendera Johan och alla andra som läser.

Tid tillsammans

Johan Lindvall har helt rätt i att jag lever gott här och det gör jag hemma också, vilket jag hoppas är okej för honom? Jag har en historia som gör att jag vet hur snabbt allt kan ta slut och därför väljer jag allt som oftast att leva mina drömmar på riktigt och ser till att njuta av livet nu. Att detta skulle vara ett problem kan jag inte förstå och det behöver nog utvecklas.

Investerat mest i besöksnäringen under tio år!

Att besöksnäringen mobiliserar en ny grym säsong på Gotland är jag väl medveten om. (Lite extra intresserad av vad grym innebär för målsättningen och hur strategin ser ut för Destination Gotland.) Våra bolag har varit de som satsat mest av alla på Gotlands utveckling de senaste tio åren, för jag tror att Gotland har kvalitéer som gör att ön kan öka väldigt mycket mer. Då räknar jag inte in bolag som jobbar med miljardstöd som Destination Gotland.

I förra veckan bestämde vi oss för att köpa in 6 nya enheter till Visby Camping och veckan innan startade vi bygget av ytterligare 10 nya enheter. Vi bygger ut en av restaurangerna till det dubbla, bygger ett nytt servicehus samt iordningställer en ny tältby. Vi kommer att bygga minst ett nytt café och troligen lite till inför denna säsong. I dagarna börjar vi även att iordningställa ytterligare några stugor i Fide, där vi troligen kommer att kunna bygga en en helt unik havspool.

Johan kan för övrigt vara helt lugn att jag inte bara latar mig och dricker paraplydrinkar hela tiden. Vi i bolagen fortsätter att tänka framtid och utveckling samtidigt som vi tränar och mår bra. Jag skulle tror att vi även i år är en av de enskilda spelarna som troligen investerar mest i besöksnäringen på ön, så vi är absolut med trots vistelse i Thailand.

Riktigt viktiga frågor för näringens utveckling

Johan tar upp att rederiet förbereder 2017 och detta är vad mina frågor i stor utsträckning handlar om. Hur Destination Gotland förbereder sig inför framtiden behöver vi som som skall satsa pengar och tid veta. Hur ni avser att göra har väldigt stor betydelse för om vi skall våga bygga för fler bäddar, satsa på nya reseanledningar långsiktigt och hur vi skall bemanna våra anläggningar under högsäsongen. Om rederiet skulle vara mer öppna med sin information, så skulle det bli så mycket lättare att samarbeta och bygga en destination i världsklass med trovärdighet.

Frågor vi skulle vilja ha svar på:

• Hur kommer kapaciteten i avgångar, stolar och bilplatser att se ut sommaren 2017 jämfört med 2016? Och hur blir det 2018, 2019, 2020 och 2021? (v 25–33)
• Hur kommer snittpriset att vara i förhållande till 2016 de fem följande åren?
• Hur stor är marknadsföringspotten för sommaren de fem följande åren jämfört med 2016?
• Hur ser er målsättning, mätt i procentuell ökning, ut för de fem närmaste åren?

Detta är viktiga frågor för oss i besöksnäringen. Att samarbeta är viktigt men det kräver öppenhet och att samarbetet går åt båda håll. Vi vill i grunden samma sak, men ett problem är att alla behöver förstå skillnaden på när man jobbar för Gotlands bästa och när man jobbar för den enskildes bästa. Det vore också mycket enklare om det gick att ställa den här typen av frågor utan att riskera dålig stämning.

Minus blir plus när PR-proffsen jobbar med statistik

Destination Gotlands så kallade rekord var för Destination Gotlands bästa och enligt min mening väldigt konstruerat för att påskina framgång, medan det för Gotlands räkning gav färre passagerare än de man körde över till ön 2010.

Enligt Tillväxtverket gick antalet gästnätter från 696 375 gästnätter år 2010 ner till 639 659 år 2015 vilket är ett tapp på 8 procent. Samtidigt gick hela riket upp 13 procent, vilket gör ett totalt minus på 21 procent. När man som PR-människa får detta till att bli ett rekord och stoltserar med att man gör något bra för Gotland är man riktigt duktig, eller inte? När media på ön inte reagerar på detta så skadar det deras trovärdighet för både lokalmedia och Destination Gotland. Detta var mitt enkla budskap när jag ser att utvecklingen går bakåt.

Besöksnäringens utveckling 
har varit katastrofalt dålig fram till 2015

Vill man lägga lök på laxen så kan man se detta utifrån sommarturismen som står för 55 procent av det årliga resandet på båtarna under vecka 25–32 (d.v.s. två månader). Ser man på juni–augusti så har flyget ökat med 51 procent under åren 2010–2015, samtidigt som Destination Gotland tappade 2 procent av sina passagerare under dessa sex år. Tack vare konkurrens 2016 lyckades vi göra en ökning som var 11 procent bättre under bara en säsong. Det är fantastiskt, en verklig bragd av marknadschefen, att kunna pressa fram ett alla tiders rekord när verkligheten ser ut så här.

För oss som lever av besöksnäringen så har utvecklingen varit helt kass om man inte räknar in 2016 som blev ett succéår. Och jag hävdar att detta var tack vare konkurrens, vilket varken Destination Gotland eller Gotlands Förenade Besöksnäring verkar tro.

(Dessa siffror är hämtade från Tillväxtverket, Swedavia och Shippax)

Christer och Johan sitter redan 
på information om hur sommaren blir

Hur Destination Gotland kommer att klara sommaren med Christer Bruzelius och Johan Lindvall vid rodret, får vi se i september 2107. Jag är rädd att ön tappar mer än sex procent besökare jämfört med 2016. Detta trots Christer Bruzelius nyårslöfte om att leverera samma siffror som Destination Gotland och Gotlandsbåten gjorde ihop.

Med fortsatt konkurrens skulle vi haft ytterligare 4–6 procent fler besökare årligen. Om Christer och hans gäng skulle klara detta nyårslöfte så är det en bragd som förutsätter att de har mandat att ösa på med marknadsföring i nivå med vad båda bolagen gjorde ihop 2016 och att man vågar tro att låga priser ger fulla båtar, så som vi fyllde Gotlandsflyg efter långsiktig lågprissatsning.

Utan konkurrens går det troligen inte att få monopolisten att tro på att sänkta priserna ger större volymer. Detta kan bara näringen rå på med ytterligare ett rederi vilket inte är så svårt, om bara merparten av boendeanläggningarna verkligen vill och håller ihop.

Stolt över väldigt många som gjort projektet möjligt

Detta skriver jag som entreprenör och turistföretagare på ön och inte som styrelseledamot i Gotlandsbåten. Vi har en policy i Gotlandsbåten att det är VD som uttalar sig när det gäller frågor om projektet Gotlandsbåten.

Däremot är jag väldigt stolt över det som Gotlandsbåten lyckades bevisa 2016. Stolt över alla anställda och vad de lyckades prestera i servicenivå på ett år som i mycket slog kollegan med över 100 års erfarenhet. Och mycket stolt över alla som vågat och vågar satsa pengar i projektet. Ett utvecklingsprojekt som absolut inte är uträknat. då det är så viktigt både för Västervik och Gotlands framtid och inte minst för landsbygden på ön.

Om man bara tänker efter lite så lyckades vi bevisa väldigt mycket och i svallvågorna av detta kommer det att hända grejer både på Gotland och i Västervik. Någon måste våga sätta bollen i rullning och det har vi gjort med tydligt resultat.

VD Werkelinbolagen, 
Pigge Werkelin

Livet går ut på att njuta ihop och bygga broar med dem man gillar!

Jag är nu åter från paradiset på Koh Lanta där vi trivs likt fisken i vattnet. Stränder, mat, klimat, aktiviteter människor m.m. är inte enskilt bättre än på andra ställen, men sammanlagt har allt ett stabilt högt läge och så knyter skolorna ihop föräldrar och barn och blir som ett kitt som gör att människor möts på riktigt.

På Koh Lanta har man tid för möten och då blir det riktiga samtal vilket alltid är spännande. När jag förra gången berättade om att vi har det bra på Koh Lanta fick jag ett syrligt svar från en kollega på ön som ville antyda att jag inget gjorde, ”men på Gotland slet man i verkstaden”. Tydligen förstod han hur bra det är i Thailand, då han enligt uppgift har befunnit sig i vårt paradis en tid. Det är skönt med människor som alltid kan ändra sig och inser att det är okej att tänka om och prova nytt!

Det är bra att vi gör fel på Gotland ibland

En annan sak som är skönt är att även Region Gotland gör en del fel och att man inser att det inte är farligt att våga ta beslut. Fel blir det nästan alltid i någons ögon, men mest fel blir det oftast när man inget gör.

Att göra fel är en rättighet och något vi inte skall vara så rädda för. När nu Region Gotland går i täten och vågar göra en del fel, så kan så klart vi som bor och verkar här också göra ett och annat fel! Detta borde ses som en möjlighet kanske särskilt på Gotland där lite för många gärna pekar finger åt dem som vågar och inte lyckas varje gång.

Att det blir fel är okej och det måste finnas grader av fel där man måste kunna se att felen är av mindre betydelse. Där kostnaden för att göra om och vad man vinner på detta inte står i proportioner till vad man eventuellt vinner.

Livet handlar bland annat om att våga.

Jag tror inte att någon skall vara rädd för att göra lite fel. På vårt jobb strävar vi efter att det skall vara lite tempo och att minst 80 procent blir rätt. Det innebär inte att 20 procent måste bli fel, men att vi tillåter alla att fatta beslut och att det är okej att det blir lite fel ibland, vilket det i alla fall blir. Om vi eller Regionen skulle sluta göra fel så skulle jag inte vilja leva här. Det måste vara tillåtet att allt inte blir precis hundra, för då vågar människor agera. Motsatsen vill jag inte ens tänka på! De enda fel jag inte kan acceptera är när man gör samma fel fler gånger.

Högsta lönen-listor

Jag pratade med en polis som berättade att varje gång som chefredaktörerna publicerar listor på de som tjänar mest i lokaltidningarna, så ökar risken för inbrott med flera hundra procent för just dem på listan. Förra året var det tre på Gotlands-listan som fick påhälsning av tjuvar. Här kan man fundera på hur länge chefredaktörerna i riket skall fortsätta och publicera detta? Det kan man väl kalla för upprepade fel? Det verkar som att de resonerar som så att ”det lär inte drabba mig och de får allt skylla sig själva och tåla ett och annat inbrott” enligt en strikt jante-regel.

Jag frågade en gång varför media inte pekade ut vem det var som sålde knark på skolgården till skolbarnen på grundskolan när han var dömd och man visste vem detta var. Då ville media skydda knarklangarens familj genom att inte namnge honom. Det är tydligen skillnad på folk och folk och vad de skall tåla.

Vi vågade flyga

Vi vågade satsa på ett eget flygbolag trots att många var väldigt skeptiska och det blev en fantastisk succé till slut. Men det kunde lika gärna blivit en stor flopp, då pengarna var slut och flygbolaget vi hyrt in gick i konkurs. Tack vare vår inbyggda entreprenörskraft lyckades vi vända en given katastrof till en grym succé. Skillnaden kan ofta vara hårfin mellan succé och fiasko.

Premiärturen för Gotlandsflyg. Ulf Adolfsson, Meg Tivéus, jag, Lillemor Arvidsson.

Om vi inte lyckats lösa två galna dygn 2001 så skulle alla besserwissrar pekat finger åt oss och skrattat åt idioterna som trodde att de kunde starta flygbolag trots att de inget visste om branschen. Och för oss var det själva grejen att vi inte skulle veta något och framför allt inte göra som alla andra i branschen. Vi blev vinnare och var det enda bolaget som visade vinster varje år i 10 år! Detta tack vare tro och mod att gå vår egen väg!

Idag är det ännu en underbar dag där Gotland känns som ett annat paradis där vinterskruden är på väg ut och vårkänslorna spritter i kroppen.